Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-31 05:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-den-storsta-vinsten-med-preembeskedet-ar-att-miljopartiet-hade-fel/

Ledare

Amanda Sokolnicki: Den största vinsten med Preembeskedet är att Miljöpartiet hade fel

Foto: Roger Turesson

Kampen om Preem var inte vad den först såg ut att vara. Och det ska vi vara glada för.

När Preem meddelade att planerna på utbyggnaden i Lysekil lades ner hurrades det. En stor vinst för klimatet, slog många fast. Nästan lika stor tycktes vinsten vara för Miljöpartiet – det här hade aldrig hänt om inte de gröna hotat att lämna regeringen, förklarade partitoppar.

Det visade sig inte stämma. Och kanske var det den största klimatvinsten i den här historien. Men det tycktes inte Jimmie Åkesson ha snappat upp när han stod i partiledardebatten i söndags och skällde på Per Bolund.

Ni vill nå våra nationella klimatmål på bekostnad av de internationella, förklarade Åkesson. Och det var onekligen så det länge såg ut. Ja, det var rent av så Miljöpartiet argumenterade. När Isabella Lövin förra hösten fick frågan hur hon såg på risken att den fossilstinna anläggningen bara byggdes någon annanstans om regeringen satte stopp för den i Lysekil svarade hon: ”Vi har nationella klimatmål som regeringen har ansvar att styra mot. Andra länder har sina nationella klimatmål.”

Utsläppen verkade vara mindre viktiga än den svenska statistiken. Det var också det som fick Åkesson att anklaga Bolund för att syssla med nationalism.

För det var ju ingen nyhet för miljöpartister att EU:s utsläppsrättssystem ser till att den som släpper ut också får betala, det har de kämpat hårt för. Och en naturlig konsekvens av det är att företagen rör sig mot länder där tekniken på området är utvecklad för att minska utsläppen. Som i Sverige.

Om det hade varit som Miljöpartiet påstod – att Preem stoppade planerna för att företaget tvingades till det av regeringen – hade det därför funnits en påtaglig risk att verksamheten i stället flyttades till en annan plats, där utsläppen knappast skulle bli mindre än i Sverige.

Men Miljöpartiet hade lyckligtvis fel.

För när DN tittade närmare på företagets ekonomi visade det sig att Preem blödde. Och när SvD fortsatte granska nedläggningen förstärktes bilden (4/10): ”Exportmarknaden, som tidigare varit den största tillväxtmotorn, har plötsligt krympt. Samtidigt har efterfrågan på fossilt drivmedel stagnerat på hemmaplan.”

Kalkylen sprack helt enkelt. Det var inte lönsamt att bygga ut.

Men det betyder inte att Miljöpartiet har varit oviktigt, tvärtom. De grönas betydelse har bara inte varit den de påstår.

För det var visserligen inte hot som stoppade Preem. Men det var i högsta grad politik. Utan ledamöter som drivit på för Parisavtalet, höjda priser på utsläppsrätter, nya tuffa mål, slopade bränslesubventioner och stöd till investeringar i grön riktning hade det förstås sett helt annorlunda ut. Det gäller också på ett nationellt plan: Preem betalar 700–800 miljoner i månaden bara i energi- och koldioxidskatter, visar DN:s Mattias Carlsson.

Det ser inte lika kraftfullt ut att prata om höjda priser på utsläppsrätter som att förbjuda hela byggen.

Incitamenten på marknaderna har förändrats. När SvD tittar närmare på Preems konkurrenter blir det tydligt: ”Finländska Neste påpekar att 80 procent av deras vinst kommer från förnybara produkter, trots att de bara står för 22 procent av intäkterna.”

Och det är detta som är värt det riktigt stora jublet.

Vinsten är dubbel. Inte bara kommer detta att stoppa de tilltänkta utsläppen i Lysekil. Det visar också att det inte var en engångsföreteelse, utan ett trendbrott.

Det är betydligt sundare – och mer effektivt – att ha en politik som skapar incitament för företag och individer att själva styra sitt agerande mot en klimatsmart tillvaro, än att regeringar går in och petar i enskilda företagsfrågor. Dels för att man på så sätt undviker godtyckligt maktmissbruk, men framför allt för att det skapar en långsiktighet och stabilitet som gör kalkylen förutsägbar för företag som vill satsa på innovativa och fossilfria lösningar.

Allt detta vet förstås Miljöpartiet. Men det ser inte lika kraftfullt ut att prata om höjda priser på utsläppsrätter som att förbjuda hela byggen. Eller som att prata om meningslösa plastpåseskatter.

Med lite tur blir klimatfrågan den tidigare kol- och stålunionens stora upprättelse.

Partiets dragning till den typen av symboler har också gjort det lätt för klimatpassiva meningsmotståndare: de kan ägna dagarna åt att kritisera dåliga förslag i brist på egna initiativ.

Det här är faktiskt en global fråga, förklarade Jimmie Åkesson myndigt för Per Bolund i söndags. Och det har han rätt i – även om hans partikollegor alltid tycks glömma det när de ska rösta för klimatåtgärder i EU-parlamentet. Trots att det är där så mycket kommer att avgöras de närmaste åren.

Med lite tur blir klimatfrågan rent av den tidigare kol- och stålunionens stora upprättelse. Det låter pompöst, men förutsättningarna finns.

När Kina nu kommer med nya klimatutfästelser behöver det tyvärr inte betyda något alls. Men när EU-parlamentet nyligen klubbade igenom att utsläppen ska minska med 60 procent på tio år och att alla bränslesubventioner ska slopas de närmaste fem åren så finns det all anledning att tro att det blir verklighet. Det tidigare EU-målet – att minska utsläppen med 20 procent till 2020 – uppnåddes redan 2015, påminde Annika Ström Melin förra året.

Om EU dessutom kan visa vägen i att utforma träffsäkra klimattullar skulle det innebära en nödvändig ekonomisk press på länder som Kina och Indien, som i dag är svåra att komma åt.

Men då måste vi klara att stå för de kloka beslutens konsekvenser på hemmaplan – även när plakatpolitiken lockar.

Ämnen i artikeln

Preem
Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt