Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-23 17:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/andreas-johansson-heino-det-ar-inte-ett-integrationsproblem-att-invandrare-inte-delar-majoritetens/

Ledare

Andreas Johansson Heinö: Det är inte ett integrationsproblem att invandrare inte delar majoritetens åsikter

Tage Erlander tyckte inte likadant som folkpartisterna.
Tage Erlander tyckte inte likadant som folkpartisterna. Foto: Arne Jönsson

Kunskap och värderingar är inte samma sak. Och att man inte delar någons åsikt har med ideologi och inte nationellt ursprung att göra.

KOLUMNEN. Andreas Johansson Heinö är doktor i statsvetenskap, förläggare vid Timbro förlag och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

”Om 100.000 svenskar föredrar stalinismen så bör de vara representerade i riksdagen.” Så skrev Tage Erlander i ett brev i slutet på 1970-talet till Werner Aspenström. Det stämde inte alls, som Aspenström påstått i en debattartikel, att Erlanders syfte med 4-procentsspärren var att hålla kommunisterna borta.

”Redan på Stalins tid” hade Erlander ansett det självklart att demokratins institutioner skulle rymma alla de åsikter och värderingar som existerade i befolkningen. Ville författaren hitta dunkla motiv bakom valsystemet borde han i stället höra med folkpartisterna, som varit märkligt angelägna om en spärr hög nog att hålla KDS borta.

Varje tid har sina extremister. Den svenska demokratin har i 100 år härbärgerat mer eller mindre organiserade kommunister, fascister, populister, islamister och åtskilliga andra vars politiska program utgör ett direkt hot mot vårt samhälles grundvalar. Man kan förstås notera ett visst hyckleri i att Erlander hyllade åsiktspluralismen samtidigt som hans parti i hemlighet byggde upp en jättelik kontrollapparat för oliktänkande. Samtidigt är det svårt att komma ifrån att en fungerande demokrati behöver både en ovillkorad åsiktspluralism och väktare som skyddar dess institutioner. I detta finns ingen motsättning.

Vår samtid har en närmast schizofren relation till värdepluralismen. Åsiktskorridorer rivs, och åsiktskorridorer byggs. Inte sällan är det samma skribenter som förlöjligat de offentliga värdegrunderna som också förkunnar nödvändigheten av svenska värderingar. Många, både till vänster och höger, kritiserar otyget med deplattformering. Oroväckande få tycks emellertid tillämpa principerna oberoende av vem det är som riskerar att få sin röst tystad.

Inte sällan är det samma skribenter som förlöjligat de offentliga värdegrunderna som också förkunnar nödvändigheten av svenska värderingar.

Under 2010-talet stod Sverigedemokraterna i centrum för demokratidebatten. Den striden är över och rätt sida vann: det var fel att försöka tysta, skambelägga och diskvalificera nationalistiska, invandringskritiska och invandringsfientliga röster.

Nu flyttas fokus alltmer till den invandrade delen av befolkningen. Under rubriken ”Vad vet migranter om Sverige?” presenterade Bi Puranen i förra veckan en studie av invandrares värderingar och kunskaper om det svenska samhället (Kvartal 27/8). Bland annat framkommer att endast en minoritet känner till den svenska lagstiftningen gällande exempelvis äktenskap, våldtäkt och abort.

Visserligen bör man som samhällsvetare alltid vara försiktig med slutsatser från statistiska undersökningar, i synnerhet när det saknas något att jämföra med. Den här studien visar kunskaperna hos invandrare men inte hos ”etablerade svenskar” (vilka i studien definieras som svenskfödda samt västerländska migranter). Men att endast en tredjedel av de icke västerländska invandrarna känner till att våldtäkt är förbjudet även inom äktenskapet är förstås mycket oroväckande.

Desto viktigare då att vi förmår hålla isär begreppen. Kunskap och värderingar är olika saker. Det är faktiskt inte, som Puranen påstår, ett uttryck för bristande integration att man inte delar majoritetens uppfattningar i sakfrågor. Socialisten som vill förstatliga alla företag är inte mindre svensk än libertarianen som anser att all skatt är stöld. Oenigheten är ideologisk, inte nationell. Båda ståndpunkterna ryms i vår demokrati.

Detsamma gäller även de ”kulturella” frågor där invandrares attityder nu allt oftare framställs som ett samhällsproblem. Den kristna tidningen Dagens ledarredaktion, som i veckan återigen slog fast att homosexuella bör leva i avhållsamhet, är precis lika svensk som denna tidnings något mer progressiva ledarsida.

Försöken att likställa svenskhet och progressivitet är inte harmlösa. De utgör en viktig del av en pågående nationell mytbildning. Kultur spelar naturligtvis roll för värderingar, vi påverkas av det samhälle och de gemenskaper vi växer upp i. Men glöm inte att det var genom turistande och öppenhet mot omvärlden som en ny generation svenskar anammade mer progressiva värderingar på 1950- och 1960-talen. Eller de stora förändringar, i olika riktningar, som ägt rum de senaste decennierna vad gäller synen på exempelvis sexualitet, nakenhet och familjebildning och som inte i något av fallen kan kopplas till invandring.

Att hävda att en värdering är osvensk är att diskvalificera den från det demokratiska samtalet. Detta kan ses som ett integrationsproblem, eftersom det skapar ett onödigt avstånd till den som nu faktiskt har en minoritetsuppfattning.

Men det är framför allt ett demokratiproblem. Håkan Holmberg, UNT:s tidigare politiska redaktör som gick bort i förra veckan, sammanfattar det väl i sitt förord till Karl Poppers ”Det öppna samhället och dess fiender”: ”Om vi är måna om demokratins styrka och livskraft så måste vi intressera oss för de institutioner som ska möjliggöra kritik, fri debatt och fritt kunskapssökande och inte bara för majoritetsförhållandena för dagen.”

I detta avseende rymmer faktiskt Puranens studie hopp: det framkommer nämligen att när migranter ombeds jämföra Sverige med hemlandet är det vår yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet som värderas allra högst, vid sidan av möjligheterna till utbildning. Så länge det mönstret består är demokratin inte hotad.

Ämnen i artikeln

Demokrati
Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt