Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-26 03:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/tord-peterson-fran-anglagard-filmerna-ar-dod/

Kultur

Tord Peterson från ”Änglagård”-filmerna är död

Tord Peterson.
Tord Peterson. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Skådespelaren Tord Peterson, mest känd från ”Änglagård”-filmerna, är död. Det bekräftar hans dotter för DN. Han blev 94 år gammal.

Peterson avled i måndags på ett äldreboende i Skåne, efter en kort tids sjukdom. Hans familj närvarade vid dödsbädden.

– Vi känner oss väldigt glada över att ha haft honom hos oss så länge. Han har fyllt våra liv med glädje och en massa kvicka och finurliga upptåg. Vi känner oss väldigt lyckligt lottade och kommer att sakna honom oerhört mycket, säger dottern Katarina Tordsdotter till DN.

Tord Peterson föddes 1926 i Stockholm och studerade till ingenjör innan han i mitten av 50-talet började spela på olika teaterscener i Stockholm. Han debuterade på vita duken i slutet av decenniet och har sedan dess medverkat i ett stort antal filmer, tv-serier och pjäser – bland annat på Dramaten under slutet av 1980- och 90-talet.

Ingrid Dahlberg, journalist, dramatiker och tidigare Dramatenchef minns honom som en skicklig skådespelare.

– Han var alltid tillgänglig, aldrig omöjlig. Jag tyckte väldigt mycket om honom, både som person och som yrkesverksam, säger hon.

Peterson har spelat i filmer som ”Juloratoriet” (1996) och ”Populärmusik från Vittula” (2004), samt agerat röstskådespelare i flera animerade filmer om gubben Pettson och hans talande katt Findus. Mest känd är han dock för rollen som Ivar Pettersson i ”Änglagård”-filmerna.

Tord Peterson får regianvisningar av regissören Colin Nutley under inspelningen av den tredje Änglagårdsfilmen 2010.
Tord Peterson får regianvisningar av regissören Colin Nutley under inspelningen av den tredje Änglagårdsfilmen 2010. Foto: Adam Ihse/TT

Helena Bergström som också medverkade i ”Änglagård” reagerar med bestörtning över beskedet.

– Som skådespelare är Tord en av våra allra största. Jag önskar bara att vi hade fått se honom i fler större roller. Han hade en sån enorm värme, integritet och yrkesskicklighet. Jag vet att han har gjort väldigt mycket för teatern och jobbat stenhårt, men fick tyvärr aldrig det där publika genomslaget eftersom han inte gjorde några stora huvudroller.

Efter uppföljaren ”Änglagård – Andra sommaren” nominerades Peterson i klassen bästa manliga huvudroll i Guldbaggegalan 1994. Priset gick dock till Sven-Bertil Taube för rollen som Ralf i ”Händerna”.

– Jag kommer aldrig att glömma det. Jag har varit arg flera gånger över Guldbaggejuryns beslut, men den gången var nog rekord. Han var värd det, säger Helena Bergström.

Barnboksförfattaren Sven Nordqvist som skrev om Pettson och hans katt Findus tillsammans med Tord Peterson som gjorde Pettsons röst i en animerad film.
Barnboksförfattaren Sven Nordqvist som skrev om Pettson och hans katt Findus tillsammans med Tord Peterson som gjorde Pettsons röst i en animerad film. Foto: Gunnar Ask/TT

Under 80-talet arbetade Peterson på Uppsala stadsteater där han lärde känna skådespelaren Anna Carlson, som senare under 00-talet blev ordförande i Teaterförbundet.

– Vi jobbade ihop i flera pjäser och han var en fantastiskt bra skådespelare. Han var en ganska tystlåten och lågmäld person som ändå nådde fram till publiken och gjorde ett starkt intryck. Han hade alltid ett snett leende som gjorde att han såg lite underfundig ut. Det var så roligt att han nådde en större publik med ”Änglagård”-filmerna, säger Anna Carlson.

Peterson medverkade även i Daniel Alfredsons ”Skumtimmen” från 2013, där han spelade mot Lena Endre. De två skådespelarna arbetade tillsammans vid ett flertal tillfällen.

– Det är så himla tråkigt men han har haft ett långt och fint liv. Första gången vi arbetade ihop var på 90-talet med föreställnigen ”Per Gynt” på Dramaten. Han var en underbar kollega och aldrig märkvärdig. Han var ingen som skrävlade sig fram utan en uttryckens mästare. Han var också som en grabb, liksom väldigt fit och alert, trots att han var runt 80 när vi spelade in ”Skumtimmen”. Det är sorgligt att nästan en hel generation är borta nu, säger Lena Endre.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt