Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 01:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-antligen-kan-vi-gora-upp-med-myten-om-ett-snallt-vansterparti/

Ledare

Amanda Sokolnicki: Äntligen kan vi göra upp med myten om ett snällt vänsterparti

Kakabaveh. Foto: Noella Johansson/TT

Inget parti kommer undan som Vänsterpartiet. Och ett av skälen till det är förstås Jonas Sjöstedt. Han är en av landets mest sympatiska politiker och leder ett av våra mest extrema partier. Det är en olycklig kombination.

Med Sjöstedt har Vänsterpartiet tillåtits inta rollen som Det snälla partiet – inte minst i ungas ögon. De vill ju att barn ska få glasögon! Men nu kanske den illusionen äntligen spricker en gång för alla. Den hårdhänta behandlingen av Amineh Kakabaveh säger mer om partiet än vad det vill erkänna.

V har den senaste veckan försökt med konststycket att både peta den mest profilerade rösten mot hedersförtryck, och samtidigt låtsas som att hedersfrågan aldrig var kontroversiell. Det går inte jättebra. 

Det råder inga tvivel: Kakabaveh är inte en nyanserad person. Och det finns en kraft i det, en svartvit kompromisslöshet, som gör henne till en av landets starkaste röster mot hedersförtryck. Men det har också lett till att hon begått misstag, som när hon delade en rasistisk film som angrep islam. 

I tisdagens ”Min sanning” påminner SVT:s Anna Hedenmo om händelsen, och visar ett klipp från Jonas Sjöstedts besök hos en grupp somalier i Kista. Där står han, i egenskap av partiledare, och talar om en av sina riksdagsledamöter: ”Hur kan man vara så korkad så att man delar den här filmen och inte ser att det här är lögn?” säger han. Tänk er att en moderat partiledare talat så om en kvinna i sin riksdagsgrupp, och föreställ er Vänsterpartiets genusanalyser av det. De hade inte varit nådiga.

Behandlingen av Kakabaveh är ett resultat av hur fanatiskt V har varit i sin övertygelse att alla händelser kan tolkas utifrån samma mall: skurkarna är vita västerländska högermän. När verkligheten inte gått ihop med mallen har de omedelbart gått vilse. Oavsett om det har handlat om att tala högt om hedersförtryck – eller att förstå vad regimen i Venezuela haft för sig. 

För det är inte bara i synen på hedersförtrycket som partiet är extremt. När en högerman som Viktor Orbán saboterar sitt land förstår man vidden av problemet. När Hugo Chávez demolerade Venezuela och hans efterföljare fortsatte arbetet skickade man grattishälsningar. 

”Jag tror att det är väldigt svårt för de borgerliga att komma åt oss genom att kritisera hur vi sköter ekonomin i Sverige, då kastar man in Venezuela i stället”, har Sjöstedt spekulerat (DN 26/8 2018). ”Vi har noll inflytande i Venezuela. Vi tar hela ansvaret för Sveriges ekonomi.”

Det är ett skralt försvar. Dels är partiets syn på vad som hänt i Venezuela högintressant med tanke på tidigare relationer till blodröda diktaturer. Dels har Vänsterpartiet lyckligtvis aldrig vare sig fått eller tagit ”hela ansvaret” för rikets ekonomi. Då hade den nämligen varit körd i botten.

Många förhåller sig till Vänsterpartiet som om det enda som spelade roll var budskap på valaffischer. Tycker jag om solidaritet? Ja. Vill jag ha ett jämställt samhälle? Ja. Ogillar jag att man trampar på människor med sämre förutsättningar? Självklart! 

Men hur ska det gå till? 

I Vänsterpartiets program går att läsa: ”De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.” En röst på Vänsterpartiet är med andra ord en röst för att kasta omkull hela det ekonomiska systemet och slopa den äganderätt som visat sig vara en av de enskilt viktigaste sakerna för att skapa samhällen med bra levnadsstandard.

Inte ens Jonas Sjöstedt själv kan peka ut en plats där partiets idéer gett goda resultat.

Inte ens Jonas Sjöstedt själv kan peka ut en plats där partiets idéer gett goda resultat. I SVT:s utfrågning inför valet ville han inte recensera andra socialistiska styren. Han tyckte i stället att Sverige var det bästa exemplet på vad ideologin lett till. 

Men att det gått så bra för Sverige beror ju till stor del på att Socialdemokraterna tidigt valde att anamma just den marknadsekonomi som Sjöstedt avskyr. Det var utifrån det som välstånd skapades och reformer kunde sjösättas.

I dag lockas ungefär var tionde svensk av Vänsterns röst mot förtryck och ojämlikhet. Men om vi börjar prata mindre om vad de vill och mer om hur de ska nå dit kommer det snart stå klart att det här är allt annat än ett snällt parti.