Den fossilfria stadens transporter är i fokus i Tekniska museets nya utställning ”Zero City”. Sverige har ett klimatmål som påbjuder nollutsläpp av växthusgaser 2045. En tredjedel av dagens koldioxidutsläpp kommer från transporter och att de måste minska med hela 70 procent bara mellan 2010 och 2030 säger en del om hur bråttom det är att hitta nya ”mobilitetslösningar”, som det brukar kallas i dag.

Museets maskinhall har förvandlats till en imaginär, framtida stad, där man rör sig mellan olika stationer som torget, hamnen, huvudgatan och kraftverksstationen. Här presenteras, i samarbete med olika företag, prototyper av diverse framtidsfordon. Det första eldrivna lastfartyget får sällskap av en självständig elsparkcykel, en vätgasdriven bil och en självkörande elbuss, som med hjälp av digitala staket transporterar människor under vissa tider på dygnet och varutransporter under andra.

Pedagogiska texter förklarar värdet av vind-, sol- och vattenkraft, hur förnybar el kan omvandlas till vätgas och hur man kan producera sin egen el. Men det framgår också hur viktigt det är att minska antalet transporter. Fler människor ska jobba hemma eller på närliggande arbetshubbar. Mat ska odlas och handlas lokalt. Sopsugssystem och avfallskvarnar ska minska soptransporterna. Framtiden handlar om att reducera och optimera.

På en textskylt redovisas statistik om det bilsamhälle vi nu lever i. Den talar för sig själv: 95 procent av de 4,9 miljoner bilar som finns i Sverige drivs enbart med bensin eller diesel. Att bilarna står stilla 95 procent av tiden gör inte saken mindre problematisk – i Sverige finns faktiskt mer parkeringsyta än bostadsyta. En enda parkeringsruta tar 25 kvadratmeter i anspråk och för varje bil i en stad finns det sex parkeringsplatser.

I en tid då många städer präglas av såväl förtätning som klimatförändringar är det kanske inte så märkligt att stadsplanerare vill se en ny sorts stad med mer plats för människorna. En stad utan fossildrivna bilar blir också tystare, säkrare och hälsosammare, konstateras på en skylt.

Inspirerad av staden Paris utropande av ”15-minutersstaden”, där all nödvändig samhällsservice ska finnas inom en kvarts cyklingsavstånd, visar utställningen också exempel på ”odlande stadsbasarer”, där grönsaker växer inomhus i små krukor, placerade i något som ser ut som bokhyllor.

”Zero City” vänder sig främst till barn och ungdomar, men kommer att ge en tankeställare även till många vuxna. Den visar tekniska innovationer som i bästa fall kan skapa mer plats åt den grönska som genererar gratis ekosystemtjänster och därmed också är viktig för att nå klimatmålen. Detta för oss till utställningens enda svaghet: Visst är det rimligt att ett tekniskt museum lägger fokus på just teknik. Men för att nå nollutsläpp av växthusgaser 2045 krävs både tekniska och naturbaserade lösningar.

Det kan vara så enkelt som att låta överflödiga, asfalterade parkeringsplatser förvandlas till ängar, vilket ett interaktivt inslag på utställningen antyder. Men om det var stadsutveckling utifrån ett klimatperspektiv Tekniska museet ville skildra, kunde betydelsen av ekosystemtjänster ha framgått tydligare.