Att gå och rösta är inte ett självändamål - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Att gå och rösta är inte ett självändamål

Foto: Pontus Lundahl/TT

DN 9/6 2018. Kanske kan en festival som Järvaveckan, med tolkade tal, foodtrucks och musikkonserter, dra några fler till valurnorna. Men om en röst inte motsvaras av ett faktiskt engagemang är den varken mer eller mindre demokratisk än den röst som aldrig gör sig hörd.

VAL 2018

Så drar Järvaveckan i gång för tredje året i rad. Den syftar till att minska avståndet mellan medborgare och politiker, och den här gången tackade alla partiledare direkt ja till medverkan. Arrangören, The Global Village, räknar med publikrekord. Frågan är hur många av besökarna som kommer att tillhöra den stora målgruppen, det vill säga personer i utanförskapsområden. Hittills har uppslutningen mest bestått av de redan frälsta.

Järvaveckan försöker ständigt göra sig ännu mer tillgänglig. Talen kommer att tolkas på arabiska, somaliska och engelska. Det finns foodtrucks och aktiviteter, musikkonserter. Allt gratis. Den senaste tiden har The Global Village dessutom kampanjat intensivt under parollen ”Din röst räknas”. Det är det underförstådda syftet med allting: att fler ska engagera sig politiskt, att fler ska gå och rösta.

Under många år minskade valdeltagandet i Sverige. Men sedan valet 2006 har faktiskt andelen som pallrat sig i väg till valurnorna bara ökat. Förra gången deltog 85 procent. Det är finfina siffror ur ett internationellt perspektiv, men detta höga valdeltagande är på inget sätt synonymt med en välmående parlamentarisk demokrati. 

Som Statistiska centralbyrån konstaterar i ”Flytande väljare” (Demokratistatistik, rapport 21) rör sig väljarna alltmer emellan partier. Andelen som sprider sina röster på flera partier i riksdags-, landstings- och kommunvalen har dessutom ökat från 6 till 30 procent sedan 1960. 

Det talas ibland om de flytande väljarna som oinformerade, hattiga och illojala, förvirrade ”Hallsbergsväljare” som klivit av tåget och inte fattar att de måste hoppa på ett annat.

I en tidigare rapport från Studieförbundet näringsliv och samhälles demokratiråd framgick att en klar majoritet av svenskarna bestämmer hur de ska rösta först under valrörelsen. 35 procent bestämmer sig så sent som under den sista veckan. 

”Något påtagligt politikerförakt finns det inte. Engagemanget för politiker är för svagt för att uppbåda något förakt”, som SVT då lakoniskt sammanfattade rönen. Och det är den springande punkten: inte det bristande engagemanget för politik, utan för partipolitik, för politiker. 

Det talas ibland om de flytande väljarna som oinformerade, hattiga och illojala, förvirrade ”Hallsbergsväljare” som klivit av tåget och inte fattar att de måste hoppa på ett annat. Men de är ingetdera. De har bara svårt att identifiera sig med ett enda parti. Detsamma gäller ickeväljarna.

Fortfarande utgör de Sveriges tredje största parti, soffliggarna – för gruppen icke röstande uppgick alltså till 15 procent sist. Man brukar säga att de är personer som känner sig fjärran makten på olika sätt: ensamstående, arbetslösa, arbetare och lågutbildade. Och det i särklass lägsta valdeltagandet hade förra gången Haparanda. Men i studier har också framgått att bortåt en tredjedel av dem som inte röstar säger sig vara ganska eller mycket intresserade av politik.

Att rösta är en social handling. De som lever med någon som röstar kommer också att vara mer benägna att rösta själva, oavsett eget politiskt engagemang, det visar statistiken. Kanske kan en festival med tolkade tal, foodtrucks och musikkonserter dra några fler till valurnorna. 

Men redan röstar människor i hög utsträckning som en plikt, snarare än en stolt rättighet. Och ofta hamnar alltför stort fokus på denna symbolhandling. Att gå och rösta är inget självändamål, annat än som en bekräftelse av det politiska maskineriet. Om en röst inte motsvaras av ett faktiskt engagemang är den varken mer eller mindre demokratisk än den röst som aldrig gör sig hörd. Detta bör de politiska partierna begrunda, under Järvaveckan och alla andra veckor.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.