Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-24 00:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/tone-schunnesson-kliver-rakt-in-i-smeten/

Bokrecensioner

Tone Schunnesson kliver rakt in i smeten

Bild 1 av 2 Tone Schunnesson skriver med inkännande blick om nöjesindustrins utmarker.
Foto: Céline Barwich
Bild 2 av 2

Tone Schunnesson problematiserar frågan om värde. Ekonomiskt, sexuellt, kulturellt. Anna Hallberg läser en ömsint roman om exploatering och integritet.

Bibbs har förlorat sig i såsen. Det är vad hennes medium Marite säger, när Bibbs besöker hennes mottagning i Årsta. Ett annat sätt att formulera Bibbs problem är att hennes glansdagar som före detta bloggare – och före detta tevekändis, sidekick, DJ, influerare – börjar falna.

Pengarna flödar inte längre in, hon fyller snart 39 och hennes kille har dragit. Innan Baby, som pojkvännen kallas, lämnar henne ställer han ett ultimatum: ge mig 100 000 så får du ta över hyreskontraktet, annars är lägenheten min.

”Baby stod på kontraktet till lägenheten, men vi stod båda skrivna på adressen och det var jag som hittat den. Det här livet av kontakter och genvägar hade aldrig varit hans”, resonerar Bibbs. Men genvägarna börjar bli trassliga, kontakterna opålitliga och vad har egentligen Bibbs?

Självförtroende och driv har hon. I så stor utsträckning att om hon vill något på riktigt fixar hon det. Det är övertygelsen. Fasaden sätts upp först, sen kan man fylla på med innehåll. Därför ljuger hon tvärsäkert för Baby och lovar att sätta över summan inom en vecka. ”Jag var tvungen att fixa 100 000 så att lögnen upplöstes i sanning.”

”Dagarna, dagarna, dagarna” är en roman i hjärtat av samtidens sås, där fake news, självframställning och exploaterad integritet är vardag. Det är förstås oändligt lätt att ironisera över. Men Schunnesson kliver rakt in i smeten och skildrar den med en ömsinthet som är enastående. Inte för en sekund sviker texten den bedagade Elisabeth, känd som ”Bibbs”. I stället håller den kvar blicken när omvärlden vrider bort huvudet. Läsaren följer Bibbs krokiga väg mot upprättelse och försök att få lögnerna (som tyvärr tenderar att hopa sig) att ”upplösas i sanning”.

Jag kommer att tänka på Darren Aronofskys Guldlejon-belönade film ”The wrestler”, där Mickey Rourke spelar en underhållningsstjärna som sliter för att göra comeback. Schunnesson har en liknande inkännande blick för nöjesindustrins torftiga utmarker och den brutalitet med vilken medielogiken både skapar och spottar ut sina kändisar.

Liksom ”Tripprapporter”, som Schunnesson debuterade med för fyra år sedan, är det här en roman som problematiserar frågan om värde. Ekonomiskt kapital, sexuell makt och kulturell status. Hur ser hierarkierna ut och på vilket sätt kan människor navigera i de sociala strukturer som verkar i dag? Det intressanta med Bibbs är att hon både är så oerhört samtida, och likväl alldeles för gammal.

Omslaget till boken påminner mig om något jag först inte får tag i. Sen minns jag, inte utan skam: Tom Cruise-affischen. ”Cocktail”. Som om det var något nytt som strålade fram, just då? Filmen kom 1988, det är samma år som Tone Schunnesson föddes. Det skarpt cerisa mot det diffusa blå. De neonlysande bokstäverna. På Schunnessons bok sträcker sig en gammal sladdtelefon fram genom rymden. Vem är det som pratar i den?

”Det är klart att jag önskade att dagarna vecklat ut sig på ett annat sätt. Det är klart att jag önskade att min karaktär varit starkare. Alla vi med svag karaktär har någon gång önskat det.” Säger Bibbs i en vacker passage. Och det är klart att vi alla som brustit har önskat det. Men vad gör vi med våra kroppar och liv i den här samtiden som bara tycks ha plats för några få?

Bibbs markerar distans till pojkvännens socialdemokratiska uppväxt: ”Baby hade två hårt arbetande föräldrar med fackligt medlemskap och trasiga ryggar. Den strävsamma tillvarons inneboende godhet lockade, men var inte så förförisk att jag själv ville ingå i den.” Nä, där vill Bibbs inte vara. Men när Baby lämnar går hon sönder.

Som konströrelse är litteraturen långsam. Det tar lång tid att tänka, hitta på, formulera, efterforska, skriva, korrekturläsa, göra om. De flesta litteraturmänniskor säkrar därför upp sitt skrivande mot ett slags garant: Den här stilen kan vara gångbar oberoende av vad som händer det närmaste decenniet.

Så gör inte Tone Schunnesson. Hon blommar upp som en sommarhit och faller som en fimp mot marken. Det är värt all respekt.

Läs fler texter av Anna Hallberg och fler av DN:s bokrecensioner

Läs mer: ”Jag befann mig själv i ekonomisk knipa”

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt