Pixlade kökshanddukar i lappteknik, betongelement av musselskal, flexibla sportkläder och en gynekologmottagning formgiven med empati. Det är några inslag i ”Ung Svensk Form 2021”.

Ung Svensk Form är en årlig utmärkelse, som anordnats i över tjugo år. Deltagarna skickar själva in sina bidrag, med det enda kravet att man är en oetablerad formutövare under 35 år. I år fick en tolvmannajury bedöma rekordmånga projekt, över 450. Totalt tjugosex av dem kom med i utställningen, just nu bakom lyckta dörrar på Kulturhuset i Stockholm men tillgänglig digitalt med en kort introduktionsfilm och bildspel (pandemiläget avgör om och när publik kan släppas in).

Enligt katalogen är ”Ung Svensk Form 2021” platsen för ”framtidens stjärnor” och flera av dem som deltagit genom åren har också blivit stora i branschen. Ändå brukar det vara blandningen av stort och smått som drar; vilda idéer samsas med produktionsfärdiga förslag. Här finns inga funktionskrav eller estetiska begränsningar, arrangörerna talar hellre om att Ung Svensk Form återspeglar tendenser i tiden.

Så vilka är de efter detta pandemiår? Utställningen är proper, proffsig och luftigt exponerad men mindre lekfull än tidigare år. Här syns inget omvärldsinspirerat, inga globala utblickar men ett intresse för återbruk, energisparande samt en önskan att förena traditionellt hantverk med modern teknik.

Som till exempel hos Emma K Gudmundson. Hon har med hjälp av en stickmaskin för hemmabruk utvecklat ”Floats”, en stickteknik utan spill som ger intressanta mönster med stark taktil ytverkan. Och Vasily Sitnikovs koncept ”Ice Formwork” handlar om byggelement i betong tillverkade med en energisparande blandteknik som förorsakar mindre koldioxidutsläpp.

Mirjam Hemström står för utställningens största verk, en trasväv som fyller flera kubikmeter. Gå sakta runt den, upptäck strukturer och detaljer! Alexandra Fribergs möbelserie ”Braid Collection” utgår från svensk furu och naturgarvat läder som hon flätat på olika sätt. Hon vill ”påvisa egenskaperna i de naturliga materialen och hedra deras olika karaktär”. Nog lyckas hon.

I all sin enkelhet är det ändå Anton Kreüs stol ”Chair Marie” som framkallar mest känslor hos mig. Stommen är gjord av ask, sitsen av återvunnen plast som plockats upp ur havet utanför Västkusten. Miljöhoten riskerar att förlama men Anton Kreü visar att det också finns möjligheter att ställa saker till rätta.

Årets snackis är dock en gigantisk fåtölj av gamla lastpallar. Berättigad design? ”Pallet Thief” är fantasieggande men egentligen helt omöjlig, väger flera hundra kilo. Med den frågar Anton Brunberg både sig själv och oss hur en formgivare ska agera när alla resurser är begränsade. I sin presentation uppger han att det cirkulerar runt sex biljoner lastpallar av trä i världen, varav minst en procent kasseras varje år. Och motiverar sin produkt så här: ”Genom att utnyttja detta industriella globala utbud har jag en konstant lokal naturresurs, utan att känna skuld”.

Då så.