Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/britterna-borde-fa-rosta-igen-om-brexit/

Ledare

Britterna borde få rösta igen om Brexit

Theresa May. Foto: HO

DN 27/2 2019. Två fel blir inte ett rätt. Men en andra folkomröstning skulle åtgärda de viktigaste bristerna med den första. 

Rätta artikel

På måndagen tog Labour till slut ställning för en ny folkomröstning om Brexit. Ledande företrädare slog dessutom fast att om det blir en ny kampanj så kommer man att kämpa för att Storbritannien stannar kvar i EU.

Det handlar knappast om att partiledaren Jeremy Corbyn ändrat sin inställning till unionen. Han har alltid sett EU som en kapitalistisk klubb, som står i vägen för radikala reformer. 

Corbyn skräms knappast heller av ett kaosartat utträde utan avtal. Det skulle kunna mjuka upp britterna för den hårda vänstersväng han tänker genomföra om han skulle nå premiärministerposten. 

Men förra veckan lämnade nio parlamentsledamöter partiet. Missnöje med Labours Brexitpolitk var en viktig orsak. Ytterligare ett par dussin funderar på att följa efter. Även Jeremy Corbyns allierade i fackföreningsrörelsen och andra sidoorganisationer ville ha tydligare ställningstaganden för en ny folkomröstning. Partimedlemmarna vill att Storbritannien stannar i EU, det kan Corbyn inte undkomma.

Och när Labour byter fot ökar det chanserna för att britterna får ta ställning i en ny folkomröstning. Det borde de också få.

Det var fel att hålla en folkomröstning om det brittiska medlemskapet i EU. Det beror inte på att väljarna inte borde få säga sitt. I stället var huvudskälet att innebörden av att lämna EU var så otydlig. 

Vad alternativet lämna betydde var ett mysterium den 23 juni 2016.

För en del Brexitförespråkare var ett utträde en möjlighet att stänga dörren till världen utanför – och framför allt för migranter. Andra betraktade det som en chans för ett frihandelsvänligt Storbritannien att kasta av sig oket från ett inåtvänt Europa. Ytterligare en grupp lovade att det gick att äta kakan och ha den kvar – att vara del av EU:s inre marknad, men slippa den fria rörligheten och dyra medlemsavgifter. 

Vad alternativet lämna betydde var ett mysterium den 23 juni 2016. 

Dessutom använder demokratier normalt olika typer av tröghetsmekanismer för förändringar av konstitutionell karaktär: det kan krävas två tredjedelars majoritet, eller att två beslut fattas med ett parlamentsval emellan. Men när det gällde Brexit räckte det plötsligt med 50 procent plus en röst, utan extra betänketid, trots att tiotals miljoner människors rättigheter påverkades. 

Två fel blir inte ett rätt. Men faktum är att en andra folkomröstning skulle åtgärda de viktigaste bristerna med den första. Väljarna skulle ha konkreta alternativ att ta ställning till. Rimligtvis skulle de först få svara på om de fortfarande vill lämna EU eller inte. Står de fast vid det tidigare beslutet får de välja mellan det utträdesavtal premiärminister Theresa May förhandlat fram och att lämna unionen utan något alls. Och bestämmer sig britterna för att stå fast vid valet att lämna EU, så fattas det slutgiltiga beslutet efter lite eftertanke.

På tisdagen meddelade Theresa May att hon är beredd att skjuta upp utträdet till i juni, om parlamentet inte röstat för hennes avtal före den 29 mars. Hon hoppas sannolikt att brexitörer i det egna partiet – som motsätter sig hennes avtal för att det inte innebär en tillräckligt hård brytning med EU – ska sluta upp, av rädsla för att det inte ska bli någon Brexit alls.

Blir det så att Mays avtal till slut accepteras är det den minst dåliga formen av utträde som faktiskt är möjlig. Men bättre vore om Storbritannien stannade i EU – för båda parters skull. Under alla omständigheter är det rimligt att britterna får säga sitt igen, när det nu är begripligt vilka deras alternativ faktiskt är.