Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-04-20 06:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/annika-strom-melin-grupparbete-och-diskussioner-utan-mal-loser-inte-eus-demokratiproblem/

Ledare

Annika Ström Melin: Grupparbete och diskussioner utan mål löser inte EU:s demokratiproblem

Ballonger föreställande Ungerns Orbán och Polens Kaczynski under en parad i Tyskland.
Ballonger föreställande Ungerns Orbán och Polens Kaczynski under en parad i Tyskland. Foto: Martin Meissner

Det krävs mer än snack under EU:s kommande framtidskonferens. Sverige borde kräva skärpta regler för demokrati och rättsstatens principer.

KOLUMNEN. Annika Ström Melin är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Det är på sätt och vis begripligt att Sverige och elva andra EU-länder försöker tona ned betydelsen av EU:s kommande framtidskonferens, som ska sätta i gång i maj och pågå under ett år.

I en gemensam inlaga skriver de tolv EU-staterna att det inte behövs några ”inåtvända” debatter om EU:s institutioner eller om hur unionen styrs. Budskapet är: Låt gärna medborgarna diskutera EU:s framtid, men låt bli unionens grundläggande regelverk.

Självklart finns det en risk med att försöka ändra EU:s fördrag. Pandemins framfart har lett till kris i medlemsländerna och under ytan av någorlunda sammanhållning bubblar det av motsättningar. Ska fördraget skrivas om måste alla länder vara överens och om någon lyfter på EU:s konstitutionella lock kan det leda till ändlösa strider.

Men det kan också vara farligt att låta framtidskonferensen blir ett enda långt grupparbete med lösa och fria diskussioner. EU har ett stort problem som inte kan lösas med enbart prat.

Det gäller kopplingen mellan två helt grundläggande artiklar i Lissabonfördraget: Artikel 2, som handlar om grunden för samarbetet i EU (frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer och respekt för de mänskliga rättigheterna) och artikel 7, där det slås fast att en medlemsstat som ”allvarligt och ihållande” bryter mot dessa värden kan förlora rösträtten i EU, alltså i praktiken sparkas halvt ut.

Tanken med artikel 7 var att hotet om indragen rösträtt skulle fungera avskräckande och förhindra att EU-länder ens började fundera på att urholka demokratin.

De senaste årens utveckling i Ungern och Polen visar att det hotet inte fun­gerar. Eftersom beslut om att upphäva en medlemsstats rättigheter kräver enhällighet kan två EU-länder som håller ihop skydda varandra.

Därmed har artikel 7 desarmerats. Regeringarna i Warszawa och Budapest uppträder som om ingen i EU kan stoppa deras vilja att upprätta alltmer auktoritärt styrda stater. Hittills har de i stort sett haft rätt i det.

Visst har de mött en del motstånd. EU-domstolen har fällt länderna flera gånger, en färsk EU-förordning kan möjligen leda till indragna bidrag för EU-länder som inte följer rättsstatens principer och en ny årlig genomgång av hur dessa principer efterföljs i alla medlemsländer kan leda till viss press.

Men det räcker inte. EU har misslyckats med att hejda utvecklingen i Polen och Ungern och det fräter sönder tilltron till att samarbetet i EU bygger på alla de fina principer som räknas upp i artikel 2. I förlängningen innebär det också ett hot mot unionens fortsatta existens.

EU är ju inte vilket samarbete som helst. Sverige och alla andra medlemsstater har överlämnat omfattande beslutsbefogenheter till EU, öppnat sina gränser på vid gavel och lovat att följa EU-lagar som klubbas gemensamt.

Ett så unikt öppet och långtgående samarbete mellan suveräna stater skulle inte fungera om det inte byggde på ett slags grundläggande och ömsesidigt förtroende. Att alla är rättsstater är en förutsättning för öppenheten, annars skulle EU-länderna behöva skydda sig mot varandra på alla möjliga sätt.

Om fler länder väljer Polens och Ungerns väg kan det unikt gränslösa samarbetet i EU utvecklas till en riktig mardröm.

Den utvecklingen har redan inletts. Domstolar på Irland och i Nederländerna har till exempel börjat vägra överlämning av brottsmisstänka till Polen, eftersom polska domstolar inte längre är oberoende av den politiska makten.

Tänk tanken att dagens Turkiet eller Ryssland skulle släppas in i EU. Det vore uppenbart orimligt att låta sådana länder vara med och bestämma om vilka lagar som ska gälla överallt och hur de ska tolkas. I en sådan union skulle i alla fall inte jag vilja att Sverige stannade kvar.

Någonstans går därför också en gräns för EU-länder som glider bort från demokratin. Det måste finnas ett sätt att få bort stater som inte längre uppfyller medlemskapets fundamentala villkor och därför behövs ett tillägg i artikel 7.

Enklast vore att ta bort vetorätten. Om en majoritet på till exempel fyra femtedelar av medlemsländerna anser att ett EU-land ”allvarligt och ihållande” bryter mot unionens grundläggande värden borde det räcka för att tillfälligt dra in landets rättigheter i EU.

Att sparka ut en EU-medlem är förstås en stor och allvarlig sak. Därför skulle först EU-domstolen, innan beslut fattas av Europeiska rådet, kunna pröva om det utpekade landet har gjort sig skyldigt till ihållande kränkningar.

En svårighet är naturligtvis att det krävs enhällighet för att ändra EU:s fördrag, och Polen och Ungern skulle antagligen motsätta sig en skärpning. Men hur skulle deras argument låta?

Länder som har lyckats ta sig ur en kommunistisk diktatur borde inte kunna rösta nej till stärkt skydd för demokratin utan att tappa all trovärdighet. Sverige ska inte frukta en sådan förhandling.

Det vore hur som helst märkligt om EU:s kommande framtidskonferens bara snackar sig förbi en fråga som verkligen handlar om framtiden. Om fler länder väljer Polens och Ungerns väg kan det unikt gränslösa samarbetet i EU utvecklas till en riktig mardröm.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt