Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Bara föredettingar vågar tala klarspråk om bostadsmarknaden

Anders Borg på den tiden han talade tyst om marknadshyror. Numera vill han se reformer.
Anders Borg på den tiden han talade tyst om marknadshyror. Numera vill han se reformer. Foto: Jessica Gow

DN 11/10 2018. Anders Borg och Erik Åsbrink har rätt när de efterlyser hyresreformer. Synd bara att det inte kunde sägas när de var ministrar.

"Vi tror ju inte att huvudvägen framåt i det svenska systemet är att avreglera hyresmarknaden." Så kommenterade dåvarande finansminister Anders Borg i juni 2014 ett förslag från den så kallade Bokriskommittén.

I söndags tog samme Anders Borg i SVT:s ”Agenda” upp behovet av att reformera hyressättningen. I ljuset av hushållens växande skuldsättning och en sannolik bubbla i bostadsbyggandet håller problemen på att bli akuta. Även Erik Åsbrink, socialdemokratisk finansminister 1996–1999, hade friare hyressättning på en önskelista som även omfattade en växling från reavinstskatt till fastighetsskatt och ökad konkurrens i byggsektorn.

Det är lätt att vara efterklok, men hellre det än att vara efterdum och förneka reformbehovet på bostadsområdet.

Tillsammans representerade de båda före detta finansministrarna tolv förlorade år för reformer som hade behövt träda i kraft redan på deras tid. Men de visar på en konsensus över blockgränserna om vad deras efterträdare behöver ta itu med. Det är lätt att vara efterklok, men hellre det än att vara efterdum och förneka reformbehovet på bostadsområdet.

Där befinner sig tyvärr de politiska partierna. I valrörelsen förnekades inget med sådan emfas som att man ville införa marknadshyror. Hyresgäströrelsen fick oemotsagd driva kampanj med överdrivna siffror.

Dagens politiker känner till den skenande skuldsättningen för att ta sig in på hus- och borättsmarknaden. Utöver att gödas av Riksbankens konstlat låga räntor gynnas prisrallyt på bostäder av rådande skattesystem och förvärras av dyra byggkostnader och brist på mark att bebygga. Likaså att bruksvärdessystemet för hyror särskilt gynnar de boende i storstädernas mest attraktiva områden, ofta välbärgade hushåll, men innebär långa köer, fusk och dålig omsättning. I båda fallen gynnas etablerade grupper – medan unga, nyanlända, arbetssökande på annan ort och andra som kommer sist missgynnas.

Dilemmat är att de som gynnas av rådande politik och skattestruktur är väl medvetna om sina privilegier och vet att försvara dem. Likaså finns övergångsproblem som ytterligare riskerar att premiera välsituerade grupper. En sänkt reavinstskatt skulle gynna de som sett sin bostad öka i värde genom penningpolitiska stimulanser och säljer till stor vinst, medan avskaffat ränteavdrag och fastighetsskatt skulle tynga de som kom sist och betalar mest. Att reformera den felriktade politiken skulle alltså delvis upprepa samma oönskade fördelningseffekter som följt av rallyt på bostadsmarknaden. Friare hyressättning skulle på samma sätt initialt gynna fastighetsägare.

I grunden går det inte att komma ifrån det rimliga och rättvisa i att vuxna människor betalar för sitt boende och sina lån, i stället för att lasta kostnader och oönskade konsekvenser på andra.

Lägg till detta att reformer som beslutas i dag skulle börja rullas ut i ett läge då räntehöjningar redan gör boendet dyrare för de som köpt hus och lägenheter och sjunkande bostadspriser försvårar en försäljning. Ett antal hushåll riskerar alltså en perfekt storm där skatter och kostnader för boendet båda stiger, just som "århundradets skattereform" i början av 1990-talet minskade avdragsrätten på lån i ett läge då realräntorna gick i taket.

Tillfälliga omställningsproblem bör dock inte tillåtas blockera nödvändiga strukturreformer. I grunden går det inte att komma ifrån det rimliga och rättvisa i att vuxna människor betalar för sitt boende och sina lån, i stället för att lasta kostnader och oönskade konsekvenser på andra. Reformer med denna ambition borde redan ha genomförts, men även om tajmingen inte är perfekt så kommer problemen med dagens regleringar och skattemässiga snedvridning knappast att bli mindre. Bostadsmarknaden skriker efter reformer och inom ramen för en bred skatteomläggning finns möjligheter att kompensera för oönskade fördelningseffekter.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.