Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-ur-gor-kina-ytterligare-en-tjanst-genom-att-inte-erkanna-misstaget/

Ledare

Amanda Sokolnicki: UR gör Kina ytterligare en tjänst genom att inte erkänna misstaget

Dalai Lama har ingen plats i Kinas berättelse om Tibet.
Dalai Lama har ingen plats i Kinas berättelse om Tibet. Foto: Göran Leijonhufvud

Utbildningsradion visar vad man behöver för att inte bli utnyttjad av den kinesiska diktaturen.

Vi har sett det många gånger: Berättelser från Nordkorea, Kambodja, Kina eller Venezuela som talar om att det inte alls är så blodigt och fattigt och farligt som medierna har rapporterat.

Skrivna av personer som gör sitt allra bästa för att framstå som fritänkande samtidigt som de står tätt slingrade kring diktaturen.

I helgen avslöjade ”Medierna” i P1 att public service-bolaget Utbildningsradion har gått i fällan, och köpt in just en sådan dokumentärserie. Den handlar om hur fantastiskt det är i Tibet. Av en händelse är den både producerad för och betald av kinesisk stats-tv.

Det hade varit en sak om UR reagerade på detta genom att säga det uppenbara: att det här är ett pinsamt misstag. Att man ska se till att det inte händer igen.

Men nej, Anna Rastner, som är ansvarig, förklarar för P1 att det är ”lite för tidigt att säga” om man borde ha agerat annorlunda för att förstå vem som stod bakom programmen. 

UR tittade på detta, men såg uppenbarligen inga varningssignaler bland alla hyllande ord och tillrättalagda bilder.

Om något så är det väl för sent att säga. Skadan är redan skedd, Kina lyckades få svensk public service att betala för att sprida diktaturens propaganda. Detta samtidigt som SVT:s vd varnar för att inte ta de kinesiska påtryckningarna mot medier på allvar.

Men dokumentären köptes faktiskt in 2017, förklarar Rastner, då läget mellan Kina och svenska redaktioner inte var lika infekterat. Men vad betyder det? Att det är mer rimligt att sprida en förljugen bild av vad som händer i Tibet om Kina bara inte så uppenbart försöker påverka landets journalister?

UR tittade på detta, men såg uppenbarligen inga varningssignaler bland alla hyllande ord och tillrättalagda bilder. Och det är därför historien är en så god illustration av vad som är de två överlägset bästa vapnen i kampen mot propagandan: kunskap och integritet. 

I det här fallet misslyckas UR på båda punkterna.