Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-28 13:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/varldens-vackraste-pojke-forvandlar-filmklassiker-till-overgreppsberattelse/

FILM | RECENSION

”Världens vackraste pojke” förvandlar filmklassiker till övergreppsberättelse

Björn Andrésen under inspelningen av ”Döden i Venedig”
Björn Andrésen under inspelningen av ”Döden i Venedig”

”Världen vackraste pojke” tittar bakom de filmhistoriska kulisserna och hittar ett smärtsamt människoöde. En överraskande öppen film med elegant behandlat arkivmaterial och starka vardagsscener där huvudpersonen Björn Andrésen försöker få bukt med sitt liv.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Går det att lämna en replik på filmhistorien? ”Världens vackraste pojke” lägger sig i alla fall som en dimma över Luchino Viscontis ”Döden i Venedig” från 1971. I dokumentären möter vi Björn Andrésen, en grånad man i 65-årsåldern, som en gång i tiden fick rollen som trånobjektet Tadzio. Han ser tillbaka på filmklassikern som ett övergrepp.

På bevarade auditionbilder syns en obekväm 15-åring som skrattar generat när han blir ombedd att ta av sig tröjan. Björn Andrésen är uppenbarligen fel person på fel plats, men ingen tar notis. Eller om det rent av talar till hans fördel att skörheten skiner igenom?

När filmen får premiär, med Dirk Bogarde i rollen som fluktaren Gustav von Aschenbach, exploderar intresset. Kanske inte för hans person, men väl för hans ansikte. Plötsligt befinner sig Björn Andrésen på en internationell lanseringsturné med ett ofrivilligt kändisskap. I ”Världens vackraste pojke” följer han sina egna fotspår över världen ett knappt halvsekel senare.

Kristian Petris och Kristina Lindströms drabbande dokumentär är en i raden av filmer som bearbetar filmmediets lika bejublade som omtvistade 1900-tal. Successivt har villkoren bakom kulisserna hamnat alltmer i förgrunden. Ja, avslöjar inte filmer lika mycket om sin samtid genom sin produktionshistoria som genom det klippta resultatet?

Kristian Petri och Kristina Lindström.
Kristian Petri och Kristina Lindström. Foto: Conny Hallberg

Det där kan man tvista om, men visst har det blivit svårare – och ibland bara dumt – att blunda för inspelningen som ett extralager till filmupplevelsen. Själv kommer jag att tänka på Anna de Lima Fagerlinds bok om sin pappas traumatiska medverkan i Arne Sucksdorffs pseudodokumentära ”Mitt hem är Copacabana” från 1965. Efter succén adopterades han till Sverige, trots att han hade en familj i Brasilien. Pojkens ”naturlighet” som gatubarn i filmen överskuggas därför av verkligheten.

Metoo var ytterligare ett tecken på att det inte finns någon återvändo från avförtrollningen. Och visst handlar ”Världens vackraste pojke” om makt och utsatthet. En hänsynslös regissör, en skönhetsdyrkande filmkultur och exploaterande medier. Och så en mormor som ville ha en kändis till barnbarn, som Björn Andrésen avmätt konstaterar. Det var hon som uppmuntrade honom att gå på den där ödesdigra provfilmningen en smällkall februaridag 1970.

Visst handlar ”Världens vackraste pojke” om makt och utsatthet. En hänsynslös regissör, en skönhetsdyrkande filmkultur och exploaterande medier. Och så en mormor som ville ha en kändis till barnbarn.

Men är det verkligen hela förklaringen till att Björn Andrésen cirka 50 år senare måste panikstäda sin lägenhet i tio dagar för att undvika vräkning? Till att alkohol och depressioner i perioder tagit överhanden?

”Världens vackraste pojke” är inte bara en dokumentär om filmbranschen, utan ett porträtt av någon som råkade fastna i kameraögat. Halvvägs in i filmen börjar Andrésen söka i arkiven efter mamman som försvann, och senare hittades död i skogen. Han får också tillfälle att utvärdera sin egen papparoll. Ibland behandlas han som en osalig gammal farbror, men vid ett tillfälle får han också en telefonutskällning av sin flickvän. Det gör det här till en överraskande öppen film, som bjuder på olika utvikningar och låter sig betraktas ur flera vinklar, utan att tappa koncentrationen.

Björn Andrésen idag.
Björn Andrésen idag. Foto: Alexander Mahmoud

Ett plus också för elegant behandlat arkivmaterial, där varken privatfilmer eller castingklipp blivit uppblåsta till grynig oigenkännlighet. Dessa ofta smärtsammare än nostalgiska tillbakablickar varvas effektfullt med nya vardagsscener, där Björn Andrésen försöker få bukt med berättelsen om sitt liv. Dessutom innehåller filmen mer utstuderade iscensättningar i Italien, med huvudpersonen poserande vid vattenbryn eller i badhus, där scopeformatet bidrar till att förstärka kontrasten till minnesbilderna. Ja, och så rimmar de förstås med ”Döden i Venedig”, och dess vidsträckta strandbilder.

”Världens vackraste pojke” hämtar dock inte sitt slutackord från Thomas Manns roman utan från en dikt av Gunnar Ekelöf: ”Kanske, min oro, vaknar jag åter till visshet och tvivel/då skall jag komma tillbaka och leta efter dig.” Det är ett kanske som både gäller filmhistoriens filmer och alla verkliga livsöden de rymmer.

Se mer. Tre filmer om att göra film: ”Once upon a time in Hollywood” (2019), ”Mank” (2020) och bioaktuella ”Bergman Island” (2021).

Läs mer:

Björn Andrésen: ”Utseendefixering är en kollektivpsykologisk sjukdom!”

Fler tv- och filmrecenstioner från DN.

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt