Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-03 23:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/barbro-hedvall-pa-jakt-efter-den-politiska-barnatron/

Svensk politik

Barbro Hedvall: På jakt efter den politiska barnatron

Vem ska man tro på?
Vem ska man tro på? Foto: Ali Lorestani/TT

Nog går det att hitta politiska berättelser av söndagsskolekvalitet. De är värda en sommarserie.

Sommaren bjuder på särskilda utmaningar för redaktörer. Det kommer färre nyheter i form av utspel och politiska gräl, och mycket få nya böcker eller filmer. I år finns inte heller turnéer eller teatrar att recensera.

Men räddningen finns – den årliga sommarserien. Den ska gärna knyta an till sommarminnen, helst från förr, från barndomen. Expressen Kultur följer traditionen men fullföljer sitt tidsenliga intresse för religion och låter olika skribenter berätta under rubriken ”barnatro”.

Risken för besvikelse är stor men svårast av allt – den politiska tron prövas mot verkligheten här och nu.

Det är ett lyckokast. Hittills har jag läst om mormödrar som förklarar att gud är något för de rika (Alexandra Pascalidou), om hur Bibelns hjältar övertrumfar den gängse barnlitteraturens (Uje Brandelius) och hur tvivlet naggar den starka viljan att tro på en god gud, en som liknar Gandalf och Göran Greider (Eric Schüldt).

Lika rörande som roande. En bra idé alltså. Är den översättningsbar, skulle vi kunna få en serie om den politiska barnatron?

Ett givet inslag är förstås Mona Sahlins berättelse om hur hon gick med i ”Olof Palme”. Den har söndagsskolekvalitet.

Eller den späde skolynglingen Carl Bildt som förklarar att eleverna har rätt och plikt att gå i skolan om så lärarna behagar strejka. Strejken må vara tillåten, den är likväl mindre lämplig – för att använda ett understatement av en sort vi kom att få mer av.

Underförstått är att barnatro är något man tappat, en klar och bestämd övertygelse som gav tröst och ledning. Den politiska tron är av ett annat slag. Trosvisst sätter man sin lit till partiet eller till en karismatisk ledare. Risken för besvikelse är stor men svårast av allt – den politiska tron prövas mot verkligheten här och nu.

Ändå behåller många sin politiska tro som vuxna. Det är de som är kärnväljarna, de sista troende. Men de kanske blev väckta först vid valurnan, och har inget att berätta om mormors svärmande för Bertil Ohlin.

Ämnen i artikeln

Religion
Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt