Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-09-28 08:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/the-handmaid-s-tale-5-ar-ett-skickligt-och-mangbottnat-nervkrig/

FILM | RECENSION

”The handmaid's tale 5” är ett skickligt och mångbottnat nervkrig

Elisabeth Moss som June i ”The handmaid's tale 5”
Foto: HBO

Det skickligt upptrappade och mångbottnade nervkriget mellan tjänarinnan och upprorsledare June och kommendörsänkan Serena, gör det värt att fortsätta följa ”The handmaid's tale” som är tillbaka för femte gången.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Dyster, brutal och stel har dramaserien ”The handmaid's tale” stretat på i fyra blodiga säsonger. När den började visas 2017 verkade fantasin om Gilead rätt långsökt: en reaktionär, religiös diktatur mitt i USA där kvinnors kroppar och reproduktion kontrolleras av rikets ledande män?

Sedan dess har Gilead ryckt allt närmare, abortlagar ändrats, Kapitolium stormats och Kanada börjat framstå som det egentliga ”land of the free”.

Margaret Atwoods skräckvision från 1985 var knappast tagen ur luften. Den ultrakristna högern har säkert aldrig varit fullt så marginaliserad och maktlös som den förefallit från vår horisont. Och det var onekligen framsynt att få ut serien bara några månader efter Trumps tillträde som president.

Det den genast gjorde bra var att fånga diktaturens väsen, lukt och smak. En trygg, gammaldags värld som stank av blod och hölls i schack med offentliga hängningar. En värld där våldet är uttryck för ordning, inte kaos. Serien blev en omedelbar succé, hyllades av kritiker och dränktes i Emmynomineringar.

Jag har – det kan vara bra att veta om man är ett fan och läser detta – aldrig blivit lika frälst. Jag tycker att den är rätt sunkig, vagt sadopornografisk med sina rituella våldtäkter; att språket är fånigt högtidligt och skådespeleriet melodramatiskt. De flera gånger belönade scenograferna är så förälskade i det naziinspirerade Gilead att det lägger karaktärerna i skuggan. Och närbilderna på Moss sammanbitna grimaser, som blir allt längre för varje säsong har fått sympatierna med henne att avta på ett skrämmande sätt (att Moss själv är medlem i en auktoritär sekt som delar in människor i olika nivåer av makt och kunskap spelar möjligen in).

Ett högintressant ämne nu när driftiga kvinnliga högerledare i Europa och USA slåss för ett statsskick där kvinnor i slutänden är dömda att bli underordnade

Att jag ändå, lätt illamående, har kämpat mig igenom fyra säsonger beror bara på en sak: det skickligt upptrappade och mångbottnade nervkriget mellan tjänarinnan June (Moss) och kommendörshustrun Serena (Yvonne Strahovsky).

I säsong fem får uthålligheten sin belöning, i alla fall verkar det så efter de första tre avsnitten. En hisnande slutscen i andra avsnittet öppnar nya avgrunder mellan de två och i trean aktualiseras frågan som löpt genom hela serien: hur länge en intelligent, äregirig och neurotisk kvinna som Serena i längden ska kunna stå upp för Gileads ideal. Ett högintressant ämne nu när driftiga kvinnliga högerledare i Europa och USA slåss för ett statsskick där kvinnor i slutänden är dömda att bli underordnade.

Det är nog inte ens konflikten mellan de två kvinnorna utan just den inom Serena som håller mig kvar. Jag vill se hur författarna ska lösa den. Hoppas bara att det går lite rappare och ledigare framåt framöver. Serien tar långt fler konstpauser än vad den har täckning för.

Läs mer:

Elisabeth Moss dras till komplicerade rollfigurer

Läs fler film- och tv-recensioner i DN

Ämnen i artikeln

Film
HBO

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt