Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-21 22:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-skolan-kan-inte-raddas-utan-svar-pa-den-viktigaste-fragan/

LEDARE

Andrev Walden: Skolan kan inte räddas utan svar på den viktigaste frågan

Illustration: Magnus Bard

Det är ingen revolution som står för dörren. Snarare motsatsen. Det har blivit dags att städa upp i kaoset efter en revolution som aldrig hade folkets stöd.

KOLUMNEN. Andrev Walden är journalist och fristående kolumnist på Dagens Nyheters ledarsida.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Marknadsskolans försvarare har aldrig haft folket på sin sida. De kan inte vinna sakdebatten och 2021 gick de miste om den behändiga tystnaden. Men skolkoncernerna har fortfarande pengar, förbindelser och tiotusentals elever att hålla som gisslan när det blir dålig stämning och dålig stämning kommer det att bli. För det är väl ändå nu striden ska stå? Och då kommer vare sig slagord eller fakta om segregering och urholkning av kommunernas kassor att räcka. Den som vill befria landet från draksådden måste rusta för den strid som faktiskt väntar.

Inför utfasningen av aktiebolagen är ingenting viktigare än en genomarbetad och trovärdig plan för hur det ska gå till på ett odramatiskt sätt – eftersom de redan trängda lobbyisterna med tiden kommer att lägga nästan all kraft på hotbilder om kaos och kostnader.

Det kanske säger sig självt att återgången till en skola liknande den i våra grannländer inte behöver vara dramatisk, att det dramatiska vore att fortsätta med ett misslyckat experiment vi är ensamma om i världen, men hotbilden om motsatsen kommer vara väl finansierad och inte alldeles falsk. Aktiebolagen är ju intrasslade i skolväsendet och alla begriper att de inte kan ryckas upp hur som helst. Det är lätt att föreställa sig kaos och väljarna vill inte ha kaos. Sådant står vi bara ut med när det kryper över oss väldigt långsamt (vilket kanske kan förklara hur vi ens hamnade i marknadsskolans grepp). Vi är grodor i kastruller på det sättet.

Som röstberättigad groda omgiven av liknande grodor vågar jag lova att svaret på frågan om hur kaos ska undvikas blir avgörande. Och jag vill bara försäkra mig om att de som har resurserna att utreda den sortens frågor har förstått det.

Lärarnas riksförbund verkar i alla fall ha förstått. Våren 2021 anlitades Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagskvinna för Moderaterna (om du inte minns henne så var det hon som antände ”pigdebatten” i början av 1990-talet och lade grunden för RUT-avdraget), som extern utredare. Hon har fått tio månader på sig att undersöka hur aktiebolagen kan fasas ut. I mars ska hon presentera ett svar förankrat i bolagsjuridiken.

Aktiebolagen är ju intrasslade i skolväsendet och alla begriper att de inte kan ryckas upp hur som helst. Det är lätt att föreställa sig kaos och väljarna vill inte ha kaos.

Det är välkommet och borde kunna lägga grunden för ett konstruktivt samtal om nästa steg. Ett samtal som alla riksdagspartier i någon mån är skyldiga att bidra konstruktivt till eftersom deras väljare – från vänster till höger – vill ta steget. (Men man kan väl befara att vissa kommer prioritera väljarnas förtroende lägre än andra förtroenden och låtsas att kaos är oundvikligt.)

Frågan om kostnaderna, den förväntade hotbildens komplementfärg, är inte lika kritisk. De flesta begriper att det finns en kostnad och att den måste få finnas. Men Pålssons utredning borde, direkt eller indirekt, ge oss en prislapp på undsättningen av den svenska skolan. Prislappar är bra. De skänker ordning. Och varför skulle det inte kosta?

Skolkoncerner hotar redan att stämma staten om ett vinstförbud införs och det låter säkert dramatiskt men är helt i sin ordning. Det är inte rävarnas fel att politikerna öppnade hönsgården och vinkade in dem. Att många politiker har ägnat sin tid som förtroendevalda åt att klippa upp hål i hönsnätet för att sedan själva bli rävar är förstås problematiskt men inte olagligt, bara motbjudande. Det finns inget realistiskt eller demokratiskt önskvärt scenario där vi försöker sortera ut återbetalningsskyldiga figurer i det mjukt korrumperade gränslandet mellan politiken och skolmarknaden. Än mindre ett scenario där privat egendom konfiskeras utan ersättning. Det är ingen revolution som står för dörren, snarare motsatsen. Det har blivit dags att städa upp i kaoset efter en revolution som aldrig hade folkets stöd.

(Däremot må det väl vara hänt om den rimliga ersättningen sjunker på vägen till förhandlingsbordet för att börsvärdena eroderar i den politiska vinden. Det är ju sådant som händer i en marknadsekonomi.)

Jämte hotbilderna om kaos och kostnader lär vi få se spridda skurar av annan skrämsel. Som det redan nötta utspelet om att valfriheten är hotad (det är den inte), att den fria marknaden är hotad (det är den inte) (eller kanske lite men bara om man betraktar Sverige som den enda fria marknaden i världen) och att invandrarna ska komma och ta oss. Det senare låter kanske märkligt för den som inte legat med örat mot den här debatten det senaste året men Sverigedemokraterna – partiet som växte upp i antietablissemangsskrud för att sedan bli elitens draghundar i frågor kring vinster i välfärden – har på något sätt lyckats bända in hotet från invandrarna i det här samtalet också.

(Det känns förresten så överdrivet att SD, utöver allt annat ljusskyggt, köptes av marknadsskolan. Det är som när den onda på film har en katt i knät som han klappar på och tittar man noga har katten ytterligare en liten katt i sitt knä som den klappar på. Det är inte klokt!)

Men i grund och botten är det bara en fråga som behöver besvaras om de som livnär sig på vinster och expansion ska fördrivas från skolväsendet: hur ska det gå till utan att det blir kaos?

Eller som Anne-Marie Pålsson skrev på DN Debatt i maj 2021: ”Den som inte är beredd att ta sig an denna fråga får acceptera att leva med ett skolsystem som är ostyrbart och som av många anses rimma illa med utbildningsuppdraget där gemensamma resurser ska gå till undervisning av elever. Men just nu inte gör det.”

Ämnen i artikeln

Skolan

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt