Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

”Aktivister” förvandlar demokratin till en skolgård

Kontroversiellt.
Kontroversiellt. Foto: Lisa Mattisson

DN 13/4 2018. Sveriges lantbrukare är senaste grupp att hotas av fanatiker som inte kan acceptera andra värderingar än sina egna. Demokratin får inte förvandlas till en skolgård där starkast gäng har makten.

Hennes enda brott är att hon är en lantbrukare som håller djur och berättar om det. Straffet är att leva i ständig skräck. Det har inte utmätts av någon domstol i rättsstaten, inte heller i enlighet med folkflertalets vilja. I stället är det ett fåtal aktivister som anser sig ha rätt att göra mjölkbonden Anette Gustawsons liv eländigt.

Hon har berättat sin historia bland annat i onsdagens DN. ”Snälla kan du inte köra dina barn på slakt?”, skriver en kommentator på Facebook. Hon kallas barnamördare och, än vidrigare, hotas med besök av anonyma skribenter som vet var familjegården ligger.

En kollega till henne har fått sina barn hotade; aktivisterna visste var de gick i skolan.  

Hon må vara speciell i sitt mod att berätta om trakasserierna, men Anette Gustawson är långt ifrån ensam om att hotas av militanta djurrättsaktivister. Enligt en enkät genomförd av LRF är var fjärde svensk lantbrukare orolig för att bli utsatt för trakasserier av aktivisterna; var femte känner någon som råkat ut för det. 

”Utsatta bönder känner i dag att de varken får stöd av lagen eller en poliskår som försvarar och ingriper vid attacker”, skriver LRF:s ordförande Pelle Borgström i en debattartikel på Aftonbladet.

Han efterlyser skärpt lagstiftning, men huvudproblemet torde vara bristande poliskapacitet och en generell svårighet att lagföra anonyma hotare. Lantbrukarna sällar sig därmed till en växande skara av grupper som får allt svårare att utföra sitt viktiga arbete på grund av att människor ställer sig över demokratins spelregler. 

Principiellt är det ingen skillnad mellan att hota en lantbrukare för att hen har djur och att terrorisera en handläggare på Migrationsverket för att man hatar Sveriges migrationspolitik. Båda aktionerna kommer ur en djup känsla att man själv har rätt, att något – djurs liv, det svenska folket – står under allvarligt hot. Så allvarligt att det är berättigat att bryta mot lagen för att förhindra dessa ogärningar.

Men ett sådant samhälle vandrar skrikande, svärande och hotande mot kaos. 

Demokratin får i internetåldern allt oftare karaktären av en skolgård. Precis som barn tycker några att de har rätt att få sin vilja fram oavsett vad lag eller omgivande normer säger.

På skolgården har den fysiskt och psykiskt starkare alltid övertaget. Starkast blir man genom att samla ihop en grupp människor och mobba sönder dem man för dagen ogillar. Om det inte hjälper hotar man eller ger dem stryk. Vrål, hot och våld ersätter resonemang och vägande av argument.

Många djur far oerhört illa i den moderna matindustrin. Men lösningen måste förhandlas fram inom det demokratiska systemet.

Fredlig aktivism och civilkurage är omistliga beståndsdelar i demokratin. Men det finns en tydlig gräns. Att ta rättvisan i egna händer och få igenom diverse krav på omgivningen genom hot eller våld är uttryck för en sorts fascism, oavsett hur goda avsikter som ligger bakom. 

I Expressen kallar ledarskribenten Linda Nordlund militanta djurrättsaktivister för ”de nya abortmotståndarna”. Jämförelsen är välfunnen. Kerstin Jacobsson, professor i sociologi, har gjort djupintervjuer med svenska aktivister och säger i lantbrukstidningen ATL (28/4 -17) att de ofta drivs av ”en nästan religiös övertygelse”. Med en sådan i ryggmärgen är man sällan mottaglig för argument, man anser att ändamålen helgar medlen och att dessa ändamål inte får ifrågasättas.

Många djur far oerhört illa i den moderna matindustrin. Vi äter dessutom alldeles för mycket kött för att det ska vara hållbart. Detta är problem som måste lösas, men lösningen måste förhandlas fram inom det demokratiska systemet. 

Svenska bönder är värda respekt för sin strävan efter långsiktighet i jordbruket och en djurhållning som minimerar lidandet. Ju fler som skräms bort från yrket desto mer beroende blir Sverige av matimport, vilket gör oss mer utsatta vid en krissituation och ökar behovet av kött från länder med helt annan ambitionsnivå. 

Ett samhälle som inte kan försvara dem som ställer maten på bordet är ett samhälle i kris.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.