Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-23 05:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/brann-inga-broar-till-polen-lofven/

Ledare

Löfven bör minnas att än är Polen ej förlorat

Mycket finns att säga. Foto: Anders Wiklund/TT

DN 30/8 2019.  Det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa styr Polen i  fel riktning. Stefan Löfven bör påminna sin polske kollega om att det finns en annan väg.

”Än är Polen ej förlorat.” Så lyder titeln på nationalsången för ett hårt prövat land. Texten har varit klart mer passande tidigare i historien – i dag är Polen visserligen fritt och välmående. Men landets demo­krati ligger i vågskålen och utvecklingen de senaste åren är minst sagt illavarslande.

När Stefan Löfven på torsdagen tog emot premiärminister Mateusz Morawiecki mötte han en representant för ett parti – Lag och rättvisa – som gjort identitetspolitik till viktigaste valfråga. Under en stor del av Polens historia har landet plågats under främmande makter. Det är säkert en delförklaring till att nationell identitet, familj och religion dominerar den politiska debatten inför parlamentsvalet i oktober.

Problemet är bara att dessa ”traditionella” värderingar används som vapen i det styrande partiets krig mot den liberala demokratin och den moderna kulturella mångfald som utmålas som dekadent och samhällsfarlig.

Han bör med kraft uttrycka den skarpaste oro för landets illiberala politiska utveckling

I somras kunde Dagens eko rapportera att ett 30-tal polska samhällen stolt betecknade sig som ”fria” från hbtq-ideologi”. Staden Swidnik i östra Polen förklarade sig vara en ”hbtq-fri” stad. Också historien utsätts för ideologiska reningsbad. För ett par år sedan fick chefen för det nya, påkostade andra världskrigsmuseet i Gdansk sparken, av allt att döma för att hans syn på historien inte stod i samklang med de nationalistiska politikernas ideal.

Ända sedan den oväntade valsegern 2015 har det styrande Lag och rättvisa genom svepande åtgärder försvagat det polska samhällets demokratiska infrastruktur. Landets mäktiga katolska kyrka, starkt nationalistiskt präglad, har belåtet klappat händerna, även då politik och retorik gått tvärt emot vad Vatikanen predikar. Regeringen har stärkt kontrollen över offentlig förvaltning, tagit ett fast grepp om public service och angripit det juridiska systemet.

Nu finns det också farhågor för att fria och oberoende medier ska vingklippas. Den ansedda tidningen Gazeta Wyborzca ha vädjat om internationellt stöd för en kampanj på temat ”det finns ingen frihet utan solidaritet”. I ett färskt nyhetsbrev lyfter tidningen fram en nyligen avslöjad skandal med förgreningar in i det styrande partiets absoluta maktcentrum.

Den biträdande justitieministern Lukasz Piebiak tvingades avgå sedan det avslöjats att han varit inblandad i en välorganiserad hat- och förtalskampanj riktad mot domare som kritiserat regeringspartiets försök att ta makten över rättsväsendet.

Inget tyder på att attacken mot institutionerna skulle upphöra om Lag och rättvisa vinner valet i oktober. Tvärtom talar allt för att Mateusz Morawieckis parti skulle utnyttja en seger för att samla ännu mer makt i sina händer.

Samtidigt bör man minnas att Polen ännu inte är Ungern. Än så länge finns oberoende medier, en politisk opposition att räkna med, en livaktig politisk debatt och ett starkt civilsamhälle. Polackerna i gemen är också starkt positiva till såväl Nato som EU. Båda ses som garanter mot vad många fruktar mest av allt, ett ökat beroende av och inflytande från Vladimir Putin.

När Stefan Löfven samtalar med sin kollega Morawiecki bör han därför göra det med utgångspunkt i att Polen trots allt ännu inte är förlorat. Han bör med kraft uttrycka den skarpaste oro för landets illiberala politiska utveckling och angreppen mot de demokratiska institutionerna, men samtidigt framhålla hur mycket Polen har att vinna på att vända om från den destruktiva väg landets nuvarande ledare slagit in på. Det är i den brokiga. öppna och toleranta europeiska gemenskapen Polen har en ljus framtid, inte i den nationalistiska intoleransens isoleringscell.