Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-17 12:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/darfor-ska-vi-saga-nej-till-anonyma-vittnen/

Ledare

Därför ska vi säga nej till anonyma vittnen

Rättssäkerheten måste prioriteras. Foto: Henrik Montgomery/TT

DN 14/9 2019. Den accelererande gängkriminaliteten har aktualiserat förslaget om att tillåta anonyma vittnen i svenska domstolar. Det vore principiellt förkastligt och av allt att döma av begränsad praktisk nytta.

I en av ”Gudfadern”-filmerna ska maffiakungen Michael Corleones vasall Frank Pentangeli vittna mot sin boss vid ett senatsförhör. Men när stunden är inne tar han plötsligt tillbaka allt han tidigare berättat för FBI-utredarna.

Michael Corleone har flugit över Franks äldre bror från Sicilien. Han sitter nu i rummet och tiger. Det räcker.

Tystnadskulturer och välgrundad fruktan för repressalier spelar en allt större roll också i den svenska vardagsverkligheten. Det hör närmast till rutinen att polisen vädjar om att vittnen till grova brott ska träda fram för att berätta vad de sett och vet. Ofta förblir bönerna ohörda.

Det är ett allvarligt och växande problem inte bara för polisen utan för oss alla. Kriminaliteten är ett gift som fräter sönder tilliten i ett samhälle. Den våldsamma gängkriminaliteten är särskilt toxisk. Det är olidligt att de som skjuter på våra gator kan göra detta i förvissning om att chansen att slippa dom och straff är god.

Gängens maktarrogans och hänsynslöshet gör det samtidigt begripligt att personer med för gängen farlig kunskap undviker vittnesbåsen. Inte minst om de själva bor i områden där de kriminellas makt är skrämmande konkret. Det handlar om självbevarelsedrift.

I Sverige råder vittnesplikt. Att inställa sig när domstolen kallar är en skyldighet. Staten ställer i detta avseende stora krav på medborgarna. De kan i gengäld kräva att staten garanterar säkerheten för den som vittnar. Båda sidor brister i dag i pliktuppfyllelse, och det är inte medborgarna som i första hand ska lastas för detta.

Att öppna dörren för anonyma vittnen är inte förenligt med rättssäkerheten.

Det är därför ofrånkomligt att stärkt och skärpt vittnesskydd blir en central fråga i de pågående partisamtalen om gängkriminaliteten. En av de mest favoriserade idéerna tycks vara anonyma vittnen. Om man vet att ens identitet hålls hemlig för den åtalade ökar sannolikheten för att man vågar vittna, är tanken. Många tycker i dag att det ligger så mycket i den att det är dags att gå från tanke till handling. I riksdagen krävde SD, M, KD och L i våras att regeringen utreder frågan om anonyma vittnen ska kunna tillåtas i allvarliga brottmål. 

Svaret på den frågan bör vara nej. Varför? En av de anonyma vittnenas ivrigaste förespråkare, Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson Adam Marttinen, har paradoxalt nog formulerat en kärnfull motivering till att de inte bör tillåtas: Motståndet mot anonyma vittnen ”är grundat i liberala värderingar”, skrev han i en debattartikel i Aftonbladet i julas. Han har rätt.

Liberala värderingar kan här mer specifikt förstås som rättsstatens grundläggande principer. Till dem hör den brottsmisstänktes rätt att ifrågasätta komprometterande uppgifter, liksom trovärdigheten och motiven hos vittnen som lägger fram dem. Att öppna dörren för anonyma vittnen är inte förenligt med rättssäkerheten.

Men anonyma vittnen ska bara användas i undantagsfall? Undantagen blir lätt regel. I dag är det gängkriminaliteten som får motivera undantagstänkandet. I morgon kan det vara något annat hot mot tryggheten som får tjäna som grund för undantagstillstånd.

Dessutom: I debatten om anonyma vittnen framhålls gärna att de är tillåtna i exempelvis Norge och Danmark. Vad som mer sällan sägs är att förbehållen är så strikta att verktyget i praktiken blir nästan omöjligt att använda. Varför då ens fundera på att införa en liknande modell i Sverige? Varför tumma på rättssäkerheten om den enda påtagliga vinsten blir att det får politiker att framstå som handlingskraftiga?