Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 00:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/be-inte-om-ursakt-for-januariavtalet/

Ledare

Be inte om ursäkt för januariavtalet

Dags att leverera. Foto: Lisa Mattisson

DN 10/9 2019. Uppgörelsen ger förutsättningar för en reformagenda som syftar till att stärka inkluderingen och den sociala rörligheten.

Så är det äntligen dags att sätta i gång. Det har tagit tid för partierna att lösa upp de knutar som uppstod när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och det inte längre gick att bilda majoritet med endast blå eller rödgröna partier. Det krävdes två mandatperioder och en drygt tre månader lång regeringsbildning innan januariavtalet gjorde det möjligt.

När riksdagsåret inleds i dag, tisdag, sker det därför för första gången på tio år med ett regeringssamarbete som har både en tydlig reformagenda och parlamentariska förutsättningar att genomföra den.

Arbetet har redan tjuvstartat. I våras delades direktiven ut till den utredning som ska föreslå förändringar av arbetsrätten. Processen för att göra om Arbetsförmedlingen har också kommit i gång. De senaste veckorna har delar av nästa års budget presenterats. Sedan tidigare visste vi att värnskatten ska tas bort. Nu vet vi, bland annat, att arbetsgivaravgiften sänks för nyanlända och ungdomar.

Därmed blir det övergripande reformprojektet i januariavtalet också tydligare.

För visst är det så att det rymmer ett gemensamt projekt. Anklagelserna mot fyrpartiuppgörelsen är lika många som överdrivna. Det är inte så, som en del kritiker hävdar, att överenskommelsen visserligen innehåller en del bra bitar, men att helheten spretar åt alla håll. Det är heller inte korrekt att viktiga frågor prioriterats bort.

Om en sak har kritikera rätt: försvar och polis utgör inte kärnan. Men det beror knappast på att S, MP, C och L bedömt att de är oviktiga, utan på att det redan finns en samsyn i riksdagen kring hur de ska hanteras.

Anklagelserna mot fyrpartiuppgörelsen är lika många som överdrivna.

Visst var finansminister Magdalena Anderssons trilskande om pengarna till försvaret ovärdigt. Men försvarsberedningen leddes av en socialdemokrat, grundinsikten om behoven fanns även hos S. Uppgörelsen om finansieringen var logisk.

Att polisen ska få mer resurser och fler befogenheter säger heller ingen i riksdagen längre emot. Det finns inga skäl att ägna långa paragrafer åt kompromisser där man i stort sett är överens.

Kärnan i januariavtalet handlar i stället om att göra upp på områden som annars präglats av låsningar. Att få de svåra kompromisserna på plats som krävs för att komma åt de problem som uppenbarat sig i Sverige de senaste decennierna – och som innebär att människors förmåga att forma sitt eget liv skiljer sig drastiskt åt beroende på var man bor och vilken bakgrund man har.

Storstädernas förorter präglas av segregation och utanförskap. I stora delar av landet har unga och nyanlända med få köpoäng och utan kapital hem­ifrån svårt att hitta en bostad. För den som saknar en ordentlig utbildning och personer i sin närhet som kan öppna dörrar är det svårt att skaffa sig ett första jobb.

Det här är utmaningar som kräver liberaliseringar av arbets- och bostadsmarknaderna, vilket också utgör centrala delar av januariavtalet. Såväl arbetsrätt som hyresregleringen luckas upp för att sänka trösklarna och öka rörligheten.

Men det behövs också förändringar av skatterna: det ska bli lättare att arbeta och inte bara äga sig till ett gott liv – med lägre inkomstskatter, högre på kapital.

Kärnan i januariavtalet handlar i stället om att göra upp på områden som annars präglats av låsningar.

Dessutom måste tryggheten stärkas: blir det lättare att säga upp folk måste samtidigt stödet för att ställa om bli bättre.

Januariavtalet innebär inte att allt det här blir verklighet per automatik. Det är fortfarande upp till bevis när det gäller genomförandet. Men förutsättningarna finns för en reformagenda som ytterst handlar om inkludering och social rörlighet.

”Avtal ska hållas”, slog den socialdemokratiska tankesmedjan Tidens chef Daniel Färm fast på måndagens DN Debatt. Det är ett mantra som ofta upprepas av företrädare för såväl Stefan Löfvens regering som för Liberalerna, med andemeningen att ”vi gillar egentligen inte det här, men eftersom vi förbundit oss till det ska det ändå genomföras”.

Självklart finns det delar i överenskommelsen som de ingående parterna inte skulle ha valt om de fått bestämma allt själva.

Men det finns inga skäl att be om ursäkt för januariavtalet. Om partierna har för avsikt att genomföra det på bästa sätt – och att få sina väljare med sig – borde de i stället börja förklara hur det kommer att göra Sverige bättre.