Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-12-05 13:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/tiny-tim-brydde-sig-inte-om-folk-skrattade-at-honom-sa-lange-han-fick-synas/

Film

”Tiny Tim brydde sig inte om folk skrattade åt honom, så länge han fick synas”

Bild 1 av 3
Foto: Francisco Poblet
Bild 2 av 3
Foto: Baron Wolman
Bild 3 av 3 Johan von Sydow.
Foto: Johan von Sydow

Balanserande mellan galenskap och genialitet tog sig Tiny Tim till världsberömmelse och tillbaka in i bortglömdheten på rekordtid. Nu har filmaren Johan von Sydow gjort en dokumentär om artistens uppgång och fall.

Likt Tiny Tim anländer Johan von Sydow med en välfylld tygkasse hängande på axeln. Han tömmer innehållet i en ranglig hög bredvid kaffekopparna på bordet. Där finns ett kassettband, en skräckfilm, ett brädspel och en bit tyg från kavajen Tiny Tim bar när han under en spelning fick en hjärtattack och dog. Det är en gedigen samling rekvisita som härstammar från artisten som Johan von Sydow tillbringat åtta år med att undersöka. Han säger att han inte är besatt av Tiny Tim, men något säger det om artistens dragningskraft.

Med sin ukulele, sitt långa hår och sin falsettsång fick Tiny Tim under slutet av 60-talet sin publik att skratta sig tårögd. Hans tv-sända bröllop hade högst tittarsiffror efter månlandningen och artister som Bob Dylan och John Lennon har lovordat och geniförklarat honom. Trots detta tycks världen mer eller mindre ha glömt bort den amerikanska idolen.

I dokumentären ”Tiny Tim: king for a day” har Johan von Sydow åkt runt i världen och träffat musiker, familj och vänner till den säregna artisten för att försöka förstå vad som fanns bakom den stirriga blicken och det nästan maniska leendet.

Första gången von Sydow hörde talas om Tiny Tim var 2012, under inspelningen av filmen om den försvunne konstnären Nils Olof Bonnier, som älskade den New York-födde sångaren.

Dokumentären innehåller animationer av Marko Mestrovic för att illustrera Tiny Tims livshistoria.
Dokumentären innehåller animationer av Marko Mestrovic för att illustrera Tiny Tims livshistoria. Foto: Marko Mestrovic

Det låter märkligt att den 59-årige regissören och journalisten, som levde sina tidiga tonår under artistens storhetstid, aldrig skulle ha hört talas Tiny Tim. Men faktum är att det inte finns något arkivmaterial hos SVT kring artisten, hans kändisskap sträckte sig allra nordligast till Tyskland.

Tiny Tim, eller Herbert Khaury, föddes under tidigt 30-tal i New York och levde där tillsammans med sin polsk-judiska mamma och libanesiska pappa. Tiny Tim kände sig aldrig älskad i eller utanför hemmet, inte heller förstådd. Den excentriska pojken ville bli en stjärna, en dröm som upptog större delen av hans vakna tid.

– Han förstod att folk gjorde narr av honom, men han var glad för att de såg honom. I dagböckerna skriver han att ”tjejerna skrattade åt mig men de såg mig i alla fall”. Han tänkte att ingen kunde bli förälskad i honom för att han var härlig eller snygg, men han kunde få dem att reagera i skratt eller äckel, säger Johan von Sydow.

Han hade en komplicerad relation till sin sexualitet och befann sig ständigt i en dragkamp med sin kristna tro. Som ung var han kär i en manlig vän, och i sina dagböcker ägnade han hundratals sidor åt att måla upp känslorna.

Foto: Francisco Poblet

– Han återkommer dock ständigt till att det minsann var en platonsk kärlek, för Jesus skulle aldrig tolerera något annat… men samtidigt skriver han om vilken kropp vännen hade. Moralen plågade honom, kärleken också. Allt var jobbigt, säger von Sydow.

Tiny Tim användes senare som en queerikon på grund av hans androgyna estetik, vilket han avskydde eftersom det bröt mot den svartvita moral som präglade honom. Han var full av motsättningar, bland annat kopplades han ofta ihop med vänstern som han egentligen inte alls sympatiserade med.

– Han var ju i själva verket en riktig högerman som älskade Vietnamkriget. Hans kompis Wavy Gravy (vänsteraktivist på 60-talet reds. anm) skrek i chock när jag berättade om Tinys politiska orientering, berättar regissören.

I dagböckerna berättar Tiny Tim hur han möter Gud under en period där han tvivlar på sig själv och sin musik. Gud ger honom då den karaktäristiska falsettrösten. Men det långa håret och bleka sminket var mer ett sätt att få uppmärksamhet än ett utlopp för ett estetiskt inre.

– I början av 60-talet fanns det flera, bland annat Bob Dylan, som såg honom som en slags shamankaraktär, att han hade kontakt med gamla tider och sånger. De trodde att han förkroppsligade det förgångna, men det säger nog mer om tiden än om Tiny, säger von Sydow.

– Det sades att han kunde 5.000 låtar i huvudet, att han var ett vandrande musikhistoriskt bibliotek. Så kanske var han inte ett musikaliskt geni, men han hade sitt minne.

Men karriären som svår folkartist tar snart en vändning. 1968 släpper han sitt debutalbum ”God bless Tiny Tim” med hans kanske största låt ”Tip toe thru the tulips” som är en cover på Joe Burke och Al Dubins sång från 1929.

Tiny Tim i en av de många TV-showerna han gästade i slutet av 60-talet.
Tiny Tim i en av de många TV-showerna han gästade i slutet av 60-talet. Foto: Frank Wills

I en något för stor tweedkavaj och en orange slips sjöng Tiny Tim ”I sent a letter to my mother, on the way I dropped it” till en ukulele. Han lyfter på sitt högra ögonbryn och sneglar på programledaren Dick Martin bredvid honom som rynkar på näsan till ljudet av publikens skratt. Det är 1968 och Tiny Tim gör sitt första tv-framträdande i ”Rowan and Martin's laugh-in”.

– Mellan åren 1968 till 1970 var Tiny med i allt och i vissa program var han med varje vecka. Han var inte längre ett geni utan en clown som alla skrattade åt. Folk tyckte att han var galen, eller wacko. Men han blev en Hollywoodstjärna precis som han ville.

Den 27 december 1969 gifte sig Tiny Tim med sin Miss Vicky under en direktsändning av Johnny Carsons ”Tonight show”. Äktenskapet varade i åtta år och paret fick en dotter, som medverkar i Johan von Sydows dokumentär. I samband med bröllopet skrev Tiny Tim kontrakt med den amerikanska maffian som kom att styra hans karriär.

– Han vände sig till dem för att han tänkte att de kunde skydda honom med sin muskelkraft från att vara otrogen mot sin fru. Men de visste ju ingenting om showbusiness så han fick bara skitjobb efter det.

Tiny Tim förlorade sina pengar och lyckades aldrig riktigt återvända till rampljuset, även om han försökte livet ut.

– Han skapade den här karaktären när det inte fanns någon liknande. Det känns som att det var slumpen som avgjorde att han blev något coolt, att hans estetik låg i tiden. Men jag tror den karaktären gav mer än vad den tog, ända till sin död sa han att han lyckades en gång, det är mer än de flesta någonsin gör. Han blev aldrig bitter.

Tror du att han kände sig låst till sin karaktär?

– Jag tror inte det, liksom att göra något annat föresvävade honom aldrig. Han hade skapat det här och det hade gett honom precis vad han ville ha. Han gav aldrig upp...  Gud jag börjar nästan gråta.

Johan von Sydows ögon glänser när han pratar om Tiny Tim och hans öde. Kanske hade hans karriär strålat än i dag om han inte valt maffian. Kanske hade hans musik använts i fler moderna sammanhang än i skräckfilmen ”Insidious”.

– Han hade nog varit en kändis av rang, han levde ju för rampljuset. Det var ju på något sätt det som gav honom mening. Han brydde sig inte om folk skrattade åt honom, så länge han fick synas.

SVT-dokumentär punkterar myten om John Holm

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt