Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-17 09:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-svensk-polis-har-ingen-aning-om-hur-bra-eller-dalig-den-ar/

Ledare

Amanda Sokolnicki: Svensk polis har ingen aning om hur bra (eller dålig) den är

Foto: Izabelle Nordfjell/TT

Polisen måste fokusera på gängkriminalitet, våld mot kvinnor, ungdomsrån – och bedrägerier! Vi hör ofta politiker berätta vad som nu måste prioriteras. Färre vill säga vad man därmed måste välja bort.

När inrikesminister Mikael Damberg (S) får frågan om inte Operation Rimfrost kan gå ut över det förebyggande arbetet mot gängkriminaliteten, svarar han: ”Jag utgår från att polisen inte gör något som försvagar deras arbete mot organiserad brottslighet.”

I praktiken är det självklart att beslutet om att satsa på att pressa tillbaka gängbrottsligheten i Malmö också har baksidor.

Resurserna är ändliga, konstaterar rikspolischefen. Att skicka poliser från andra städer till Malmö betyder att man väljer att ha färre kvar i övriga landet.

Det är därför Stockholms finansborgarråd säger att man ”nu måste fokusera på Stockholm”, och Uppsalas kommunstyrelseordförande kontrar med att hans stad har ”flest skjutningar per capita”.

Det är inga lätta prioriteringar att göra för en polischef.

Men problemet är inte bara att poliserna är för få, även om man lätt kan få intryck av det i debatten.

I en internrevision som publicerades nyligen står det svart på vitt: polisens utredningsarbete varken styrs eller följs upp utifrån kvalitetsmått (Polistidningen 24/1). I stället är det kvantitetstänk som präglar verksamheten.

Alla de mått som polisen själv kallar kvalitetsindikatorer mäter i praktiken helt andra saker.

Det medför också en uppenbar risk vad gäller just prioriteringar: Om framgång bedöms utifrån hur många personer som lagförts och hur snabbt det har gått är det förstås lockande att utreda ”enkla” brott som putsar till siffrorna. Att ertappa många bilister utan bälte blir utifrån sådana parametrar en större seger än att pressa tillbaka grov brottslighet. 

Alla de mått som polisen själv kallar kvalitetsindikatorer mäter i praktiken helt andra saker, konstateras det i rapporten. Och eftersom man inte vet om man gör saker på rätt sätt går det inte heller att göra någon analys av hur arbetet ska förbättras.

Svensk polis vet med andra ord inte hur bra (eller dålig) den är.

Debatten domineras just nu fullständigt av diskussioner om resursökningar och höjda polislöner – eftersom det är uppenbart att det behövs. Men ansvariga politiker gör ett stort misstag om man nöjer sig med att räkna konstaplar. Det är dags att erkänna att svensk polis inte bara har svårt att hävda sig för att de är få. Problemen är större än så.