The Blazes syntslingor pekar upp i himlen – och mot dansgolvet

Det är svårt att göra musik som är både lågmäld och storslagen. Många har försökt, och de som lyckats tillhör musikhistoriens mest hyllade figurer: Leonard Cohen, Elliott Smith, The xx.

Den franska houseduon The Blaze är knappast av den kalibern, men de är på väg i rätt riktning. De slog igenom 2018 med en långsam och varm variant av house som bygger på få element men skapar stora känslor. På ett par somrar hann de besöka flera av världens största festivalscener.

Den upplevelsen verkar ha förändrat dem. Genombrottsskivan skrevs i första hand som ljudspår till duons ambitiösa musikvideor – uttrycksfulla kortfilmer om människor som går igenom kollektiv glädje och sorg – och var tänkt att konsumeras genom skärmar och hörlurar. Det nya albumet är i stället skrivet direkt för den plats där deras musik faktiskt har blivit stor: dansgolven.

”Jungle” är fylld av fjäderlätta syntslingor som pekar upp mot himlen, enkla textrader som upprepas som mantran (”pick me” eller ”such a fucking mess”) och euforiska klimax. Samtidigt undviker de förra albumets fallgropar – upprepning och polering som påminner lite för mycket om de sterila klädbutiker där sådan här musik ofta spelas – genom att också plocka in element från trance, techno och betydligt mörkare känsloregister. Det är en utveckling i mer dynamisk riktning som bådar gott inför framtiden.

Bästa spår: ”Madly”