DN:s ledare 1(8 2018: "Affären Benalla" och Macron - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Den nye solkungen Macron har också en skuggsida

Länge leve republikens kung.
Länge leve republikens kung. Foto: PATRICIA DE MELO MOREIRA

DN 1/8 2018: Karismatiska ledare som är sina egna partiprogram är alltid problematiska. Det gäller också det liberala Europas ljusbärare Emmanuel Macron. 

Sent på kvällen söndagen den 7 maj förra året höll Emmanuel Macron sitt segertal. Han hade med förkrossande siffror besegrat högerextremisten Marine Le Pen. Långsamt och värdigt vandrade den unge presidenten över la Cour Napoléon vid Louvren, ackompanjerad av Europahymnen, ”An die Freude” från Beethovens nia.

Det var tungt symbolladdade ögonblick. Macron tog i en mörknande tid på sig den klassiska franska rollen som Europas ljusbärare. Han gjorde det mot fonden av det till konstmuseum förvandlade gamla kungapalatset och de futuristiska glaspyramider som en av hans mer konungsliga företrädare, Francois Mitterrand lät den amerikansk-kinesiske arkitekten I. M. Pei skapa.

Så iscensatte Macron sig själv som förvaltare både av den franska historien och den europeiska framtiden. Det var svårt att inte ryckas med.

Men kanske borde man ha påmint sig om att Ludwig van Beethoven också skrivit Eroica-symfonin. Enligt en ofta upprepad anekdot dedicerade han den till Napoleon Bonaparte. Men när den unge hjälten krönt sig till kejsare ska Beethoven ha rivit sönder titelbladet i ilska och besvikelse.

På tisdagen debatterade den franska nationalförsamlingen l’ Assemblée nationale två misstroendeförklaringar, den ena formulerad av tre vänsterpartier, den andra av den borgerliga högeroppositionen. Misstroendet var formellt riktat mot regeringen, men den egentliga måltavlan är härskaren själv, presidenten. Det  han anklagas för är den karaktäristiska kungasynden: Arrogans.

Det han anklagas för är den karaktäristiska kungasynden: Arrogans.

Det fanns ingen risk, eller chans, att misstroendeförklaringarna skulle röstas igenom. Det parti, eller snarare den personliga kampanjmaskin, Emmanuel Macron konstruerat kan blockera alla sådana försök. Men debatten i och utanför nationalförsamlingen är ändå en varningssignal både för Emmanuel Macron själv och för det liberala EU-positiva Europa som i hans presidentskap ser ett värn mot brexitörer, nationalister och putinister. Hjältar kan så lätt ramla, eller puttas, ner från sina piedestaler.

I en rubrik på den amerikanska nyhetsbyrån Bloombergs sajt blev Macron nyss utnämnd till ”Solkungen 2.0”. Frankrike har en lång tradition av självmedvetna härskare, och den nuvarande presidenten sägs ofta identifiera sig såväl med Napoleon som med Charles de Gaulle. Men för närvande är det jämförelsen med Ludvig XIV som tycks vara mest gångbar i debatten. Macron ska ha skapat sitt eget Versailles, ett hov där han själv lyser som solen, obesvärad av de hänsyn vanliga dödliga makthavare ändå tvingas ta.

Tisdagens misstroendeförklaringar handlade om detta, om ”affären Benalla”. Macrons personlige livvakt Alexandre Benalla har blivit påkommen med att i kravallutrusning piska upp en 1 maj-demonstrant. Han har nu fått sparken, men Macron och hans hov anklagas för att ha trivialiserat och förringat skandalen. Underförstått: Macron tillämpar maximen att för kungens musketörer gäller inte vanliga regler.

Vidgar man perspektivet är det just denna exceptionalism, detta undantagstänkande, som är det problematiska med Emmanuel Macrons presidentskap. Hur sympatisk, hur viktig, hans roll som de progressiva idéernas försvarare än är, så får man inte glömma att hans framgång bygger på den traditionella partipolitikens nederlag.

Det är i grunden oroväckande att det liberala Europa sätter sitt hopp till samma politikertyp som bär upp den auktoritära och nationalistiska offen­siven: den karismatiske starke ledaren.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.