Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/de-rika-ska-vara-med-och-bara-krisens-bordor/

Ledare

De rika ska vara med och bära krisens bördor

Borde bromsa utdelningen.
Borde bromsa utdelningen. Foto: Jonathan Raa/Pacific Press

I tuffa tider måste också företag bära sin del av kostnader och förluster. Staten varken kan eller ska kompensera för allt.

Om Leif Nylén fortfarande varit i livet hade det varit som upplagt för ännu en vers i slagdängan ”Den ena handen vet vad den andra gör” (mer känd som ”Staten och kapitalet”) när lastbilstillverkaren Volvo med ena handen vill ta emot statligt stöd för att korttidspermittera sina anställda och med den andra handen delar ut 12 miljarder kronor till ägarna. Även svenska affärsbanker planerar nya miljardutdelningar. 

Det vittnar om en syn på ägarrollen som är präglad av den senaste krisen: Stater och centralbanker har sedan finanskrisen 2007-2008 i hög grad tagit hand om de största aktörernas förluster medan vinster förblivit privata.

Ska vi klara Coronakrisens betydande uppoffringar går det inte att arbeta så. Också de rika måste hjälpa till att bära krisens bördor.

Eftersom läget är extraordinärt och övergående är det befogat med offentliga åtgärder som tar företag genom krisen, men det betyder inte att staten och allmänheten ännu en gång ska bära alla risker och kostnader.

Större företag som gör anspråk på krisåtgärder kan inte samtidigt dela ut pengar till sina ägare. Det borde vara en självklarhet.

För när vi talar om att staten inför stora krispaket betyder det i praktiken att skattebetalarna står för satsningarna. Och de har varken motiv eller marginaler att sponsra aktieägare.

Stora delar av Europa är lamslaget, och ändå ordnar detaljhandeln med sina leverantörskedjor så att förnödenheter finns på våra butikshyllor.

I de flesta typer av kriser hade det varit nödvändigt – ja, till och med bra – att de företag som inte var tillräckligt konkurrenskraftiga gick i konkurs. Men det är inte i en sådan situation vi befinner oss, utan läget kan snarare liknas vid en naturkatastrof som godtyckligt kommer att slå både välfungerande och efterfrågade verksamheter i spillror. 

Det är därför det är så viktigt med såväl innovativa som omfattande krispaket. Det finns inget värde i att låta företag och anställningar gå förlorade när de även kommer att efterfrågas så fort detta ekonomiska undantagstillstånd är över. 

Samtidigt kommer det att bli en balansgång. Alltför generösa stöd kan också hindra välbehövliga omställningar att komma till stånd. Alla kan och ska inte byta bransch och produktion, men LRF meddelar att livsmedelsbranschen kan korttidsanställa 8 000 personer, och ett hundratal permitterade SAS-anställda sitter redan i skolbänkarna för att kunna träda in som vårdpersonal. Ju fler som kan gå dit från sektorer som tappat kunder, desto bättre.

De senaste dagarna har fokus av naturliga skäl varit på de företag som just nu ser sina intäkter krympa kraftigt, samtidigt som de har räkningar att betala. Men det kommer att bli lika viktigt att undanröja hinder för de bolag som mår bra – de som ser till att landet fungerar och försörjs.

Stora delar av Europa är lamslaget, och ändå ordnar detaljhandeln med sina leverantörskedjor så att förnödenheter finns på våra butikshyllor. Runt om i landet tillverkar företag i fulla skift skyddsutrustning, teknik och annat som sjukvården behöver. 

Till marknadsekonomins förtjänster hör förmågan att snabbt ställa om för att möta nya behov. Just detta kommer att bli en avgörande faktor för hur väl Sverige klarar krisen.