Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 17:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/arets-svensk-lar-oss-att-stoppa-segregationen-i-skolan/

Ledare

Årets svensk lär oss att stoppa segregationen i skolan

Foto: Johan Jeppsson/TT

DN 4/1 2018. Rektor Hamid vill att svenskarna ska sluta vara rädda för invandrare.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

Årets svensk, Hamid Zafar, har gjort sig känd som rektorn som lyfte en av landets sämsta skolor. Tillsammans med skolledningen införde han en rad enkla rutiner och regler, och såg till att varje dumhet fick konsekvenser i form av skriftliga varningar och avstängningar. Notan för skadegörelse fick elevernas familjer själva betala. 

Det gav resultat. Och rektor Hamid har en hel del intressant att förmedla om nyckeln till sina framgångar.

Man ställer inte samma krav på alla elever, och ger dem heller inte samma förutsättningar. Så cementeras segregationen.

Svenskar får inte vara så rädda för invandrare, påpekade han exempelvis i en intervju med Expressens Anna Dahlberg i somras: ”Det finns en återkommande ängslighet kring hur man ska bemöta dessa människor. Vi kan inte ha parallella regler för människor bara för att de inte är födda i Sverige. Om eleverna vet vilka regler som gäller på skolan skapar det trygghet.” ( 18/8 2018)

Ibland tolkas den här undfallenheten som en missriktad, förvriden sorts respekt, men det handlar ju snarare om motsatsen, om respektlöshet. Man ställer inte samma krav på alla elever, och ger dem heller inte samma förutsättningar. Så cementeras segregationen. 

Dessvärre har utvecklingen de senaste åren gått åt fel håll, visar Skolverkets rapport. Det gäller dystert nog även de åtgärder som är tänkta att överbrygga klyftorna – såsom det fria skolvalet.

Många gånger är det bara barn med goda förutsättningar som har en reell chans att komma in på de bra skolorna, eftersom dessa ofta ligger i välmående områden och söktrycket är så högt. Då tillämpas närhetsprincipen. 

I praktiken straffas barn i utsatta områden, inklusive de vars föräldrar försöker välja någon av de bra skolorna. Som det ideella projektet Relativ närhet har kunnat visa ser algoritmen nämligen till att den som inte har sin närmaste skola som ett av sina val hanteras som om den inte hade valt någon skola alls. Och barn vars föräldrar inte gjort något skolval får en plats i de skolor som blir över, det vill säga de allra sämsta. 

Anders Trumberg, som forskat på skolval i 14 års tid, talar i SVT:s lokalnyheter från Stockholm om en nedåtgående spiral för dessa bortvalda skolor. Här finns alltså fler rattar att vrida på, för att algoritmerna inte ska skapa motsatsen till vad som är systemets syfte. 

OECD föreslår i sin nya rapport att Sverige ska motverka de negativa effekterna av skolvalet genom särskilda kvoter för socioekonomiskt missgynnade elever. Det är en god idé.

Men den bästa boten mot segregation i sin helhet är inte att se till att fler kan gå i de bra skolorna, utan att göra alla skolor bra – inklusive de som ligger i utsatta områden. Det gör man genom fokus på själva undervisningen. 

Som Hamid Zafar påpekar avsätts nu ofta extraresurser till projekt som inte utgår från stort mer än beslutsfattarnas fördomar om att ”kidsen” i utsatta områden egentligen bara är intresserade av graffiti och hiphop. 

I stället borde detta ekonomiska stöd fokusera på att se till att få behöriga lärare till skolan, och att få dem att stanna. OECD:s rapport föreslår samma sak: ett stärkande av lärarna på skolor med svåra förutsättningar, inklusive en rejäl lönehöjning. Rapporten driver även på för att alla barn ska få lära sig svenska ordentligt från början.

Utbildningsminster Anna Ekström har sagt att segregationen i skolan är det absolut viktigaste arbete som ligger framför henne. Då måste lärande återigen bli huvudsaken, och för att det ska kunna bli det gäller det att skolan är en lugn och trygg plats. Att ge varje barn en bra utbildning är den liberala demokratins mest angelägna uppdrag.