Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

al-Assad samlar sig för nästa blodbad

Illustration: Magnus Bard

DN 14/8 2018. Med rysk och iransk hjälp har al-Assad fått övertaget i det syriska kriget. Men det kommande slaget om Idlib innebär risker för en vidgad konflikt.

Dödssiffran efter helgens våldsamma explosion i Sarmada i den nordliga Idlibprovinsen hade på måndagen stigit till 69. Kanske var det ett attentat, kanske var det ett vapenlager som sprang i luften. I värsta fall var det ett förebud om vad som väntar i det sista stora rebellkontrollerade området i inbördeskrigets Syrien.

Diktatorn Bashar al-Assad, uppbackad av ryskt bombflyg och iranska marktrupper, har under året skördat stora framgångar på slagfältet. Motståndsfickorna nära Damaskus och i sydvästra delen av landet har erövrats.

Stora skaror rebeller som vägrat kapitulera har i stället evakuerats – till Idlib. Nu tycks al-Assad samla styrkor för en offensiv mot provinsen. Där finns i dag 70 000 beväpnade upprorsmän, varav en ansenlig del islamistiska extremister, och uppåt 3 miljoner civila.

När al-Assad nu har segervittring är hans intresse för politiska eftergifter mindre än någonsin.

Kriget i Syrien må vara inne i slutskedet, men detta kan bli mycket blodigt och rymmer stora risker för att konflikten mellan inblandade länder intensifieras. Turkiets mur vid gränsen får svårt att stoppa en ny stor flyktingvåg.

al-Assad kontrollerar två tredjedelar av landets territorium. Undantagen är Idlib och den kurdiska remsan längs turkiska gränsen. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har två mål i Syrien. Dels vill han förhindra kurderna från att konsolidera sitt självstyre, dels skapa zoner dit de 3,5 miljoner syriska flyktingarna på turkisk mark kan börja skickas.

Erdogan har satt in trupper i båda syftena. I Idlib finns ett tusental turkiska soldater som stöder allierade miliser, och de kommer inte att dras tillbaka frivilligt. al-Assad kallar det en ockupation.

Ryssland har med sin militära insats räddat al-Assad kvar vid makten, men vill helst undvika en konfrontation med Turkiet. Iran har investerat väldiga resurser i diktatorn och tänker inte överge honom. Israel ser i sin tur den iranska närvaron, och den libanesiska milisen Hizbollah som är Teherans verktyg, som ett dödligt hot.

USA har specialtrupper på plats med 2 000 man som samarbetar med kurderna mot terrorrörelsen IS. Detta är ett av många stridsäpplen mellan Turkiet och USA. Erdogan skyller också sin akuta valutakris på amerikaner och andra internationella konspiratörer. Vad Donald Trump har för plan i Syrien är okänt.

Om Vladimir Putin klarar att stabilisera läget är tveksamt. al-Assad tar inte självklart order från Moskva. Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov reste på måndagen till Turkiet för att planera ett möte om Syrien, där av oklar anledning även Frankrike och Tyskland skulle bjudas in. Ryssland är visserligen angeläget om att västvärlden betalar återuppbyggnaden av det Syrien man hjälpt till att bomba sönder, och Europa har ett antal dilemman.

Att bara strunta i de nödlidande människorna är svårt, särskilt som flyktingströmmen åter kan fyllas på. Men att acceptera att al-Assad, som bär den överlägset största skulden till tragedin i Syrien, sitter kvar utan politiska eftergifter går inte heller. Och när diktatorn nu har segervittring är hans intresse för sådana mindre än någonsin.

Minst 500 000 människor har dött och över halva befolkningen är på flykt, varav 6 miljoner i exil. Upproret startade som en kamp för demokrati och frihet, men al-Assad svarade med gränslöst våld. Tiotusentals har torterats, avrättats eller svultit ihjäl i hans fängelser.

al-Assad har övertaget, men det kan vara långt kvar på kriget. Och den bitterhet som har skapats hos den sunnitiska majoriteten i Syrien försvinner inte i en handvändning. Där växer redan embryot till nya terrorrörelser.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.