Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-25 19:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/darfor-skulle-det-vara-en-forlust-om-l-aker-ur-riksdagen/

Svensk politik

Därför skulle det vara en förlust om L åker ur riksdagen

Illustration: Magnus Bard

DN 13/9 2020. Det vore synd om riksdagen blev av med ett parti som har kampen för demokratiska värden i sitt dna, i en tid när den sortens liberalism behövs som mest.

I dag är det andra söndagen i september, vilket betyder halvtid i politiken och två år till nästa val. Även om det inte hör till vanligheterna att partier åker ur riksdagen finns det två som inte bör ta väljarnas förtroende för givet: Liberalerna och Miljöpartiet.

I den senaste mätningen från Novus fick L 2,9 procent och de gröna 3,8. Det är siffror som borde skrämma varenda partistrateg.

En riksdagsplats innebär inte bara ett passerkort till huset på Helgeandsholmen och en stol i plenisalen. Den erbjuder framför allt en plattform varifrån partier kan förverkliga sina idéer, med syftet att prägla morgondagens värld. I alla fall om de har en riktning – och det har Liberalerna – även om partiet på senare tid har varit ganska bra på att dölja den.

För om Kristdemokraterna traditionellt har upplevts som ett mjukt parti med hårt innehåll, är Liberalerna med sitt vurmande för försvaret och Nato hårda på ytan men mjuka inuti. Exempelvis finns det inget parti som brinner lika starkt för funktionshindrades rättigheter och då inte minst för rätten till personlig assistans. ”Lagen om stöd och service (LSS) ska förtydligas så att även delaktighet i samhället, till exempel arbete, studier, utövande av föräldraansvar och politiskt engagemang, anses vara grundläggande behov”, står det i partiprogrammet.

Engagemanget handlar om kärnan i liberalismen: att värna varje individs möjlighet att påverka sitt eget liv.

Samma sak gäller jämställdhet mellan kvinnor och män samt jämlikhet i livschanser. Det senare har framför allt synts i arbetet med skolan, där Liberalerna har dalat i förtroende, dock utan att politiken har försämrats.

Tvärtom vill Nyamko Sabunis parti hålla Sveriges bildningstradition levande. De trycker på att ”resurser ska fördelas till skolorna utifrån socioekonomiska faktorer” och att ”skolor, såväl kommunala som fristående, som inte klarar kvalitetskraven ska stängas”.

De här områdena – grundskolan och LSS – är två verksamheter som är oerhört viktiga för grupper som i regel har svårt att föra sin egen talan. Och om det är någon gång det behövs ett parti som har denna typ av intressen i fokus så är det nu.

Men det betyder inte att det enbart är barn och funktionshindrade som förlorar på om Liberalerna inte klarar 4-procentsspärren.

För det finns en plats för L att spela i svensk politik, som dock kräver att partiet flyttar fram sina positioner. Och bestämmer sig för vad som är viktigt. Sverige behöver ett liberalt parti som inte går särintressenas och avdragens intressen. Ett parti som klarar av att förklara vad kärnkraftsreaktorer har för roll att spela i klimatkrisen, vill att beskattningen på de lägsta inkomsterna ska minska och inser att framtidens a-kassa bör vara generell och obligatorisk.

Men som också vågar göra upp med klassisk borgerlig politik, såsom dagens kösystem till grundskolor och de kapitalskatter som i dag gör att människor blir förmögna på att sitta stilla i en bostadsrätt, snarare än att arbeta hårt.

Vidare finns det utrymme för ett högerparti som inte bara rycks med i ropen om ”hårdare tag” och ”mindre invandring”, utan som även ser den andra sidan. I L:s partiprogram står att ”en socialliberal rättspolitik förenar brottsbekämpning med ett brett förebyggande arbete samt med en kriminalvård som ger individen förutsättningar att bryta med en kriminell livsstil”. Och: ”Kritik från FN:s flyktingorgan UNHCR och FN:s tortyrkommitté ska vägleda svensk asylprövning”.

I dag misslyckas Liberalerna att förklara varför de är en viktig kraft i svensk politik. Inte heller lyckas partiet alltid visa att det är den enskilda medborgaren, snarare än lobbyisternas intressen, som prioriteras. Men med mer mod, och beslutsamhet om vad som faktiskt är det viktiga – individens möjlighet att påverka sitt liv – så har partiet en viktig roll att spela.

För sammantaget är det inga dåliga ideal, utan tvärtom principer som Liberalerna borde framhäva mer i den offentliga debatten. Det vore synd om riksdagen blev av med ett parti som har kampen för demokratiska värden i sitt dna, i en tid när den sortens liberalism behövs som mest.

Ämnen i artikeln

Bard
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt