Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-27 14:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/den-har-hosten-innebar-spiken-i-kistan-pa-budgetpraxis/

SVENSK POLITIK

Ledare: Den här hösten innebär spiken i kistan på ”budgetpraxis”

Magdalena Andersson (S) och Elisabeth Svantesson (M) bär båda en del av ansvaret.
Magdalena Andersson (S) och Elisabeth Svantesson (M) bär båda en del av ansvaret. Foto: Claudio Bresciani/TT

DN 10/9 2021. När nästan ingen följer ”praxis” existerar det inte längre. Som tur är står det finanspolitiska ramverket stadigt – partierna måste vårda det.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Så var det klart. Efter tio år av hackande och huggande innebär årets budgetprocess att partierna till sist har gjort slut på den praxis som styrt riksdagens hantering sedan 90-talskrisen.

Det kan vara värt att påminna om hur allt började, hur både budgetregler och praxis kom till. Efter 90-talskrisen konstaterades att statens ekonomiska tyglar hade varit för lösa. Ett nytt finanspolitiskt ramverk antogs i dess efterdyningar. Målet var att Sverige inte skulle hamna i samma situation igen.

Kärnan i de nya reglerna utgjordes av ett överskottsmål – över en konjunkturcykel ska statens finanser gå med plus – samt en transparent och stram budgetprocess, där ett tak för utgifterna är styrande.

De formella reglerna bäddades sedan in i flera lager av icke-lagstadgad praxis.

Först och främst så beslöt sig partierna för att vårda ramverket tillsammans – förband sig att följa det och att inte ändra i det själva. I stället uppdateras det gemensamt i slutet av varannan mandatperiod.

Dessutom valde partierna att endast rösta på den budget de själva lagt fram, inte någon annans när den egna fallit. Och att behandla budgetar som helheter – inte plocka bort eller lägga till enskilda poster. Det stärkte finansdepartements kontroll över processen och dess möjligheter att se till att ramverket följdes.

De första som började rucka på denna praxis var de rödgröna i samverkan med Sverigedemokraterna. 2013 stoppade de den höjda brytpunkten på statlig skatt i alliansregeringens budget.

Vårvintern 2020 valde M, KD, SD och V sedan att bryta ut en rad poster i januaripartiernas budget.

Sverigedemokraterna var i sin tur först ut med att ge sitt stöd till en annan budget än den egna, när de 2014 röstade igenom Alliansens. Under regeringsbildningen 2018 gjorde de samma sak och såg till att M och KD:s budget slog övergångsregeringens.

Därmed blir det viktigare att hålla ytterkantspartierna nöjda. Det är synd att S och M har bäddat så.

Den här hösten lär SD göra det igen. Moderaterna förväntar sig definitivt det. Samtidigt bygger regeringen sin strategi på att C och V ska rösta på dess budget i slutvoteringen.

Kanske kommer en del partier att lägga ner sina röster i höst när deras egna budgetar har fallit. Men det går knappast att hävda att det utgör ”praxis” – att det är det ”förväntade” – när ingen annan ser det så.

Den praxis som har rått har inneburit att det krävs färre mandat för budgeten än för att bilda regering. En majoritet måste tolerera statsministern, för att driva igenom den ekonomiska politiken räcker det däremot med att ha flest röster.

Att praxis faller innebär därför att regeringar framöver sannolikt kommer att behöva försäkra sig om en majoritet som håller för både ett tillträde och en budget. Därmed blir det viktigare att hålla ytterkantspartierna nöjda. Det är synd att S och M har bäddat så.

Det betyder dock inte att vi står inför ett finanspolitiskt Armageddon. Det lagstadgade ramverket står stadigt. Den praxis som rått kring den gemensamma vårdnaden har heller inte ifrågasatts. Nästa gång det är dags för en uppdatering är i slutet på nästa mandatperiod. Förhoppningsvis sker den också i brett samförstånd.

Ramverket och det faktum att det har vårdats över blockgränserna har nämligen skänkt långsiktighet till svensk ekonomisk politik. Regeringar som annars skulle ha lockats av att sätta sprätt på pengarna i goda tider har tvingats att spara. Därmed har vi varit väl rustade när det smällt till – i form av finanskris och pandemi.

Det är en förmåga som inte bör förslösas.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt