Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-06-08 16:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/betygsfusket-har-varit-kant-i-20-ar-los-det/

LEDARE

Ledare: Betygsfusket har varit känt i 20 år – lös det

Liberaler på utbildningsdepartementet.
Foto: Lotta Härdelin, Beatrice Lundborg

DN 22/5 2023. Larmet från Handelshögskolans rektor om att gymnasiebetygen är orättvisa belyser inget nytt problem. Jan Björklund (L) varnade för samma sak för över två decennier sedan.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Första gången ordet ”glädjebetyg” nämns i skolsammanhang är den 21 september 2001. I alla fall enligt mediearkivet Retriever, som samlar det mesta som skrivits i svensk press.

Det är Jan Björklund, då folkpartistiskt skolborgarråd i Stockholm, som vill att stadens skolinspektörer ska börja granska betygsättningen. Anledningen är att han ”har träffat rektorer på gymnasiet som säger att de kan peka ut de grundskolor som sätter glädjebetyg och de som är alltför stränga, så det handlar om elevernas rättssäkerhet” (DN 21/9 -01).

Därefter var det rätt tyst i fem år. Men från den 23 oktober 2006 har problemet med ”glädjebetyg” – som redan från början borde ha kallats för ”fuskbetyg” – varit i den politiska hetluften.

Gnistan var att just Jan Björklund, som nytillträdd skolminister i alliansregeringen, meddelade att han ville stoppa lärare från att sätta för höga betyg (TT 23/10 -06). Detta eftersom flera undersökningar visat att likvärdiga resultat kunde ge olika betyg, beroende på i vilken skola eleverna gick.

Tesen stärktes ytterligare våren därpå när Sveriges Radios ”Kaliber” publicerade en granskning som jämförde betygen i samtliga högstadieskolor med elevernas resultat på de nationella proven. Slutsatsen var att friskolor oftare satte högre betyg än kommunala, vilket även Skolverkets inspektörer hade signalerat.

Några veckor senare lanserade alliansregeringen en skolinspektion, bland annat för att komma till rätta med ”glädjebetygen”. (TT 12/6 -07). Men med facit i hand gick det åt skogen.

För det här var långt ifrån de sista vittnesmålen om fuskbetyg. I stället har problemet eskalerat – och det har skett inför öppen ridå.

Stora delar av Sveriges skolpolitiska misslyckanden hade aldrig äga rum.

Exempelvis har Göteborgs-Posten rapporterat om att var fjärde lärare har satt ”glädjebetyg”, bland annat på grund av tryck från föräldrar eller skolledning. Dagens Samhälle var tidigt ute och granskade stora skillnader i betygsättning både mellan kommuner och enskilda skolor. Och inför höstterminsstarten 2009 larmade två forskare på DN Debatt om att gymnasieeleverna inte bedömdes på ett rättvist sätt.

”Jag tror att fritt skolval och fri konkurrens medför risk för glädjebetyg”, sa Jan Björklund, nu utbildningsminister, till SvD i samma veva – och slog fast att det måste finnas kontrollmekanismer. Men hittills har åtgärderna för att hålla betygen i schack varit för tama. De fuskande skolorna har på sin höjd blivit tagna i örat, när de borde ha stängts ner.

I dag har det gått över 20 år sedan svensk press för första gången rapporterade om ”glädjebetyg” och mer än 15 år sedan en regering bestämde sig för att lösa problemet. Antalet rapporter som visar på ett utpräglat fusk är så många att systemets brister är ställda bortom allt rimligt tvivel.

Trots det tvingas Lotta Edholm (L) inleda sin tid som skolminister på 20-talet med samma debatt som Jan Björklund på 00-talet. Det är ett svek mot alla unga som under de senaste 20 åren har trängts ut från sin drömutbildning.

Om situationen i stället hade hanterats när den var i sin linda hade Handelshögskolans rektor inte behövt hota med att bara ta in studenter på antagningsprov. Svenska skolor hade inte haft möjlighet att konkurrera med någonting annat än kvalitet.

Stora delar av Sveriges skolpolitiska misslyckanden hade alltså aldrig behövt äga rum.