Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Att rädda Alliansen är viktigare än att ta makten

När Alliansen var ung.
När Alliansen var ung. Foto: Sven-Erik Sjöberg

DN 29/9 21018. Det finns inga möjliga regeringsalternativ som är bra. Men borgerligheten kan välja mellan det dåliga och det katastrofala. Det handlar om att vårda arvet från Högfors och rädda Alliansen.

VAL 2018

  Georg Stiernhielms dikt ”Hercules” är en av den svenska litteraturens grundstenar. En adelsyngling ställs inför valet mellan den breda vägen och den smala, lusten och dygden.

”Fuller av ångst och twijk”, som det uttrycks på fin och frodig 1600-talssvenska, traskar han i hexametertakt upp till talmannen, och återkommer efter en kaffestund med dopp ”uti tankar, och högste bekymber”.

Nej, det där sista, det där om talmannen, hittade vi på. Men det framstår ändå inte som alltför långsökt att läsa Stiernhielms dikt som ett slags inre partiledarmonolog sent i september 2018. Dygd eller odygd? Partiets bästa eller Sveriges?

Det finns bara osannolika, omöjliga, dåliga, sämre, usla och katastrofala alternativ.

De politiska kommentatorerna är också villrådiga. Vad ska man egentligen säga och tro om regeringsbildningen? Det tycks inte finnas några bra alternativ. Det finns bara osannolika, omöjliga, dåliga, sämre, usla och katastrofala alternativ. Denna ledarredaktion föredrar då antingen det osannolika eller det minst dåliga. Det betyder att vi i första hand vill se en alliansregering som försäkrat sig om stöd från andra sidan den traditionella blockgränsen och därmed inte blir utlämnad åt Jimmie Åkessons nycker och övertygelser.

Men vi föredrar också vackert väder varje dag året runt.

Alliansen går sannolikt ett dystert öde till mötes, på det ena eller det andra sättet. Man kan också här finna anledning att citera Stiernhielm: ”Döden molmar i mull, alt hwadh här glimmar, och gläntsar”. Om Alliansen verkligen dör, vilket inte så lite tyder på, så är det en förlust inte bara för de närmast sörjande på de borgerliga partikanslierna, utan för det politiska livet i Sverige som sådant. De som har störst anledning att känna fruktan och fasa med anledning av den hotande bortgången är dock Moderaterna och paradoxalt nog de kretsar i och kring partiet som intensivt propagerat för att M ska ta chansen att gripa makten med hjälp av Sverigedemokraterna.

Det skulle innebära inte bara Alliansens snabba död. Risken är stor för att det skulle leda till Moderaternas något mer utdragna frånfälle, i alla fall Moderaterna som det breda och samlande allmänborgerliga partiet.

Bildandet av Alliansen var slutfasen i det gamla högerpartiets långa marsch från de politiska utmarkerna in mot centrum, förvandlingen från ett parti med hemvist i ryttmästarboställena på Öfre Östermalm till ett parti för hela innebandy-Sverige. Det var en lyckosam omställningsprocess. Låt oss påminna om valresultatet 2010. Moderaterna var med sina drygt 30 procent snubblande nära att ensamma bli större än sin huvud­motståndare, Socialdemokraterna.

Ni minns hur det började? En gemensam borgerlig programförklaring på DN Debatt synkad med ett mysmöte hemma hos centerledaren Maud Olofsson i Högfors i Västerbotten den 30 augusti 2004. Det var en perfekt manifestation av samsyn och enighet kring gemensamma värden, krav och en vilja att på riktigt bryta upp det socialdemokratiska maktmonopolet.

Det är ett arv värt att slå vakt om. Att hålla ihop Alliansen är för borgerligheten viktigare än att ta över regeringskansliet, eftersom det förra på lång sikt är en förutsättning för det senare, i alla fall om syftet är att skapa förutsättningar för liberal reformpolitik.

Om Moderaterna i stället faller för frestelsen att öppna eget med KD som springschas och Sverigedemokraterna som finansiär riskerar de att snabbt tappa kontrollen över sortimentet och bli juniorpartner i ett högernationalistiskt maktblock.

En mardröm. Låt oss i stället hoppas på något av de dåliga, men dygdiga, regeringsalternativen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.