Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 18:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-manniskan-behover-inga-order-for-att-bli-ett-monster/

Ledare

Andrev Walden: Människan behöver inga order för att bli ett monster

Människan är ett monster. Ibland. Men trots att både kulturen och vetenskapen gått skallgång i sökandet efter mörkrets hjärta saknar vi svar. Det är väl detta ibland som krånglar till det.

Andrev Walden är journalist och fristående kolumnist på DN:s ledarsida.

Andrev Walden
Rätta artikel

I mitten av 60-talet trodde många att krånglet var över. Det handlar om auktoritet och lydnad, förklarade Yale-psykologen Stanley Milgram och pekade på sitt lydnadsexperiment – det som jämte Pavlovs hundar och fångarna i Stanfords källare skulle bli ett av förra århundradets mest kända beteendevetenskapliga experiment. Och kanske det mest missförstådda. Många tror fortfarande att Milgram lyckades visa att vi lyder order även när ordern kolliderar med vår moral eller medkänsla.

Vi tar det från början.

Året är 1961 och Adolf Eichmann står i Jerusalem och säger att han bara lydde order. Mänskligt mörker är på tapeten. Milgram rekryterar fyrtio män till ett experiment och låter dem tro att det handlar om betydelsen av bestraffning vid inlärning.

Försökspersonen tilldelas rollen som läraren (i en manipulerad lottdragning) med uppgift att ge mannen som tilldelats rollen som eleven allt starkare elchocker för varje felaktigt svar i ett slags läxförhör – olyckligt ovetande om att eleven, skymd bakom en vägg, bara är en skådespelare som låtsas skrika av smärta. 65 procent av männen fullföljer sin uppgift och delar ut elchocker upp till den högsta dosen, 450 volt. 

Milgram är tagen av scenerna. Majoriteten fortsätter även när “offret” tystnat. De elchockar liksom ett eventuellt lik bara för att en man i vit laboratorierock ber dem att göra det. Milgrams socialpsykologiska bomb briserar i mörka rubriker. Förstås. 65 procent av oss är slumrande monster.

Det kanske stämmer men handlar det verkligen om lydnad? Samtliga deltagare våndas och ifrågasätter sin uppgift medan experimentledaren har fyra statiska repliker som ska stimulera dem att fortsätta.

1) Var snäll och fortsätt.

2) Experimentet är beroende av att du fortsätter.

3) Det är helt nödvändigt att du fortsätter.

4) Du har inget val.

Det är bara fjärde repliken som kan kallas en order och synar man experimentet i sömmarna är det faktiskt inte en enda försöksperson (vilket också bekräftades när experimentet gjordes om 2006) som lyder när experimentledaren lägger i fjärde övertalningsväxeln. Den som liknar en order. Lyssnar man på inspelningarna är det snarast som att orden ”inget val” antänder en insikt om motsatsen. Vissa säger det rakt ut och det är lite gripande. ”I do have a choice.”

Om alla som fullföljer gör det utan att beordras och alla som avbryter vägrar lyda order är lydnad knappast nyckeln.

Auktoriteten då? Visst har den vita rocken betydelse, bara 20 procent fullföljer när experimentledaren saknar vit rock (14:e experimentet) men det kan handla om att försökspersonen behöver hjälp att tro på syftet och berättelsen, den om att han sitter där i vetenskapens tjänst.

Till skillnad från den effektsökande lekstugan i Stanforduniversitetets källare 1971 är Milgrams experiment åtminstone väl genomfört och den som orkar lyfta blicken från baslinjestudien kan lära sig mycket av de uppföljande experimenten. Varje scenario ger ett nytt resultat.

Ingen beordrades att mörda men lejonparten av männen mördade.

När eleven placeras så att läraren kan se sitt ”offer” faller andelen som fullföljer till 40 procent (vilket kanske kan kittla den som studerar dagens näthat). När läraren har sällskap av två andra lärare (skådespelare) som vägrar fullfölja faller andelen till 10 procent och när läraren lotsas av två experimentledare som låtsas vara oeniga om huruvida man ska fortsätta sjunker andelen till 0 procent. Inte en enda fullföljer när det finns en tvivlare med auktoritet i rummet. Så visst har auktoriteten betydelse, men kanske snarast som en myndig värdesäkring för syftet.

När Alex Haslam, professor i psykologi vid universitetet i Exeter, fick utrymme att nysta upp experimentets mindre rubrikvänliga nyanser i podcasten ”Radiolab” pekade han på att Milgrams monster mest ville göra det rätta: ”Det handlar inte om lydnad. De försöker vara goda deltagare. De gör ingenting för att de måste, de gör det för att de tror att de borde. Det är en kritisk skillnad.”

Jag tänkte på den där skillnaden när jag läste Elisabeth Åsbrinks text ( DN 19/1) om reservpolisbataljon 101 – de 500 helt vanliga männen från Hamburg som 1942 skickades till Polen för att massmörda judar – och det val de fick inför utrensningen av byn Józefów. Major Wilhelm Trapp talade tårögd till männen och förklarade att de stod inför en fruktansvärd uppgift. Det fanns 1.800 judar i byn. De arbetsföra männen skulle skickas till lägren medan kvinnor, barn, sjuka och gamla skulle tas ut i skogen och skjutas. Och han erbjöd alla som befarade att de inte skulle klara uppgiften att stiga åt sidan. En handfull män klev ur leden och de fick inget straff, bara andra uppgifter. Ingen beordrades att mörda men lejonparten av männen mördade. När de återvände hem hade de mördat över 40.000 människor.

Kanske ligger mörkrets hjärta begravt i Milgrams anteckningar, liksom kamouflerat av sin egen banalitet? Man kan ändå förstå om han föredrog ett lydigt monster framför ett duktigt monster.