Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 11:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/barbro-hedvall-hoj-rosten-soldat/

Ledare

Barbro Hedvall: Höj rösten, soldat!

Foto: Pontus Lundahl/TT

Det är inte bara försvarsledningen som ska få uttala sig i den försvarspolitiska debatten.

Vad får man säga i försvaret och vem får säga det? Efter förra vinterns hårda reaktion mot en frispråkig general tycks den frågan fortsätta att plåga Försvarsmaktens ledning.

Nya direktiv från ansvarigt håll får en onekligen att höja på ögonbrynen (DN 5/2). 

– Har man synpunkter måste man kunna visa att det man säger kan ledas i bevis i praktiska resultat, annars är det bara allmänt tyckande, säger kommunikationsdirektören. 

Något sådant som intellektuellt prövande, trevande tankar hör alltså inte hemma hos försvarets personal. Eller så ska de tänka på kammaren och låta det stanna där.

Förutom att en sådan hållning svär mot andan i vår yttrandefrihet vittnar den om ett oroande kontrollbehov. Varför får man inte lufta sin oro över illa fungerande materiel eller uteblivna övningar? Eller varför skulle man inte få önska sig smidigare fordon eller ifrågasätta förläggningar?

Människor som får föra fram sina åsikter - sitt ”allmänna tyckande” – blir inte illojala.

Nej, det är förstås inte sådana ämnen det handlar om. Vad försvarsmakten inte vill höra är diskussioner kring frågor som när och hur armén ska bli större, vilka krafter som behövs för att värna landet, hur vi ska samverka med andra (läs: Finland eller USA). Det vill säga den sorts ämnen som den allmänna försvarspolitiska diskussionen nu gäller.

Det är en olycklig inställning – för att uttrycka sig stillsamt. Lika olycklig som när trängda rektorer försöker hindra sina lärare att berätta om tillståndet i skolan. I en öppen diskussion behövs de som faktiskt vet något om saken och kan bidra med egna erfarenheter. I den diskussionen kan ensidiga och osakliga inlägg bemötas.

Människor som får föra fram sina åsikter – sitt ”allmänna tyckande” – blir inte illojala. Det kan däremot de bli som behandlas som omyndiga och mindre vetande. 

Svensk försvarsdebatt kan inte inskränkas till att ÖB luftar sin oro för hur han och försvaret mentalt ska kunna ställa om så att landet får det stärkta försvar våra politiska instanser bestämt. 

Vi behöver höra fler röster – både generalers och korpralers.