Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-27 07:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/annika-strom-melin-sex-ar-efter-flyktingkrisen-2015-later-eu-som-en-kor-ledd-av-viktor-orban/

LEDARE

Annika Ström Melin: Sex år efter flyktingkrisen 2015 låter EU som en kör ledd av Viktor Orbán

Afghanska flyktingar anländer till Spanien. Tillhör det fåtal som EU gett plats åt.
Afghanska flyktingar anländer till Spanien. Tillhör det fåtal som EU gett plats åt. Foto: Diego Radames/TT

Det gjordes många misstag under flyktingkrisen 2015. Men EU:s omsvängning har gått för långt.

KOLUMNEN. Annika Ström Melin är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Nu försöker politiker i EU bräcka varandra med att vara den som säger mest och tydligast nej till att ta emot flyktingar från Afghanistan. Det är så plågsamt att lyssna.

Danmarks invandringsminister Mattias Tesfaye verkar inte vara det minsta besvärad över att delta i denna makabra politiska budgivning. Tillsammans med sina kollegor från Österrike och Tjeckien har han bildat en benhård nejsägarallians.

Efter rådsmötet i Bryssel i slutet av augusti förklarade en belåten Tesfaye att de tre länderna är helt överens om att dörren till EU ska hållas stängd. ”Misstagen från 2015” ska inte upprepas och den viktigaste ”politiska signalen” efter talibanernas maktövertagande är att ”människor inte ska komma till Europa”.

Allra längst ned i slutsatserna om ”situationen i Afghanistan”, som antogs av rådet, heter det i en vag formulering att EU ”erkänner behovet av stöd och skydd för behövande”. Men många av ministrarna ville tydligen inte ha med ett enda ord som ens antydde att EU har beredskap att ta emot människor som behöver skydd. Allt som ansågs kunna tolkas som ett löfte skulle bort.

Sådana tongångar dominerar lyckligtvis inte hela världen. Kanada och Storbritannien har till exempel redan lovat att ta emot 20.000 fler kvotflyktingar från Afghanistan via FN under de kommande åren.

Det räcker inte om flyktingskrisen förvärras, men är ändå en ”signal” som andas humanitet. Från EU hörs bara ett entonigt: Kom inte hit! Sex år efter 2015 låter unionen som en kör ledd av Viktor Orbán.

Visst gjordes många misstag den gången. En av alla drivkrafter bakom de stora flyktingströmmarna 2015 var till exempel att bidragen till FN:s livsmedelsbistånd sinade och att matransonerna till syrier i Turkiets flyktingläger därför skars ned. Hunger kan få vem som helst att fortsätta flykten till ett bättre ställe.

Därför är det bra att EU lovat att ge omfattande humanitär hjälp till Afghanistans grannländer så att människors allra mest grundläggande behov av mat, sovplatser och sjukvård kan tillgodoses i de nya flyktingläger som antagligen måste byggas upp.

För sex år sedan var dessutom EU:s gränskontroller helt otillräckliga. Att kontrollera och registrera vilka människor som tar sig över en gräns för att söka asyl är nödvändigt av många skäl, inte minst för att upptäcka välkända terrorister.

Talibanernas maktövertagande i Afghanistan och flyktingarna som Belarus bussar till unionens gränser utsätter EU för press.

Sedan 2015 har EU:s yttre gränser förstärkts, men unionens asylpolitik ligger i spillror och de ständigt uppskjuta förhandlingarna om en ny gemensam migrationspolitik är fortfarande låsta.

Men något har plötsligt förändrats. Som så ofta kan en kris leda till att EU börjar röra på sig.

Talibanernas maktövertagande i Afghanistan och flyktingarna som Belarus bussar till unionens gränser utsätter EU för press. I Bryssel finns nu förhoppningar om att EU-länderna äntligen ska kunna komma överens. Frågan är bara: Vad blir det för gemensam asyl- och migrationspolitik?

I det kompromissförslag som EU-kommissionär Ylva Johansson lade fram förra året försvann kravet på att alla EU-länder ska dela på ansvaret att ta emot asylsökande som lyckas ta sig till unionens yttre gränser.

I stället föreslås en rätt komplicerad ”solidaritetsmekanism” som innebär att EU:s länder kan välja på vilket sätt de vill vara ”solidariska” med varandra när det gäller asylmottagningen.

Det innebär i korthet att EU-länderna antingen kan ta emot asylsökande från till exempel Italien, Grekland eller något annat land dit människor på flykt tagit sig – eller bidra med så kallad ”återvändandesponsring” och se till att asylsökande som inte har rätt att stanna i EU skickas tillbaka till sina hemländer.

Vad händer om alla säger nej till omplacering av asylsökande? Det är oklart. Om Ylva Johanssons kompromiss ska fungera måste det finnas tillräckligt många EU-länder som helt frivilligt kan tänka sig att ta emot flyktingar.

Den som lyssnar på alla ”signaler” som EU:s politiker för närvarande skickar till varandra och hela världen undrar därför hur det ska gå. Risken är att inget land i EU vill, orkar eller törs gå emot alla andra och ta emot människor som behöver skydd.

Rädslan för att flyktingkrisen 2015 ska upprepas är begriplig, men omsvängningen har gått för långt. Om EU inte ens vill ta emot en kvinna från Afghanistan som riskerar stening, eller en man som dömts till döden för att han är homosexuell, vad betyder då alla fina ord om mänskliga fri- och rättigheter som unionen brukar hylla?

Om viljan finns borde EU kunna hitta ett sätt att skydda människor som ”hyser välgrundad fruktan för förföljelser på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning”, utan att det leder till att gränserna öppnas på vid gavel.

Rätten att söka asyl ska inte missbrukas, men kärnan i FN:s flyktingkonvention är fortfarande värd att försvara.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt