Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-07-06 12:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/the-black-phone-overlevnadsskrack-med-overnaturlig-tvist/

FILM | RECENSION

”The black phone” – överlevnadsskräck med övernaturlig tvist

Ethan Hawke i ”The black phone”.
Ethan Hawke i ”The black phone”. Foto: Alamy

Ethan Hawke skapar klaustrofobisk överlevnadsskräck som seriemördare i djävulsmask. ”The black phone” gör visserligen sitt jobb som genreprodukt men konceptet känns aningen tunt i långfilmsformat.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Jag älskar Ethan Hawkes rynkor. För varje film blir de fler (ingen botox här inte), veckan lite djupare och han som skådespelare något bättre. Ett makalöst filmansikte.

Så, varför skulle en regissör vilja dölja det med mask? Beröva publiken en sån existentiellt rafflande spegelyta?

Som tur är har även Hawkes röst blivit fantastisk med åren. Neurotiskt skör och sliten, minst lika ålderbruten och igenkännbar som ansiktet. Om regissören Scott Derrickson använde Hawke som framåtdrivande författarhjälte i ”Sinister” (2012), används han i ”The black phone” som karaktärsstark huvudattraktion. Förlagan är en novell av Joe Hill, som likt sin farsgubbe Stephen King skriver med mer hjärta än hjärna.

Skådeplatsen är det sena 1970-talets Denver, skildrat genom ett härligt inbjudande, nostalgiskt höstfilter. Inte ens när den nördige huvudpersonen Finney (Mason Thames) åker på stryk kan man släppa myskänslan, men det förflutnas ljuva idyll krossas när en svart skåpbil gör entré. I en stämningsrik titelsekvens skymtas försvunna barn-affischer, övergivna cyklar, slängda skor, svarta ballonger… En föräldramardröm i gryniga Super 8-bilder.

Mörkrets upphovsman är Hawkes rollfigur: Rövaren (”the grabber” på originalspråk), en barnamördare i djävulsmask. Finney vaknar upp i dennes ljudisolerade källare. Mellan värdens otäcka besök ringer en urkopplad svart telefon, genom vilken Finney får kontakt med Rövarens tidigare offer. Deras tips och tricks är ibland så kryptiskt formulerade att de liknar gåtor.

Med svajig målbrottsröst utsätter Rövaren sin färska fångst för teatrala lekar. Djävulsmaskens justerbara underdel möjliggör humörskiften, från neutralt munlös till sinistert leende och nedstämt sorgsen (masken är för övrigt designad av slaskeffektslegendaren Tom Savini).

Om filmen är en ansiktsuttryckets konst och ansiktet en själens fönster, som filmteoretikern Béla Balázs varit inne på, hittar vi här en skitig fönsterglugg som försetts med galler. Som publik vet vi ju hur mördaren ser ut – hur Hawke ser ut – så utan slashergenrens gissningsincitament går tankarna i psykologisk riktning. Vad är Rövarens motiv? Hur går hans egna tankar om den karnevaliska identitetsshowen?

Det får vi aldrig reda på. Kanske lika bra – ondska gör sig oftast bättre som ett mysterium än en nöt att knäcka.

Betraktad som klaustrofobisk överlevnadsskräck med övernaturlig twist gör ”The black phone” jobbet, men nog känns konceptet en aning tunt i långfilmsformat. Så spänningen varvas med familjedramat utanför källaren. Där finns Finneys försupne far och sanndrömmande syster, vars förbannade gåva ärvdes från och tog död på syskonens mor. Kan drömmarna nu hjälpa systern att hitta sin kidnappade bror?

På Twitter läste jag nyligen att ”The black phone” fått amerikanska tittare att bokstavligen skita på sig av skräck. Visst finns ett par volymuppskruvade anledningar att skutta upp ur biostolen, men djupast spår lämnar sakerna vi aldrig får se eller höra. Känslan av att det värsta dolts och att det vidrigaste ägt rum.

Se mer. Tre måsten med Ethan Hawke: ”Reality bites” (1994), ”Gattaca” (1997), ”First reformed” (2018).

Här är tv-serierna att se fram emot i sommar

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt