Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-23 19:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/ulf-peter-hallberg-wijkmark-var-den-svenska-romankonstens-mastare/

Böcker

Ulf Peter Hallberg: Wijkmark var den svenska romankonstens mästare

Bild 1 av 3 Vännerna Carl-Henning Wijkmark och Ulf Peter Hallberg på resa i Paris 2008.
Foto: Privat
Bild 2 av 3
Foto: Anders Wiklund/TT
Bild 3 av 3 Carl-Henning Wijkmark är och förblir vår störste europé. Han skrev mot döden och skildrade livet som ett äventyr, med dunkla stråk.
Foto: ELIS HOFFMAN / DN / TT

Författaren Carl-Hennings Wijkmark har som tidigare meddelats avlidit. Vännen Ulf Peter Hallberg minns en fri intellektuell som förenade hjärnan och sinnets elegans. Och han försvarade alltid människovärdet.

”Wien före 1914”, återtog Honig oväntat, ”var en på många sätt lycklig värld. Ändå var den beredd att dö. Det var dags, man kom inte längre – det var en mycket utbredd känsla. Och man kastade sig ut i avgrunden. Men allt i Wien har sin färg av dessa tretti år före katastrofen, allt som är levande på gott och ont har sin upprinnelse där.”

ur ”Dacapo” (1994)

Carl-Henning Wijkmark är och förblir vår störste europé, på djupet. Han skrev mot döden och skildrar livet som ett äventyr, med dunkla stråk. Hans hjältar försöker förstå det. Hans romaner är fyllda av lidelse, uppfinningsrikedom, personliga mysterier, spänning och utforskning, ofta av vad som egentligen hänt i det förflutna. Identitet är något gestalterna letar efter. Den som vill veta något om 1900-talet, och det 2000-tal som alltmer kommit att likna en svart vägg, har allt att hämta där – i romaner som ”Jägarna på Karinhall”, ”Sista dagar”, ”Du som ej finns” etc, fram till avskedet ”Vi ses igen i nästa dröm”.

Den särskilda glimt Carl-Henning hade i ögat innefattade ett sanningskrav som med humor och intelligens bevakade människovärdet. Han var en fri och sann intellektuell. Egenarten var att förena hjärnans och sinnets elegans. Carl-Henning hörde hemma i Helsingfors, München, Wien, Paris och Barcelona. Wien mellan 1880 och 1914 betraktade han som ett forskningslaboratorium på känslans och erfarenhetens område. Vi känner igen oss, sa han: att allting är på glid, en overklighetskänsla.

I Helsingfors, med den svenskspråkiga minoriteten, var han på sätt och vis mer hemma än i Stockholm. På Esplanaden, med inflytandet österifrån; vid hamnen med blick mot fästningen Sveaborg och dramat om svek och uthållighet. På Hotell Kämp, där krigskorrespondenter som Bang och Curzio Malaparte suttit, med utblick mot vinterkriget 1939-40. Om sådant visste Carl-Henning allt: hur Malaparte mötte Himmler på ett hotell i norra Finland, om finländska officerare som sköts av ryssarna om de spillde en droppe av snapsen, om Alvar Aaltos marmorkyla. Det var inte Carl-Henning Wijkmarks sak: kosmisk marmorkyla. Skymningen betraktade han som en frihetsappell.

Just Paris symboliserade frihetskänslan mer än någon annan stad. Det fascinerande människosvallet på gatorna. Carl-Henning kunde inte tänka Paris utan att tänka livet. Paris har samma ungdomskänsla som han själv utstrålade: att alla möjligheter ligger öppna. Jag minns honom i ljus linnekostym och vit gammaldags keps, på Paris kaféer, eller på ramblan i Palma och Barcelona, med en cigarrett i mungipan: ”Jag älskar Barcelona för den varma inställningen till högkulturen och det livsbejakande!”

Arvet efter Carl-Henning Wijkmark är vänsällheten, exemplet, överblicken, kunskapen, lättheten, kombinationsförmågan – uppmaningen, se livet! Lördagen den 29 augusti strålade han mot mig i Bromma. Vi pratade om allt vi skulle skriva: en gemensam sammanfattning av vad Paris betytt för oss, en tillbakablick på våra erfarenheter i staden. Kanske med fotografier, han skulle leta i gamla papper. Han skrattade, vad härligt! Sedan stannade hans tid, men Carl-Henning Wijkmark har skrivit in sig i hjärtat på oss. Jag hör hans röst och ser honom framför mig på boulevarden i Paris. Vi fortsätter, säger han.

Sista ordet finns inte. Om Barcelona sa han, på en av våra resor: ”Man känner sig fri. Det är ett klassiskt reningsbad. Det finns ingen förgyllningsexorcism. Slitenheten finns i stenen, man är ensam i en labyrint där svårigheterna från förr finns kvar. Det förflutna är inte eliminerat.”

Tack, Mästare! Vi byter ord, vi resonerar.

Minnet räddar mänskligheten.

2020 tilldelades Carl-Henning Wijkmark Spleen Nordics Lifetime Award med prisformuleringen: ”A master of storytelling as truthfullness to the past”.

Läs mer:

Carl-Henning Wijkmark var en strålande europeisk idéförfattare

Författaren Carl-Henning Wijkmark är död

Ämnen i artikeln

Böcker
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt