Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 18:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/barbro-hedvall-s-daltar-med-barnfamiljer-i-stallet-for-att-se-framat/

Ledare

Barbro Hedvall: S daltar med barnfamiljer i stället för att titta framåt

Magdalena Andersson. Foto: Beatrice Lundborg

Socialdemokraterna plåstrar om välfärdsstaten. Entusiasmen uteblir.

Socialdemokraterna har förlorat Almedalen. Pliktskyldigt åkte finansminister Magdalena Andersson dit och talade i fredags. En del andra ministrar syntes vid arrangemang som haft andra avsändare än det socialdemokratiska partiet. Men det var länge sedan det S-märkta ekonomiska seminariet drog allt vad landet har av ekonomiska reportrar och kommentatorer. Nu är Almedalen högerns spelplats.

Den förlusten kan S bära, värre är att partiet har svårt att finna en kurs i det nya politiska landskapet där nationalism och identitetsfrågor blivit stora.

Socialdemokraterna ser sig förvisso som de rätta väktarna av välfärdsstaten. Den uppgiften är inte statisk, det går att bygga ut och om. I valrörelsen förra året lanserades familjeveckan, en möjlighet för barnfamiljer till fler lediga dagar, till exempel i samband med loven under skolterminerna.

Nu har föräldraförsäkringen just vidgats till att gälla bonusföräldrar och det ansvariga statsrådet tänker på en fortsättning till far- och morföräldrar. Vidare bör alla dagar bli fullt betalda så att alla verkligen tar ut dem. Inget ont om att prioritera barnfamiljer men föräldraförsäkringen är knappast det system som är mest försummat. Och svenska barnfamiljer inte precis de mest eftersatta.

Då finns det andra och större hål i välfärdsväven. Tandvården är ett sådant. Varför inte erkänna att tänder är en del av kroppen och låta sjukförsäkringen täcka också tandvård? Det vore en reform med ett tydligt klassperspektiv.

Ett parti för alla med enda politiska idé att förvalta Välfärdsbygget från förra seklet.

Det perspektivet har också pensionerna. Den stora pensionsreformen från 1950-talet visade sig redan efter några decennier ohållbar. Efter ett klassiskt kommittéarbete kom så en ny pensionsuppgörelse på 1990-talet. Utfallet är dock en besvikelse för väldigt många människor. Nu lappar man och lagar med bostadsbidrag och annat, men stunden närmar sig när det måste tänkas nytt – om ålder, nivåer, finansiering. Den frågan angår traditionella S-grupper särskilt. 

Men just klassperspektivet saknas, menar de interna kritikerna i Reformisterna. Därmed visar de i ett slag på den nutida socialdemokratins dilemma. Partiet växte sig stort med basen bland industriarbetarna. Sedan tog satsningen på att bygga ut den offentliga sektorn partiet ett steg vidare. Socialdemokraterna skulle vara löntagarnas parti. Och i dag även de små egenföretagarnas. Det vill säga ett parti för alla.

Ett parti för alla med enda politiska idé att förvalta Välfärdsbygget från förra seklet. Och att hålla ordning på statsfinanserna. Det lämnar fältet öppet för en alltmer extrem höger med invandringsmotstånd och kulturkamp på programmet och en dirigistisk vänster med stora omfördelningsambitioner.

Socialdemokratins karaktär av förvaltningsparti blev än tydligare under vinterns regeringsbildning. Partiets mål var att behålla regeringsmakten, vilken politik man skulle föra var helt förhandlingsbart. 73-punktsprogrammets mer uppmärksammade delar gäller liberaliseringar som är hämtade från Centerns och Liberalernas program.

När Magdalena Andersson i Almedalen talar om de stora behoven hos en växande och åldrande befolkning, vill hon få oss att minnas rekordårens starka samhälle. Då kunde partiet utlova studiereformer, bostadsprogram, daghem. Och få väljarna att se hur deras liv skulle bli lättare och bättre. I dag är väljarkåren van, väntar sig att välfärdsmaskinen fungerar. Att bara lägga fler miljarder i systemet entusiasmerar inte.

Klen är trösten att ett antal etablerade partier i Europa som burit regeringsansvar i decennier är i samma läge: väljarna vänder sig till ytterkantspartier eller nya partier med nya agendor. De sprider sig över ett brett spektrum, de röstar efter andra skalor och – svårt för gamla arbetarpartier – de är inte längre klassmedvetna.

Det ska fan vara S-ledare!