Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 11:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-deras-gangsterromantik-forstor-advokaternas-rykte/

Ledare

Amanda Sokolnicki: Deras gangsterromantik förstör advokaternas rykte

Marlon Brando som Don Vito Corleone och Robert Duvall som Tom Hagen i ”Gudfadern” 1972. Foto: Alamy

Advokater ska försvara sina klienters intressen, inte romantisera deras gärningar.

Redan första dagen som försvarsadvokat för Anders Behring Breivik blev Geir Lippestad dödshotad och utmålad som landsförrädare. Ägg och tomater kastades på hans husfasad, en kollega sade omedelbart upp sig från byrån i vredesmod och när han var ute och gick fick han höra att han inte borde visa sig på Norges gator.

Att försvara någon som anklagas för de mest vidriga gärningar är inte lätt. Reflexerna talar: Vad är det egentligen för människor som vill försvara den som våldtagit ett barn, slagit ihjäl någon, länsat pensionärers konton på deras livs besparingar? 

Och svaret är förstås: personer som värnar rättssamhällets fundament. Rättsstaten är helt beroende av att den som anklagas för brott kan få ett seriöst försvar.

Men det verkar inte bara vara omgivningen som har svårt att förstå sig på advokaternas roll. De verkar själva bidra till förvirringen. 

Åklagaren Lisa dos Santos har de senaste dagarna gått till hårt angrepp mot advokatkårens relation till gängkriminella. Gränserna suddas ut, larmar hon. Den gangsterromantik som präglat andra delar av samhället har nu också nått advokaterna. De läcker uppgifter och beter sig olämpligt i rättssalen för att ge klienter och gängmedlemmar på läktaren en show (SVT 29/10).

En del av anklagelserna är lätta att bekräfta. ”En brottmålsadvokat kan i dag sälja in sig själv och sina tjänster till tonerna av skottlossning”, skriver hon. Och flera av reklamfilmerna hon syftar på är lika patetiska som uppseendeväckande.

I en film sitter två advokater i uppknäppta skjortor, med solglasögon (utan någon sol?) och med demonstrativa whiskyglas i handen. De tipsar om att koden till telefonen ”ger du inte till polisen, den ger du inte ens till din flickvän”. I en annan får man höra att det bara är att slå advokaten en signal, samtidigt som ljudet från ett flygplatsutrop om flighten till Colombia hörs i bakgrunden. 

Fördelen med att hålla i ett stadigt glas whisky är att det dessutom ger en möjlighet att visa sin dyra klocka, noterar man efter att ha sett några av de här annonserna.

Så var går då gränsen mellan smaklöshet och beteenden som borde förbjudas? Antagligen någonstans mellan rikedomsmarkörerna och tipsen på hur man blir mer effektiv som kriminell.

Advokater ska försvara sina klienters intressen, inte romantisera deras gärningar.

Kritiken från Lisa dos Santos är svepande, försvarar sig Advokatsamfundet. Och det är sant, en hel del av åklagarens kritik är besynnerlig. Hon tar upp att många av de inblandade är män, att deras rättegångar kostar mycket pengar, att advokater meddelar att de haft en bra dag på jobbet när klienter frias. Inget av det är underligt. 

Men det utesluter inte att hon också har något viktigt att säga. Advokatsamfundet erkänner att flera av de nämnda reklamfilmerna är skäl för utredning, att det kan vara dags att se över hur advokater marknadsför sig. Men frågan är om det räcker att rensa bland ”Gudfadern”-imitatörerna.

För det är inte bara åklagaren som är kritisk. dos Santos får medhåll från en man som brukade vara en del av den kriminella världen. Han berättar (DN 2/11) vad som hände de många gånger han satt häktad med restriktioner: ”När du gör det, har du inte kontakt med någon, du är helt ensam. Den första kontakten du har med någon från utsidan är din advokat. Och jag svär, deras inställning är alltid – det är ingen fara, vi ska få ut dig härifrån, grabbarna hälsar. Det är det första de säger.”

När advokater agerar som om de vore representanter för gäng, snarare än för enskilda individer – som kanske vill lämna just de gängen – så har det gått långt.

Och då, när ”grabbarna hälsar”, handlar det inte längre bara om smaklöshet. När advokater agerar som om de vore representanter för gäng, snarare än för enskilda individer – som kanske vill lämna just de gängen – så har det gått långt. Offentliga medel ska inte gå till att stärka de kriminella nätverk som det är av högsta prioritet att stoppa.

Även en polis som jobbat med de här frågorna i 20 år bekräftar detta. Han talar om att det skett en normförskjutning bland advokaterna. ”De är beredda att gå väldigt långt för att ställa sig in i de kretsar där de vet att de har ett kundunderlag”, säger han till DN (2/11) och syftar bland annat på de advokater som nyligen var med i en dömd rapartists musikvideo.

Advokaten Johan Eriksson, som bland annat försvarat Rakhmat Akilov, är också kritisk: ”Själv har jag aldrig tyckt om den där gangsterstilen, det är uppenbart att den anammas för att man tror att det appellerar till ett visst klientel.”

Så kan det inte fortsätta. Advokatsamfundet måste sluta slå ifrån sig kritiken.

Vårt rättssystem bygger på förtroende. Och det spelar ingen roll att det är några få som missköter uppdraget, det är hela skråets trovärdighet som står på spel.