Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/barbro-hedvall-utan-storbritannien-i-eu-blir-macron-maktigare-pa-sveriges-bekostnad/

Ledare

Barbro Hedvall: Utan Storbritannien i EU blir Macron mäktigare – på Sveriges bekostnad

Ny rangordning.
Ny rangordning. Foto: Andrew Parsons

Äntligen ute. Storbritanniens halva befolkning med premiärministern främst är nöjd och lättad. Nu kan britterna vända sig till världen fria från ”Bryssel” som är termen för allt man tycker illa om – från polska rörmokare till franska byråkrater.

Men också i denna nya sköna värld finns kontinenten kvar – och behovet av schysta förbindelser över kanalen. Förhandlingarna startar nu och anföraren är Michel Barnier, mannen som skötte utträdesförhandlingarna för EU:s räkning. Fortsättning följer alltså.

Så ser upplägget ut från EU-hållet. Ett avtal som låter handeln fortgå ungefär som tidigare med skillnaden att Storbritannien inte sitter med vid bordet utan får veta resultaten efteråt, ungefär som Norge. EU med 27 medlemmar är ju så mycket större, någon anpassning är inte att tänka på.

Smolket i bägaren är att Storbritannien skulle kunna få för sig att agera ett slags frihamn à la Singapore men det är det ingen som tar riktigt på allvar, landet har så mycket mer att vinna på att hålla sig till EU.

”Bryssel” har alltså svårt att se att brexit för premiärminister Boris Johnson främst är en politisk seger. Den ska bli politiskt synlig. Även om det kommer att kosta den brittiska ekonomin.

Det lär alltså bli en hård dragkamp i vår och sommar. Utgången kan mycket väl bli att det inte sluts något avtal mellan EU och Storbritannien till den sista december. I vart fall inte ett sådant avtal som EU nu tänker sig. Det betyder inte att handeln upphör eller att en hög tullmur reses i kanalen, däremot att utbrytningen blir mycket definitiv.

En sådan utgång är inte vad den svenska regeringen verkar räkna med.

En mer subtil fråga är hur maktbalansen i EU påverkas. Det är ingenting som kan förhandlas, men något som kommer att märkas i förhandlingar. Om EU:s budget till exempel. Storbritanniens pengar är borta, men också dess förhandlingsröst. Och den rösten har vägt tungt, gett den nordvästra delen av EU tyngd som en motkraft mot den sydöstra. Annorlunda uttryckt: låtit dem som har tjocka plånböcker bromsa utgifterna – ibland med tacksägelser till Margaret Thatchers minne.

Förhoppningsvis är jag alldeles för pessimistisk. Men det vore inte överraskande om sprickorna kommer att visa sig först här i nordväst.

Utan britterna väger nordvästeuropéerna lättare. Kraven på större EU-insatser kommer inte att möta samma motstånd. Det tysk-franska samarbetet som ju är kärnan i EU, får större relativ tyngd och där kommer Frankrike under de närmaste åren att ha ledningen. Angela Merkels efterträdare kommer inte att vara Angela Merkel, medan Emmanuel Macron förblir. Därmed kan balansen mellan fransk expansionslust och tysk betalningsvilja rubbas och EU föras ut i gagnlösa, kostsamma projekt. En annan följd blir att dess röst i den internationella politiken mattas.

Medlemmarna i östra Europa blir alltmer problematiska i sin ringaktning för de demokratiska grundprinciperna men att se någon av dem lämna EU skulle bli en prestigeförlust som de två kärnländerna inte vill lida. Det riskerar alltså att resultera i både överseende och mer pengar. Mer pengar därför att det behöver också president Macron till sina landsbygdsbor. 

Här på den nordvästra kanten kommer vi att känna oss långt borta. Grupperingen Nya Hansan i all ära, den är ännu mest en informell klubb. Deltagandet i diverse franska operationer i Afrika söder om Sahara lär inte väga upp att gång på gång bli nedröstad.

När muren föll fanns bred förståelse för att länderna i öst behövde tid och stöd för att komma i kapp, ekonomiskt och politiskt. Nu har det emellertid gått 30 år och problemen med vanstyre, korruption, demokratiförakt är kvar, ja de har förvärrats. 

Den europeiska samhörigheten föddes ur de fruktansvärda krigen på 1900-talet. Den lär bestå på bägge sidor av Rhen men på andra håll?

Förhoppningsvis är jag alldeles för pessimistisk. Men det vore inte överraskande om sprickorna kommer att visa sig först här i nordväst, bland dem som gick med i EU till stor del därför att deras gamla handelspartner Storbritannien var med.

För här var idén om en Europatanke rätt svårsåld – det får också en gammal EU-vän medge.