Domen mot Bill Cosby är en stor seger för Metoo - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Cosbys fall är en stor seger för Metoo

Slut på straffriheten.
Slut på straffriheten. Foto: Dominick Reuter/TT

DN 29/4 2018. Sexbrott måste ge konsekvenser, vem du än är. Den fällande domen mot Bill Cosby är ett tecken på att Metoo kalibrerat samhällets moraliska kompass.

”Huru hava icke hjältarna fallit”, utbrister David i Bibelns Andra Samuelsbok.

Det har varit och är fortfarande en svindlande känsla att se de forna ”hjältarna”, de en gång så mäktiga, falla som gamla ekar i Metoo-stormen. 

Bill Cosbys ”Cosby show” sändes i tv mellan 1984 och 1992. Under fem av dessa år var den USA:s populäraste program. År 2002 emottog han Frihetsmedaljen, en av USA:s högsta utmärkelser, ur president George W Bushs hand.

I förra veckan fick han i stället ta emot sin dom. Han förklarades skyldig och riskerar nu upp till 30 år i fängelse för sexuella övergrepp mot Andrea Constand. När åklagaren bad domaren att inte släppa Cosby eftersom risken fanns att han skulle fly i sitt privata flygplan skrek den åtalade ut: ”Han har inget privatplan, din skitstövel!”. 

Huru hava icke hjältarna fallit.

Hade domen mot Bill Cosby varit möjlig utan Metoo? En sak är säker: Om det inte vore för de modiga kvinnor som gick i bräschen vid stormningen av en uråldrig tystnadskultur hade hans chanser att smita undan varit större. Det finns en ny medvetenhet. Acceptansen mot en viss sorts beteende har minskat avsevärt. 

I en analys i amerikanska The Atlantic skriver Megan Garber hur en av jurymedlemmarna resonerade i den Cosbyrättegång från 2017 som sedan kom att ogiltigförklaras: ”Hon gick upp till hans hus med bar midja, rökelse och badsalt. Vad tusan...”

Kanske har Metoo bland många andra effekter medfört detta: Män som Bill Cosby inser att de inte kan droga och våldta kvinnor utan risk. Och jurymedlemmar och andra människor förstår att en kvinna har rätt att besöka en man i bar midja utan att det innebär medgivande till sex.

De två komponenterna räcker i så fall för att sannerligen kalla det en revolution. Då har samhällets moraliska kompass kalibrerats. Det var högt på tiden.

Brottens allvar berättigar aldrig att oskyldiga hängs ut. Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats.

Det har talats en hel del om riskerna för att Metoo skulle urarta till en allmän häxprocess. Att påstådda förövare skulle pekas ut, namnges och dömas av en lynchmobb utan möjlighet till rättvisa. Och ja, en sådan risk finns och vi har sett exempel på det. 

Det är värt att upprepa att rättssamhällets principer utan kompromiss måste gälla även Metoo. Brottens allvar berättigar aldrig att oskyldiga hängs ut. Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Medierna har stort ansvar för att inte sprida rykten och misstänkliggöra människor när ord står mot ord. 

Där har vi ibland misslyckats och visat exempel på den egenskap som kanske är vanligare i Sverige än annorstädes: rusandet åt ett och samma håll. ”En förfärande opportunism och följsamhet mot den rätta åsikten”, som Lena Andersson träffande beskrev det i sin DN-kolumn på lördagen.

Det måste bli till lärdom för framtiden. Hur frestande det än är att se de mäktiga falla är mobbmentalitet en stor fara och förmågan att stå emot drevet en dygd. Hur frustrerande det än är måste rättvisan få ha sin gång. Vilket brott en människa än anklagas för kan hon inte hållas ansvarig förrän hon fällts efter noggrann prövning.

Metoo har visat att trakasserier och övergrepp förekommer i hela samhället, alla yrken, på alla nivåer. De kända männen har blivit ansikten, symboler: en Weinstein, en Spacey, en Donald ”grab 'em by the pussy” Trump. Bill Cosby är den första som fälls, men de lär bli fler. Och framför allt bevisar domen att jorden i sanning har skakat, att klimatet av sexuell amnesti har förändrats. Nu återstår att se hur mycket.  

Ingen har rätt att ha sex med någon mot dennas vilja. Den som gör det ändå, oavsett hur känd, rik och mäktig hen är, riskerar att en dag stå desperat i en rättssal och utropa ”Han har inget privatplan”. 

Det är Metoos arv, och processen har bara satts i rörelse.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.