Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-22 02:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/basta-bromsmedicinerna-mot-corona-samarbete-och-solidaritet/

Ledare

Bästa bromsmedicinerna mot corona: samarbete och solidaritet

Rom, sluten stad.
Rom, sluten stad. Foto: Matteo Trevisan/TT

DN 14/3 2020. Coronavirusets utbrott kommer att sätta samhället på svåra prov. Men vi kan alla påverka vad som sker. Samarbete och solidaritet är de bästa bromsmediciner vi har.

”Men mycket blev förändrat i det liv
vi förde i den värld som blivit vår.”

När den israeliska tidningen Haaretz gör en lista över 15 apokalyptiska böcker att läsa i coronakarantän är ett bidrag svenskt. Intill verk som Gabriel García Márquez ”Kärlek i kolerans tid” och Margaret Atwoods ”MaddAddam” finns Harry Martinsons diktepos ”Aniara” från 1956, en självklar del i vår svenska litterära kanon. 

Aniara är ju namnet på det rymdskepp som hamnar ur kurs efter starten och döms att med sina tusentals emigranter färdas genom rymdens ljusår av tomhet tills den sista passagerarens sista avkomma förgåtts. Och visst står många av Martinsons ord att känna igen i dagens rapportering om det nya coronaviruset:

”...den illusionen
att vi hur än vi gjorde bara föll
med riktat fall och nedåt i en rymd
nu ej mer sidovälvd och överkupande
men helt till brunn förvandlad nedåtstupande.” 

Men det finns en avgörande skillnad mellan rymdepos och virusutbrott. På Aniara var såväl besättning som passagerare maktlösa, ”överlämnade åt skräckstel rymd”. Skeppet var tvingat att lyda fysikens lagar. Inget kunde göras.

Vi medresenärer på rymdskeppet Jorden år 2020 har däremot alla möjligheter att påverka spridningen av coronaviruset. Instruktionerna för hur vi ska sköta vår hygien och undvika att komma varandra för nära är redan väl kända; det är bara att hålla god min och följa dem hundraprocentigt.

Vi har också ett stort ansvar för att inte bli giriga och själviska. MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, uppmanar oss visserligen att ha mat och förnödenheter hemma i händelse av kris, men på Twitter utvecklar myndigheten: ”Det är också viktigt att ta ansvar genom att inte hamstra.” 

Vi måste alla tänka efter. Måste jag ha 50 balar toalettpapper hemma, kan det vara så att någon annan just nu behöver de här värktabletterna bättre än jag? Kanske är mina symtom inte akuta, kan jag möjligtvis vänta och inte ta vårdens resurser i anspråk just nu? Vet jag att denna information som jag tänker sprida om viruset är korrekt? 

Vittnesmål om hur sjukhus bestulits på munskydd och handsprit kan få vem som helst att tappa tron på mänskligheten. 

Stora påfrestningar är oundvikliga. Det viktiga är hur vi bemöter dem.

Men det är isolerade händelser och många motbilder finns. Människor som gör personliga uppoffringar, ställer in resor och andra aktiviteter för att minska spridningen. Boende som organiserar sig för att hjälpa äldre grannar med matinköp. Och alla de som biter ihop och varje dag går till de jobb som inte går att sköta hemifrån: lärare, poliser och inte minst vårdpersonalen. Kärlek i coronans tid.

Det är som författaren Magnus Västerbro skriver på fredagens DN Kultur: ”Panik är med andra ord inte en rimlig reaktion på det som sker ... enskilda människor må vara bräckliga, men det samhälle som vi alla är del av är inte det.”

Att hitta ett vaccin mot coronaviruset kan ta ett år. Bromsmediciner finns redan: samarbete och solidaritet.

”Men mycket blev förändrat i det liv vi förde i den värld som blivit vår.” Martinsons ord beskriver vad som just nu sker. En pågående global pandemi innebär att vi inte kommer att kunna leva som förr. 

Vårt liv kommer att förändras av corona och de effekter som virusutbrottet får på samhälle, ekonomi och folkhälsa. Det Sverige som så småningom träder fram på andra sidan utbrottet kommer inte att vara helt likadant som det vi kände innan. 

Stora påfrestningar är oundvikliga. Det viktiga är hur vi bemöter dem. Våra handlingar nu kommer inte bara att påverka spridningen av ett virus utan också hur vi ser på oss själva, som individer och samhälle, i den värld som efter pandemin blivit vår.

Ämnen i artikeln

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt