Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-om-svenskar-ska-ta-eget-ansvar-maste-de-forsta-vad-myndigheten-sager/

Ledare

Amanda Sokolnicki: Om svenskar ska ta eget ansvar måste de förstå vad myndigheten säger

Anders Tegnell, statsepidemiolog.
Anders Tegnell, statsepidemiolog. Foto: Claudio Bresciani/TT

Vad förväntas av svenska medborgare när krisen snart går in i ett nytt skede? Det behöver förtydligas.

Det finns förstås en sympatisk ambition bakom den svenska coronamodellen: Låt människor dra egna slutsatser, vuxna människor kan ta eget ansvar. 

Och kanske passar metoden en del av vår befolkning; de som följer krisen noga, som behärskar svenska på en nivå som får dem att snappa upp vad som sägs mellan raderna, vad det betyder att Folkhälsomyndigheten vill att de ska ”ta sig en funderare” på om det är en bra idé att resa inom landet just nu.

Men det fungerar också bara för dem.

Och problemet är större än rena språkbrister. Medan andra länder förklarar att det inte är lämpligt att träffas mer än fem eller tio personer, rekommenderas svenskar att ”undvika onödiga sociala kontakter”. Men vad är en onödig social kontakt? Att svaret lämnar stort utrymme för tolkning såg man på bilderna från smittocentrumet Stockholms nattklubbar förra helgen. 

Samtidigt som fester, middagar – och fram till nyligen: afterski – fortgår, så lever andra under tuffa och vad de uppfattat som ofrånkomliga restriktioner. Eftersom de har tolkat Folkhälsomyndighetens ord striktare.

Hur ska de människor som i dag tar ett stort ansvar – trots att det kan ha ett individuellt pris i form av ensamhet – orka fortsätta om de ser att andra människor lever precis som vanligt?

Så vem har förstått myndighetens rekommendationer rätt? Vad anser statsepidemiologen Anders Tegnell om att det just nu fattas så diametralt skilda beslut utifrån hans rekommendationer? ”Jag tycker inte att det är så farligt”, förklarar han i Aktuellt. ”Bara målet är tydligt” så går det bra, ”exakt hur man kan komma dit – det kan vara lite otydligt”.

Han säger samtidigt att ”alla kan ju inte gå ut och träffa kompisar, då missar vi ju målet totalt”. 

Vilket också är anledningen till att det är så dumt att ens ge utrymme för det. Att säga att det är okej att göra undantag, ”att det kan vara lite otydligt” vad människor förväntas göra, ökar förstås risken för att alldeles för många uppfattar det som att det gäller just dem. Samtidigt är det svårt att få en överblick över hur många andra som resonerar likadant. Det vet alla som har tänkt ”vi åker en smartare tid” och sedan fastnat i milslånga köer.

Ett av argumenten bakom att Sverige inte infört hårdare restriktioner har varit att människor ändå inte orkar följa dem. Men frågan är om inte dagens otydlighet är ett ännu större problem för den allmänna moralen? Hur ska de människor som i dag tar ett stort ansvar – trots att det kan ha ett individuellt pris i form av ensamhet – orka fortsätta om de ser att andra människor lever precis som vanligt? Och att Folkhälsomyndigheten inte ser något problem med det. 

Redan nu försvåras arbetet mot viruset av den arrogans vissa uppvisar när de inte följer de allra tydligaste råden: begränsa kontakten med andra människor om du är över 70 år, tvätta händerna, stanna hemma om du har minsta symtom. Att då dessutom ge utrymme för att den som faktiskt vill göra rätt för sig inte förstår vad det betyder är ett onödigt risktagande.

Om man ska be människor att ta eget ansvar, måste de förstå vad som förväntas av dem.