Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-11 07:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-sex-ar-ju-skont-men-har-du-hort-den-dova-klangen-av-en-tiokrona-i-dammsugaren/

Ledare

Andrev Walden: Sex är ju skönt men har du hört den dova klangen av en tiokrona i dammsugaren?

Törringelund.
Törringelund. Foto: Torbjörn Carlson

Det kan inte uteslutas att jag lärt mig leva i nuet. Det är lite olyckligt, eftersom jag inte vill vara en ointressant människa.

KOLUMNEN. Andrev Walden är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Jag vet inte om det är isoleringen eller bara begynnande galenskap men jag har blivit väldigt medveten om alla små känslor som dagligen ringer i mig. Jag går omkring här hemma som en stämgaffel av kött och för anteckningar över känslor som är så små att de aldrig bryter ytspänningen men kittlar ändå. Som skräddarna kittlar en sjö.

Den här till exempel: lättnaden när man upptäcker att tandtråden är slut. En känsla som egentligen är för krånglig för att rymmas i ett så enkelt ord som lättnad. Det är ju ett helt ackord av känslor som ringer inom rymden av den sekund som följer på upptäckten: några hundradelar irritation följt av några hundradelars famlande i skuldfrågan innan man slutligen landar i ett slags uppgiven belåtenhet över att man tyvärr inte kan tandtråda denna kväll. Men vi kan kalla det lättnad.

Eller den här från samma rum: den helt okomplicerade njutningen när man får springa med tungan över tandhalsarna efter en bra tandborstning. Emaljen som blött glas i munnen.

Jag går på jakt efter känslor med min nyvunna ömtålighet. Borttappade känslor. Ställer mig i dörröppningar och pressar handryggarna mot dörrfodret för att tjugo sekunder senare sväva ut i rummen. Korsar pek- och långfinger och drar fingerklykan över näsroten för att känna de två näsornas kittling. Trycker ”extra sköljning” på tvättmaskinen fast jag inte behöver. Jag vet inte ens varför knappen finns, jag har aldrig burit en tröja och känt att den varit undersköljd, men jag unnar mig.

Jag går på jakt efter känslor med min nyvunna ömtålighet. Borttappade känslor.

Trampar på dammsugarslangen också. I smyg. Det är den största lilla känsla jag vet. Räfflorna och svampigheten. Fotvalvet sjunger. Sambon tycker inte att man ska trampa på dammsugarslangar. De kan gå sönder, säger hon men det kan de ju inte. Kanske om man trampar 10.000 gånger? Hon gör det nog också när jag inte ser. Vill ha de 10.000 trampen för sig själv. Kanske är dammsugarslangen närmare döden än någon av oss begriper men den borde vara byggd för det. Vardagshedonismen är väl knappast okänd för fabrikanten. Är det ens möjligt att inte trampa på en dammsugarslang som ligger på golvet? Det kostar ju ingenting.

Dammsög en tiokrona häromdagen och det kostade 10 kronor. Inte för att jag inte såg den, det gjorde jag, men jag unnade mig den dova klangen av en tiokrona i dammsugaren. Det är ett otroligt ljud. Det är väl något med kopparhalten. Tiokronan rasslar mjuk och tung där i röret mellan foten och slangen. Och sedan ännu ett ljud som inte låter sig kläs i ord men om någon tvingade mig: ett hrrrrrl.

(Sedan fick jag dåligt samvete. Kände mig som ett odrägligt sommarbarn i Båstad och fick gräva i dammsugarpåsen. Trefingerklon i det lilla hålet med stärkta kanter. Jag hittade aldrig myntet men det hjälpte.)

Det kan inte uteslutas att jag lärt mig leva i nuet. Helt plötsligt. Det vore olyckligt för jag vet ju att bara ointressanta människor kan leva i nuet och jag vill inte vara en ointressant människa. ”Ingen historiskt relevant person – från Platon till Zlatan – har levt i nuet”, skrev jag en gång och sedan något om att vår oförmåga att leva i nuet är det som skiljer oss från djuren. Jag skrev det själv. Och nu går jag här och trampar på dammsugarslangen. Och sedan ska jag dö.

(Du kanske tycker att den här texten saknar riktning men det är så här det blir när människor lever i nuet!)

Jag har börjat söka mig till lövskugga också. Jag har alltid tyckt att det är vackert med äldre människor i lövskugga – gamla dragdjur som sökt sig till naturens kalejdoskop för att dö – men det är först nu jag känner att den drar i mig också. Att det finns någonting mer än svalka där. Någonting liknande mening. Världen är i alla fall vackrare där än någon annanstans.

Jag behöver känna större, tänkte jag och läste en bok om vilken det sagts att den som läser den aldrig mer blir densamma. Men ingenting hände. Jag är fortfarande densamma och jag tänker att jag kanske redan var den som andra brukar bli. Jag var en människa som läst Marlen Haushofers ”Väggen” från 1963 innan jag läste den. 

Det är förstås också omtumlande, att läsa en författare som klär de känslor eller aningar man hade om världen i ord. Det är behagligt att se sina egna trassliga tankar sorterade och beskurna till något begripligt och vackert av en i tid eller rum bortsprungen tvilling med större begåvning och skärpa. (Och kortare meningar.) 

Besvärande är det också. Som alla påminnelser om att du inte är speciell. Att du tillhör den breda massan av människor som tilldelats lotten att säkerhetskopiera det redan tänkta och trampa på dammsugarslangar och dö.

”Oroa dig inte – allt är förgäves, som för alla människor före dig.”

Så skrev Marlen Haushofer i februari 1970. Tre veckor senare dog hon i skelettcancer, knappt 50 år gammal och utan tro på vare sig själ eller mening. ”Eller fanns det ibland något annat? För ett ögonblick? När du ser blåklockor och kattögon och en människas omtanke för en annan, eller vissa stenar, träd och statyer; svalorna över den stora staden Rom.”

Så skrev hon också. Men ingenting om dammsugaren.

Ämnen i artikeln

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt