Unesco utser svenska tryckfrihetsförordningen till världsminne

Ett världsminne motsvarar Unescos lite mer välkända lista för världsarv, men i stället för platser och byggnader rör det sig om dokument och arkiv.

– För att bli ett världsminne krävs det att är unikt och speciellt. Det ska också vara ett sådant dokument som kan ge värdefull kunskap för forskning och utbildning, säger Svenska Unescorådets generalsekreterare Anna-Karin Johansson.

– Att tryckfrihetsförordningen klassas som världsminne innebär att Unesco anser att den är ett dokumentarv som har särskild betydelse i världen och för människans gemensamma historiska minne, säger hon.

Den svenska nomineringskommittén, bestående av Riksarkivet och Kungliga biblioteket, nominerade för två år sedan tryckfrihetsförordningen. Nu har Unescos styrelse fattat det slutgiltiga beslutet om att utse den till världsminne.

– När Sverige 1766 antog lagen blev man det första landet i världen att anta en lag av det slaget, vilket sedan följdes av flera andra länder, säger Anna-Karin Johansson.

– Sverige har en lång och god förvaltningstradition och därför finns förarbetena till lagen bevarade och efterföljande tryckta pamfletter. Allt det här tycker både kommittén och Unesco är värt att lyfta fram och bevara.

Medan Kungliga biblioteket förvarar det tryckta materialet finns de handskrivna förarbetena på Riksarkivet i Stockholm.

– Lagen från 1766 innehåller några ytterst väsentliga delar för rätten att tänka och skriva och ta del av allmänna handlingar. Det är sådant som är giltigt ännu i dag, säger Anna-Karin Hermodsson, som är ställföreträdande riksarkivarie på Riksarkivet.

I förarbetena kan man se hur lagstiftarna i Sverige under Frihetstiden studerade en motsvarande, mycket striktare, lagstiftning i Storbritannien och hur man resonerade sig fram till en för tiden väldigt liberal förordning, säger Anna-Karin Hermodsson.

– I den brittiska lagstiftningen var allt förbjudet om det inte var tillåtet. I tryckfrihetsförordningen var det tvärtom, förutom när det gällde religion och kungamakten.

Riksarkivets eget arbete vilar till stor del på dagens tryckfrihetsförordning.

– Det är vår grundbult förutom arkivlagen. Den sitter i vår ryggmärg, så det gör att det känns extra värdefullt att den blir ett världsminne, säger Anna-Karin Hermodsson.

Förarbetena förvaras i Riksarkivets källare och är gamla och sköra, men de finns scannade och tillgängliga digitalt.

– Vår roll nu blir att bevara detta, göra det tillgängligt och att informera allmänheten om att den finns och att den har en så stark tradition, säger hon.

Tryckfrihetsförordningen blir Sveriges åttonde världsminne och gör nu sällskap med bland annat Silverbibeln, Stockholms stads byggnadsritningar och Astrid Lindgrens arkiv.

Anna-Karin Johansson på Svenska Unescorådet tycker att det är särskilt roligt att lyfta fram den svenska tryckfrihetsförordningen.

– Sverige är ett land som ännu i dag väldigt starkt driver frågor om yttrandefrihet och tryckfrihet inom Unesco. Därför är det extra roligt att tryckfrihetsförordningen utses.

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) skriver i en kommentar till DN att hon är stolt och glad över att tryckfrihetsförordningen utsetts till världsminne.

”Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter och sett i ljuset av vad som sker i omvärlden, något vi aldrig kan ta för givet. Vi har haft tryckfrihet i över 250 år, men vi måste försvara och stå upp för den varje dag”, skriver Parisa Liljestrand.

Läs mer:

Myndighetens larm: Gammal lagstiftning hotar Sveriges kulturarv

Oro för att grundlagsändring ska försvåra för journalister