Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-17 05:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/the-weeknds-album-dawn-fm-saknar-tyvarr-hjarta/

MUSIK | RECENSION

The Weeknds album ”Dawn FM” saknar tyvärr hjärta

The Weeknd under Super Bowl i Florida i december 2021.
The Weeknd under Super Bowl i Florida i december 2021. Foto: Kevin Dietsch/TT

The Weeknd är sig lik på sin femte skiva. Men han ger oss glimtar av en lust att vidga den egna horisonten, skriver Sara Martinsson.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

För dryga tio år sedan dök han upp som hemlig R&B-artist från Toronto. I dag är The Weeknd, trettiotvåårige Abel Tesfaye, världens största popstjärna. Med hjälp av industrigiganter som Daft Punk och Max Martin har han mejslat fram ett ultrakommersiellt uttryck där arvet från Michael Jackson, Prince, Depeche Mode och Giorgio Moroder ekar över varje arenaspelning.

På hans femte album ”Dawn FM” agerar landsmannen Jim Carrey ciceron. Efter att denne hälsat lyssnaren välkommen följer så en knapp timme lång redogörelse för hur den radikala filosofiska ståndpunkten nihilism kan omsättas i praktiken. Japp, det är dags igen för synthar, droger och strypsex!

The Weeknd är sig alltså lik. Dock ger han oss glimtar av en lust att vidga den egna horisonten i de spår som producerats av experimentmannen Oneothrix point never. ”Gasoline” med sitt digitala, postpunkiga sväng låter som ett samtida Joy Division. Balladen ”Is there someone else?” är en retrofuturistisk dröm med svepande synthar.

I övrigt är skivans personal tippat svensk. Swedish house mafia är det mest iögonfallande nytillskottet. Max Martin bidrar som vanligt med blivande hits som inte kommer att skaka om någons världsbild, men spela in miljoner till bankkontot. Den sortens cynism rimmar också väl med den karaktär som Tesfaye har skapat för sitt artisteri.

Med sin till synes konstnärligt likgiltiga persona iscensätter The Weeknd allas vår postmoderna upptagenhet vid bilder snarare än innehåll. Där hans inspiratörer toppade listor samtidigt som de knuffade den musikaliska utvecklingen framåt ägnar sig denne popideologiske skurk snarare åt att plundra en historia andra redan skrivit.

Sitt byte applicerar han sedan på en dystopisk berättelse där alla närvarande dansar och har tillfälliga sexuella kontakter i väntan på undergången. Mot den bakgrunden är ”Dawn FM” med sin filmiska uppbyggnad och svarta grundton fullkomligt logisk. Den är också väl genomförd. Synd bara att den, som så mycket av The Weeknds sentida produktion, helt saknar hjärta.

Bästa spår: ”Gasoline”

Läs mer:

Swedish House Mafia gästar The Weeknds album

Läs fler skivrecensioner och andra texter av Sara Martinsson

Ämnen i artikeln

Musik
Dagens skiva

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt