Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-19 01:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/det-ar-dags-att-erkanna-att-klimatomstallningen-har-ett-pris/

LEDARE

Ledare: Det är dags att erkänna att klimatomställningen har ett pris

Illustration: Magnus Bard

DN 19/9 2021. För de flesta liberaler och borgerligt sinnade är det en självklarhet att ett pris på koldioxid är det bästa sättet att bekämpa klimatkrisen. Vad många däremot inte vill kännas vid är att det innebär att vi måste ändra hur vi lever.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

60 euro. Ungefär så mycket kostar det att släppa ut ett ton koldioxid. I alla fall för de företag som berörs av EU:s utsläppsrättssystem.

För fem år sedan var priset en tiondel så högt. Men Bryssel har stramat åt politiken. Utsläppsrätterna har blivit färre. Priset har stigit.

Systemet har därmed fått bett: I en del fall får företag som inte klarar att minska sina utsläpp det svårt att få affärerna att gå ihop. I andra kan prishöjningen skickas vidare till konsumenterna. I båda fallen skapas starka incitament för att ställa om. Anpassa produktion och beteende.

Ett pris på koldioxid – inte bara i Europa och för vissa sektorer utan globalt och på alla verksamheter – är det bästa verktyget för att bekämpa klimatkrisen. Det har ekonomerna sagt länge. Numera är det en självklarhet för de flesta liberaler och borgerligt sinnade.

Idén är enkel. Köttbiten på tallriken, flyget till Thailand och bilresan till jobbet är i dag så billiga som de är för att vi inte plockar upp hela notan själva. En del av den skjuter vi i stället över på våra barn och barnbarn, som får betala priset av de klimatförändringar som är ett resultat av de utsläpp vår konsumtion och produktion ger upphov till.

Ett pris på koldioxid betyder att vi själva tar kostnaden.

Därmed blir sådant som genererar utsläpp dyrare. Och till skillnad från om staten förbjuder oss att köra bil, flyga eller äta kött – eller bestämmer exakt hur många resor och biffar var och en av oss har rätt till under ett år – medför konstruktionen möjligheten att använda oss av marknadskrafternas magi. Innovationer som gör att vi kan resa och äta lika mycket men släppa ut mindre gynnas. Det blir också enklare att prioritera den koldioxidförbrukning som inte kan undvikas till aktiviteter som vi tycker är särskilt viktiga och där det är svårast att ta fram alternativ.

Sånt som är dyrare är det svårare att göra mycket av. Ska vi lyckas ställa om kommer vi därför att behöva köra mindre bil, göra färre flygresor och äta färre biffar.

Men av insikten att ett pris på koldioxid är det bästa verktyget för att bekämpa klimatkrisen följer också någonting annat, som många liberalt och borger­ligt lagda inte lika gärna vill kännas vid. Nämligen att klimatomställningen har just ett pris. Den kommer inte att vara gratis. Och den kommer kräva att vi ändrar vårt beteende – hur vi lever våra liv.

Utvecklingen av ny, ren teknik är fantastisk. Den dag som den helt har fasats in kommer förhoppningsvis elbilar att vara billigare än vad bensinbilar är nu, när vi alltså får hjälp med notan av våra barn och barnbarn. Kanske kommer elflyg att ersätta dem som drivs av fossila bränslen – och biljetterna till Bangkok att inte vara dyrare än de som i dag subventioneras av framtida generationer. I bästa fall är odlat kött då lika gott och billigt som dagens burgare och biffar.

Men just nu är det inte så. I vissa fall är tekniken inte färdig. I andra är den för dyr. Det krävs ett pris på koldioxid för att göra gröna alternativ konkurrens­kraftiga och skapa incitament för vidare utveckling.

Med andra ord: åtminstone under en övergångsperiod kommer många saker som vi gillar att bli dyrare. Och sådant som är dyrare är det svårare att göra mycket av. Ska vi lyckas ställa om kommer vi därför att behöva köra mindre bil, göra färre flygresor och äta färre biffar.

Vad är alternativet?

Vi kan fortsätta att leva på krita. Låta våra barn och barnbarn ta smällen.

Några gratisluncher finns i alla fall inte.

Läs mer:

”Nordens viktigaste rum” – här förvaras över 30 000 fröprover

FN: Världen går mot 2,7 graders uppvärmning

Peter Alestig: Regeringen plockar de lägst hängande klimatfrukterna

Ämnen i artikeln

Bard
Klimatet

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt