Ledare: Löfven store förloraren i SCB-mätningen - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Den blomstertid har inte nått partierna

Illustration: Magnus Bard

DN 6/6 2018. Socialdemokraterna fortsätter att tappa. Och inget regeringsalternativ ser särskilt trovärdigt ut.

VAL 2018

Å ena sidan är Socialdemokraterna den stora förloraren i SCB:s partisympatiundersökning. Partiet har sjunkit ned till historiskt låga 28,3 procent, ett rejält tapp jämfört med både valet 2014 och den förra mätningen från december. Å andra sidan kan S kanske trösta sig med att det inte är riktigt lika usla siffror som hos andra opinionsinstitut.

Några av svikarna har gått till Vänstern, men fler till Sverigedemokraterna som är den verkliga vinnaren hos SCB. Moderaterna ligger still. De som flydde när det stormade i fjol tyckte väl inte att M i grunden var så illa, och kom tillbaka när Ulf Kristersson tog över. Centern håller sig i hyfsad form. De tre krispartierna – L, MP och särskilt KD – harvar på runt nedflyttningsstrecket.

S brukar ligga högt i SCB-mätningen. Samtidigt är partiet en dålig spurtare, och det är svårt att förstå varför det skulle gå bättre i år. Trenden är förfärlig. Tillfällena att via budgeten sprida valfläsk är redan förbrukade.

Tre partier är på fallrepet, och vilka som kommer in får stor betydelse. Säkert är bara att SD kommer att fortsätta utgöra ett eget blockerande block.

Socialdemokrater (och alla andra, utom SD) säger att de inte har gynnats av att debatten har handlat så mycket om invandring. Fast S har också haft svårt med konsekvensen.

Först var flyktingpolitiken Reinfeldts fel, trots att S aldrig anmälde avvikande åsikt. I maj gjorde Löfven en ny skärpning av migrationslinjen, så hård att partiet fick dementera hans uttalanden. Samtidigt gav regeringen 9 000 ensamkommande afghaner en chans att stanna, uppenbarligen en MP-idé som S-ledningen helst hade varit utan. Varken gräsrötter eller väljare har haft det lätt att hänga med.

Ibland har S försökt styra om diskussionen till vinstförbudet i välfärden, utan att låta särskilt övertygande där heller. Förra valrörelsen var Löfven emot.

Ekonomin kunde tyckas vara ett trumfkort för S. Sverige har god tillväxt och sjunkande arbetslöshet. Dessvärre har det inte mycket med regeringens politik att göra. Löfvens jobbskaparlöften från 2014 floppade. I stället har konjunkturen spridit arbetstillfällena allt bredare. Det gör dock frågan svår att utnyttja för M och alliansen, eftersom det är svårt att konkretisera vilka akuta problem som måste åtgärdas.

Löfven ska ändå vara glad över att S inte drabbats av samma ras som andra socialdemokratiska partier i Europa. Ett gemensamt problem är bristen på arbetare när det gamla industrisamhället förändrats. Ett annat är att återstående arbetare dras till populistiska partier. Välfärdsstaten är ingen längre emot. Och S saknar en idé om en framtid som är något annat än status quo.

Sammantaget är det ont om trovärdiga regeringsalternativ. Tre partier är på fallrepet, och vilka som kommer in får stor betydelse. Säkert är bara att SD kommer att fortsätta utgöra ett eget blockerande block.

S och MP har varit ett olyckligt äktenskap hela tiden, och varken de själva eller någon annan är sugna på ett nytt försök. Löfven har ibland drömt om C och L, men glömt att de inte längre har mycket gemensamt med S.

Vi jobbar för en alliansregering, hörs det från de borgerliga, men även om alla kommer in syns 50 procent inte vid horisonten. 2006 fanns en kollektiv ekonomisk agenda. Nu splittrar migrationspolitiken de fyra, och att gömma den under mattan i en blocköverskridande överenskommelse går inte.

Framöver ska det säkert ”kämpas” och ”drivas våra frågor”, på det att opinionsmätarna må göra nya upptäckter. Men partierna måste förhålla sig till vad väljarna och medierna vill och kan inte självklart välja dagordning. Maj och juni har varit fulla av utspel men saknat fokus. Inget parti har hittat gaspedalen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.