Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-17 11:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/tillkampat-tokroligt-i-andra-boken-om-humlan-hansson/

BÖCKER | RECENSION

Tillkämpat tokroligt i andra boken om Humlan Hansson

Bild 1 av 3
Bild 2 av 3
Bild 3 av 3
Foto: Natur & Kultur

”Humlan Hanssons hemligheter” fick med rätta en August 2020. Men uppföljaren saknar första bokens egensinnighet, kanske för att det har gått lite för fort.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Att skriva en uppföljare är aldrig särskilt lätt, och mycket svårt kan det te sig efter att första boken fått Augustpris. ”Humlan Hanssons hemligheter” tog med rätta hem statyetten 2020, och redan ett år senare finns del två tillgänglig. Om förlag eller författare drivit upp hastigheten är svårt att se, men att det stressats framgår, för här finns inte mycket av den egensinnighet som ses i det första verket. Där var styrkan att barnets berättarperspektiv tillät en rättframhet både när det handlade om släktingars psykiska sjukdomar, de jobbiga klasskamraternas hästfäbless och det egoistiska behovet av en bästis. Som läsare var det svårt att veta hur berättelsen skulle böja sig, allt beroende av en befriande bångstyrighet, i bild och i text.

Om förlag eller författare drivit upp hastigheten är svårt att se, men att det stressats framgår, för här finns inte mycket av den egensinnighet som ses i det första verket.

Illustrationerna framställer även här Humlans perspektiv, genom svartvita kladdiga teckningar, listor och tabeller, men texten tappar det: världen sedd ur Humlans perspektiv. Främst beror det på att Humlan Hansson far till Spanien.

Att huvudpersonen åker på en resa för att nya karaktärer och vyer lätt ska kunna tillföras är ett tröttsamt grepp som ses i mycket serieberättande, men man brukar inte ta till knepet redan i del två, utan först när hemmiljöns möjligheter är uttömda. Nu blir det inte så mycket kontakt med vare sig hästtjejer eller den labila fastern, och romanens mest spännande replik, sagt om den i alla vuxnas ögon galna Fanny, får ingen chans att utvecklas: ”Den enda normala vuxna jag känner är faster Fanny”. Här finns ett tema kring normalitet, sjukt och friskt och de behov barn har av vuxna, som man gärna sett mer av. Men sådant tar längre tid att utveckla, än tillkämpade tokroligheter om en bohemisk yogainstruktör, en snyggis som strandraggar på Humlans mamma, en i alla situationer felplacerad pappa och ett gäng semesterfestande tjejer från Norge. För dem finns en snabbt ifylld mall att arbeta med.

Jag ser fram emot en tredje del, men väntar gärna riktigt länge, så att det unika och genuina som utmärker berättelsen om Humlan får tid att växa fram.

Läs mer om barnböcker och mer av Martin Hellström.

Ämnen i artikeln

Böcker
Barnböcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt