Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-26 08:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/dags-for-snallhetens-revansch/

Ledare

Dags för snällhetens revansch

Snällhetsapostel. Foto: Hampus Andersson

DN 10/6 2019. Att vara snäll är att visa respekt för medmänniskor, inte att vara en naiv mes. Det är hög tid att snällheten gör comeback inom politiken och välter den tjatiga cynismen över ända.

När Erik Ullenhag tillkännagav sin kandidatur till partiledarposten var det ett särskilt ord som han lyfte fram: ”Jag vill se till att Liberalerna är ett parti som gör Sverige snällare.”

I en intervju med DN i förra veckan utvecklar Ullenhag sin vilja till renässans för s-ordet. Han talar om snällhet inom sakpolitiken, och nämner där äldreomsorg och skola. Men han tar också upp de senare årens debattklimat: 

”När jag använde ordet snäll i går och sade att Sverige ska bli snällare så blev folk jättearga på sociala medier ... Jag har befunnit mig utanför politiken i några år och känner mig nästan chockad över tonläget där man skriker åt varandra i partiledardebatter och tar till väldigt hårda ord.”

Vad man än tycker om Ullenhag och Liberalerna är det inte en dag för tidigt att snällheten får revansch inom den svenska politiken. Alltför länge har vi vadat upp till midjan i ett träsk av oginhet, medvetna missförstånd, gnäll och pajkastning. Det är som att hela debatten för några år sedan successivt förvandlades till ett kommentarsfält där rätt är något som är viktigare att få än att ha, och där den vinner som sjunker lägst.

Mycket riktigt fick Ullenhag omedelbart kritik när han lyfte fram snällhet som en värdefull egenskap. På Twitter hånades han närmast slentrianmässigt av den vanliga mixen av anonyma högertroll. Med tanke på att ”godhet” är något som i de kretsarna är en egenskap värd att förvränga och förlöjliga är det lätt att förstå hur de hanterar ”snällhet”.

Erik Ullenhag har också fått klä skott för den tidigare partistriden mellan ”kravliberaler” och ”snällister”, och han har flitigt påmints om Sveriges invandringspolitik under hans tid som integrationsminister.

Nyamko Sabuni, Ullenhags konkurrent till partiledarposten, gav honom i Expressen en känga på just den ömma punkten: ”Det som behövs är inte Eriks eller min snällhet ... Att vara snäll hjälper ingen. Verkligen ingen”, sa hon. 

Alltför länge har vi vadat upp till midjan i ett träsk av oginhet, medvetna missförstånd, gnäll och pajkastning.

Men man gör ett stort misstag om man gör snäll synonymt med kravlös eller naiv. Snarare handlar det om att visa respekt, inte minst för sina meningsmotståndare. Det handlar om att kunna lyssna på och värdera argument från flera sidor, inte att klampa fram i blind övertygelse om att om någon inte håller med är det för att den är dum i hela huvudet.

Verkligt snäll är den som respektfullt säger ifrån när du bär dig korkat åt och inte låtsas som att det regnar. Det går utmärkt att vara snäll och ändå plädera för till exempel ett starkt försvar, studiero i skolan och fler poliser – de som förlorar på ett samhälle där gränser upplöses och kriminaliteten vinner mark är just de snälla, de som spelar enligt reglerna.

Det kommer allt fler tecken på att världen tröttnat på den cynism som tog fart i sociala medier och som sedan spreds över världen med epicentrum i Washington och Moskva. När demokraten Joe Biden varvar upp inför presidentvalet i USA gör han det med orden ”nationen är utled på polariseringen, på grälandet, på det barnsliga beteendet”.

Och det är inte det minsta märkligt att väljare inser att de är bättre, och värda bättre, än hatet, hånfullheten och cynismen som kommit att prägla några år på 2000-talet. 

”It's so easy to laugh, it's so easy to hate – it takes strength to be gentle and kind”, sjöng The Smiths för snart 35 år sedan. Sångaren och textförfattaren Morrissey flirtar numera öppet med högerextremismen och tycks ha glömt sina ord, men de är inte mindre sanna i dag.