Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

De extrema är valets förlorare – svaren finns i mitten

Livet går vidare.
Livet går vidare. Foto: Hasse Holmberg/TT

DN 10/9 2018. Även om extrema partier har gått framåt i 2018 års val får vi aldrig glömma ett obestridligt faktum: Den stora majoriteten väljare finns fortfarande i mitten. Det är de som är valets segrare. 

VAL 2018

Samma tanke har uttryckts på många olika sätt. ”Plus ça change, plus c'est la même chose”, skrev den franske författaren och journalisten Jean-Baptiste Alphonse Karr: Ju mer saker förändras, desto mer är allt som förut. 

”Allt är förlorat och allting har kommit tillbaks”, sjunger Mikael Wiehe i sången ”Stockholm den 15 februari år 2003”. Den brittiske sångaren Roddy Frame uttrycker det med andra ord: ”The government falls, everything's changed and nothing has changed.”

En måndag är allt förändrat, men ändå besynnerligt likadant. Den lilla världen snurrar vidare, märkligt opåverkad av den stora. Det ska lämnas på dagis, jobbet kallar, bussen är sen men kommer just när man tänder en cigg, vi borde verkligen ringa pappa, Ica har fortfarande öppet till 21 (20 på söndagar). Allt är inte politik – tack och lov. 

Ändå är det inte samma Sverige denna måndag. Maktbalanser har skiftat. Blockpolitiken, som ramat in landets styre sedan första halvan av 1900-talet och mer eller mindre skapat en tvåpartiriksdag, har stadigt förlorat betydelse och är nu ännu mindre relevant. Regeringsfrågan svajar i vinden.

Men det finns fortfarande två tydliga block, även om de i dag ser helt annorlunda ut. Det ena vill fortsätta att utveckla den liberala demokratin, i nära samarbete med grannar och vänner och med samma redskap som byggt västvärldens exempellösa välstånd: marknadsekonomi, handel, fri rörlighet, öppenhet, de mänskliga rättigheternas okränkbarhet.

Det andra blocket saknar tålamod med reformer, med eftertanke och långsamt framskridande: de vill störta det bestående, vrida klockan tillbaka med ett ryck. 

Det blocket domineras av Sverigedemokraterna som nu är en verklig maktfaktor i svensk politik. Att de lyckats vinna allt fler väljare motsäger inte att partiet står för en förvridning av samhället som vi inte sett maken till sedan 1970-talet.

Det är av största vikt att komma ihåg att de extrema, nu liksom på 70-talet, är en minoritet.

Situationen efter 2018 års val påminner inte så lite om den tiden. Nu liksom då har en radikal falang fått med sig tongivande delar av offentligheten, inte minst medierna – då var det de traditionella som gav röst åt extremvänstern, nu de sociala som domineras av extremhögern. Då lät sig måttfulla, demokratiska vänsterkrafter påverkas av de radikala, nu är det traditionella borgerliga partier som i varierande grad lockas att ta till sig radikalernas språk, attityder och idéer.

Det är dock av största vikt att komma ihåg att de extrema, nu liksom på 70-talet, är en minoritet. De ger intryck av att vara många, men det är bara för att de skriker så högt och lyckas tränga sig fram och synas överallt. De påstår sig ha folket på sin sida, men det är bara att sätta sig och räkna procent för att se den tydliga majoritet av väljarna som säger blankt nej till främlingsfientlighet, stängda gränser, polarisering, fördomar och hat.

Det är det ickeextrema blocket som har vunnit valet, än en gång. Det förlorade visserligen röster men vann ändå överlägset. Nu är det detta block som måste bilda regering, hitta kompromisser och göra eftergifter – även sådana som dess företrädare hade svårt att acceptera före valet.

Allt är förändrat, extrempartier har gått framåt och blocken har blivit tre. Allt är som förut: den stora majoriteten svenskar vill behålla den stora och lilla världen som de var, utan radikalernas skränande om systemskiften. 

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.